Bara några exempel på hur det svenska tv-avtalet försvagar oss gentemot de ligor som Sef tycker vi ska bli bättre än i satsningen mot att allsvenskan ska bli Nordens bästa liga.

Esbjerg blev 4:a i Superligan 09/10 och 9:a 08/09. Man är en relativt liten klubb som inte spelat i Europa under de här två åren.

Som ni ser har klubben TV/Medieintäkter på drygt 15 miljoner danska kr förra räkenskapsåret, det motsvarar ca 20 miljoner svenska kronor.

Malmö FF är Sveriges rikaste klubb men har efter mediokra sportsliga år inte heller spelat i Europa.

MFF:s sändningsrättigheter ligger på 8,3 miljoner. Inte ens hälften av Esbjergs.

Ålborg spelade under 2009 i Uefacupen efter att ha åkt ur CL:s gruppspel 2008 och fick lite extra fina tv-pengar under 09 för Uefacupen.

Motsvarande drygt 26 miljoner svenska kronor drog Ålborg in under 09.

De då regerande svenska mästarna Kalmar kvalade till CL hösten efter att Ålborg lirat Uefacupen på våren.

12,3 miljoner drog KFF in på det, knappt hälften av Ålborgs summa alltså.

—

De här siffrorna ska inte ses som millimeterexakta utan mer som en riktlinje om från vilken position Sef nu börjar sitt arbete om att göra allsvenskan till Nordens bästa liga.

—

Svenk elitfotbolls största problem är inte alls – som man ofta och energiskt förklarar – skatteskillnaderna mot Danmark. Jämför man skillnader i skattetryck länderna emellan och skillnader i klubbarnas intäkter länderna emellan, så är skatteproblemet högst marginellt.

Det största problemet är att svenska fotbollsklubbar är för dåliga på att tjäna pengar. Inte att utländska spelare i Danmark betalar mindre i skatt under några år.

VM börjar om två veckor.

Allsvenskan har inte spelats på en vecka.

Ingen allsvensk spelare i VM och inget svensk landslag i Sydafrika.

Allsvenskan och landslaget.

Det är lätt att tro att de har väldigt lite med varandra att göra, men tyvärr är det inte så. Att allsvenskans klass försämras går slutligen och oundvikligen ut över det svenska landslaget.

Samma år som Sverige vann VM-brons i USA 1994 vann IFK Göteborg sin grupp i Champions League. Fem poäng före Barcelona och Manchester United och tio poäng före Galatasaray. Med tanke på dagens verklighet låter IFK:s prestation som ett sånt där skämt som är så overkligt att man inte ens skrattar åt det. Som att Sverige exempelvis skulle ha en medaljchans i EM 2012.

Att det svenska landslaget var bra i USA berodde på många saker. Att IFK hade ett lag som kunde konkurrera på högsta internationella klubblagsnivå var en sådan. Och även om fotbollsvärlden förändrats sedan dess går inte klubblagens betydelse för mindre länders landslag att ignorera.

I CL 09/10 hade Ungern, Cypern, Belgien, Israel, Rumänien och Schwiez lag i gruppspelet. Samtliga dessa länder har landslag som Sverige varit bättre än de senaste 20 åren. Den postionen håller vi på att förlora.

08/09 hade Danmark ett Ålborg i CL-gruppspel som senare föll i Uefacupens 8-del efter straffar mot Man City. Två år tidigare spelade FCK i CL. I år spelar Danmark i VM. Sverige möter Bosnien och Vitryssland i två träningsmatcher.

Det skylls ofta på att Danmark har ett mer gynsamt skattesystem att driva elitfotboll i än vi har i Sverige. Det stämmer. Men forskarordningen som innebär att en utländsk spelare skattar 25 % i 36 månader eller 33 % i 60 månader gäller just bara utländska spelare. De danska spelarna skattar mer i Danmark än vad svenska gör i Sverige. Pontus Farnerud tjänar över 700 000 kronor i månaden i Danmark, det gör han inte först och främst för att skatten är lägre, utan för att intäkterna är höga. I Danmark ligger snittpriset för reklampriset på matchtröjornas framsida på 10 miljoner svenska kronor. I Sverige har Malmö FF inte sålt sin plats för att man ännu inte kunnat få det danska snittpriset – och då begär man dubbelt så mycket som sina konkurrenter.

Och om vi tar det svenska och det danska tv-avtalet. Det danska motsvarar 1.3 miljarder kronor – lika mycket som det svenska. Men det danska löper över tre år och det svenska över fem. Dessutom delas de pengar som ligaklubbarna har rätt till i Danmark på 12 lag, i Sverige på 16.

Varför ser det ut så här? Och varför blir avståndet mellan allsvenskan och de ligor vi jagar bara större? Som så ofta förr inom svensk fotboll bottnar problemet i Föreningen Svensk Elitfotboll, Sef, där samtliga klubbar i allsvenskan och superettan ingår.

2000 bildades superettan som fick 16 lag, 2007 utökades allsvenskan till 16 lag. Det innebär att Sef består av 32 klubbar som alla har lika många röster (1) i besluten om svensk klubbfotbolls framtid. Det innebär att Falkenberg, Ljungskile, Trollhättan och Brage har lika mycket att säga till om vid beslut i frågan om att spetsa toppen på svensk klubbfotboll som IFK Göteborg, AIK, Malmö och Helsingborg har.

Vad vi i Sverige behöver göra om vi vill höja spetskvalitén på de allsvenska lagen är att fördela tv-pengarna på färre klubbar – d v s minska antalet lag i allsvenskan, superettan och Sef – fördela om tv-pengarna på ett sätt som mer liknar utländska ligors där en betydligt större del av pengarna delas ut efter tabellplacering än i Sverige.

Detta är så klart förslag som aldrig skulle gå att rösta igenom i dagens Sef eftersom 25 av 32 klubbar skulle riskera att förlora på detta. Lag som exempelvis Ljungskile och Trollhättan skulle rösta emot för de skulle riskera att förlora sin superettastatus om serien bantades. I den alltid så jämna allsvenskan skulle tio klubbar rösta emot efter som de skulle riskera att åka ur om serien bantas.

Så där står vi.

Med en inhemsk elitfotboll där några stora försöker dra ifrån för att jaga mot Europa, men väldigt många små tillsammans håller hårt i tömmarna.

Jag säger inte att de mindre gör fel. Jag förstår att de värnar sina intressen, det är fullt naturligt. Men svensk fotboll måste bestämma linje och öppet deklarera den.

Aningen värnar vi bredden och det charmiga i att Mjällby och Åtvidaberg kan få spela i allsvenskan och att Väsby och Ljungskile är en del av svensk elitfotboll eller så satsar vi på att höja spetskvalitén. Att kombinera de båda, har vi med smärtsam tydlighet fått inse, går inte. Som det är i dag anser t o m vår förbundskapten Erik Hamrén att svenska spelare gör rätt i att lämna allsvenskan om de vill utvecklas.

När vi fattar vårt beslut måste vi inse att det som händer i allsvenskan förr eller senare avspeglar sig i vårt landslag.

Som svensk klubbfotboll ser ut i dag finns det inte mycket som talar för att vi kommer att njuta av några blågula EM- eller VM-somrar på ett bra tag framöver.

VM-bilagan är där ute i cyberrymden nånstans, studsandes mellan redaktioner och tryckeri. Snart finns den hos er.

I den ombads jag tippa hur jag tror det går. Så jag satte mig ner, skissade upp turneringen och blev själv lite förvånad. Men också rätt nöjd.

1. Spanien
2. Brasilien
3. Tyskland
4. Serbien

Spanien och Brasilien är två av världens bästa länder. Brassarna är vana att gå långt och Spanien bröt en förbannelse vid EM 2008. Finalparet är jag helt trygg med.

Tysklands lag är inte helt på topp, speciellt inte utan Ballack. MEN. Man har flera unga spelare på gränsen till ett världsgenombrott och man går alltid långt i mästerskap.

Serbien?? Ja, vad fan. I VM är det alltid ett skrälllag som är med långt fram. Dessutom kom jag fram till att Serbien skulle få möta England i åttondelen och efter att England vunnit grupp C är deras självbild lika förvriden som Turning Torso och där skräller serberna. I kvarten väntar (enligt mina beräkningar) Uruguay och den tar serberna också med lite flyt innan de faller i semin mot Brasilien.

Lagerbäcks Nigeria: Åttondel. Med lite flyt.
Svennis Elfenbenskusten: Åttondel. Kan gå längre om Svennis får styr.
Capellos England: Åttondel. Ni vet hur det är med den engelska fotbollsballongen. Den pumpas i mästerskapstider alltid upp liiiite för mkt. Och så spricker den.

Skyttekung: Luis Fabiano, Brasilien
Antal mål: 7 mål

I kväll möter Danmark Senegal i Ålborg i den sista matchen på danska mark innan resan till VM.

Arenan i Ålborg tar 14 000 åskådare. Och nu på matchdagens morgon fanns 3 000 biljetter kvar att köpa.

Det är ju inte direkt som att intresset känns stekhett…

—

Morten Olsen bokade matchen mot Senegal för att de spelar snarlikt det Holland som danskarna möter i VM-premiären 14 juli.

Det är brukligt. Men min uppfattning är nog att senegaleserna är aningen mer flegmatiska än holländarna…

—

Thomas Sørensen är tillbaka från armbågsskadan och given etta för Danmark.

De der ljumskarna som plågar Nicklas Bendtner men som ”inte ska vara något problem inför VM” blir ett allt större samtalsämne på andra sidan sundet.

—

Det finns en kille som heter Christian Eriksen, han är 18 år och spelar för Ajax.

När jag var i Köpenhamn när Olsen släppte 30-mannatruppen viskades det om att Eriksen kan bli Danmarks bäste mittfältare sedan Laudrup, Michael Laudrup.

Missa inte det.

—

Så vad gör vi egentligen?

Håller vi på Danmark i sommar eller?

De spelar ju inte direkt roligt som 86 och har inte Schmeichel som 92.

Största stjärnan är Bendtner och han är inte så där danskt härligt dryg utan bara dryg.

Så för egen del vettetusan.

En stor del av min kärlek till dansk fotboll kommer från att de alltid haft eminenta tv-kommentatorer – till skillnad från i Sverige där matcherna än i dag ska pratas sönder och samman – så ju närmre turneringen kommer desto starkare blir nog de rödvita sympatierna.

Vi tar väl ett klipp med danskt snack.

Och så kan vi begrunda det faktum om att Andreas Isaksson stoppat det skottet hade Danmark, Portugal och Sverige alla stannat på 19 poäng i kvalet…

Vi hämtar den från SVT Text.

Vår nye förbundskapten tycker alltså att allsvenskan är sämre än så väl finska Veikkaisliiga som isländska Pepis-deidlin,

Nog för att allsvenskan inte står på topp 2010 – men det där är en av de hårdaste sågningarna av serien som jag hört.

Eller så är det kanske så att vår nye förbundskapten inte vet skillnaden på Norden och Skandinavien.

Svenska fotbollförbundets informationschef Jonas Nystedt mejlar nu och informerar att frågan inte varit uppe på presskonferensen. Istället pratade Hamrén uteslutande om Danmark, Norge och Sverige.

Detta ska reportern som skrev texten som finns här ovan ha feltolkat och dessutom ha bett om ursäkt för.

All heder i det. Erik Hamrén ska inte lida för saker som han inte ha sagt, och jag tyckte ärligt talat att det skulle ha varit ett anmärkningsvärt hårt uttalande av Hamrén. Och att Hamrén inte skulle veta skillnaden på Norden och Skandinavien är jag säker på att 99 procent av er fattade att jag inte menade allvar med.

MEN.

I SVT-texten står det som ett rakt citat från Hamrén till SVT Text.

För mig fanns ingen anledning att betvivla sanningshalten i det.

På Swedbank Stadion inleddes BP-matchen i går med en manifestation från MFF-fansen mot det spelschema som efter VM-uppehållet innebär att Malmö FF spelar sex av sina återstående åtta hemmamatcher på helgdagar.
I Malmö är veckokvällar av tradition de publikmässigt överlägset bästa speldagarna och höstens spelschema får MFF:s vd Pelle Svensson att gå till attack mot det allsvenska TV-avtal.
”TV-avtalet är en katastrof”, skrev Svensson i gårdagens programblad, en åsikt som också förmedlats i en rad medier dagarna för matchen mot BP.

Svensson skriver:
”Vi har i dagarna fått det preliminära spelprogrammet för hösten. Trots att vi tydligt redogjort för vår situation har vi fått sex av åtta matcher förlagda till helg. Främst på grund av att det passar TV-tablån bättre. Kul och smickrande med uppmärksamheten, men ekonomiskt är det som sagt en katastrof.”

Pelle Svensson har till viss del rätt. TV-avtalet är en katastrof, det är statiskt och gynnar inte spetsutveckligen av svenska klubblag och därmed inte heller svensk fotboll. Men Svensson missar – antingen avsiktligt eller så är han rätt dåligt insatt – en ytterst viktig detalj i det här spelschemat som inte alls beror ”främst på TV-tablån”.

* Lördagen 24 juli möter Malmö AIK hemma kl 16.00. Det gör man för att AIK onsdagen innan spelar returmatch i CL-kval och för att AIK om man vinner det kvalet spelar nästa CL-omgång onsdagen efter Malmömatchen. Matchen kan helt enkelt inte spelas någon annan dag än lördag eller söndag.

* Matchen mot Gefle lördagen 14 augusti 16.00 ligger där för att norrlänningarna har fått en kvalplats till Europa League och play off-omgången spelas 19 augusti. Även om man kan tycka att det är osannolikt att GIF är med så långt in i tävlingen måste vi så klart avsätta utrymme i allsvenskan för svensk framgång i de europeiska cuperna.

* Göteborg söndagen 26 september – samma sak. Matchen spelas då för att Europa Leagues andra gruppmatchomgång spelas 30 september och där har faktiskt IFK en teoretisk möjlighet att vara med.

—

Och när vi ändå är igång.

* Omgången där Malmö möter Elfsborg söndagen 29 aug 18.00 avgörs fredag till söndag för att Sverige spelar EM-kval onsdag och lördag veckan därpå. Det borde Svensson ha koll på. Matchen på lördagen är nämligen mot San Marino och spelas på Swedbank Stadion.

* I allsvenskans sista omgång spelas av tradition alltid alla matcher samtidigt på en helgdag. Malmö har hemmamatch mot Mjällby. Lite väl magstarkt att få den flyttad till måndag, va?

* Kvar blir matchen mot Gais som sänds i Canal + söndagen 1 augusti. Där stjäler TV MFF på en vardagsmatch.

—

Svenssons inlägg skrivs i programbladet under vinjetten Blåögt.

Det är en i sammahanget rent lysande vinjett.

—

EDIT: Malmös kommunikationschef Per Welinder meddelar påpassligt att Gefle gärna spelat matchen på måndagen, vilket tv stoppade. Så tv-avtalet berövar Malmö på två vardagsmatcher i höst – och därmed uppskattningsvis minst två miljoner kronor.

Och för att förtydliga ännu en gång. Jag håller med Pelle Svensson om tv-avtalets stora brister.

Däremot vänder jag mig mot att han skyllde de sex helgmatcherna i höst på tv-avtalet utan att förklara att det ligger mer bakom.

Jag fortsätter på samma tema som förra inlägget.

För några veckor sedan slog Svensk Elitfotbolls ordförande Bosse Johansson (även ordförande i Elfsborg) på stora trumman och basunerade ut följande:

I kväll inleder alltså allsvenskan ett åtta veckor långt uppehåll.

Nödvändigt tror en del. Tvunget enligt Fifa-bestämmelser mejlade några och trodde.

Låt oss titta på en av konkurrenterna om den där titeln som ”Nordens Bästa Liga”.

Jag räknar. Jag tittar i min almanacka. Jag räknar igen. Jag försöker förstå hur klubbarna som utgör svensk elitfotboll tänker. Jag räknar ännu en gång. Jag inser:

Norge – som sedan mitten av 90-talet varit Sverige överlägset klubbfotbollsmässigt och facilitetsmässigt – spelar till fyra dagar innan VM börjar och startar om en vecka innan VM är över.

Allsvenskan slutar 18 dagar innan VM börjar och startar om sex dagar efter VM-finalen.

Där den svenska ligan har ett uppehåll på åtta (8!) veckor, alltså två månader. Stannar den norska i knappt fyra veckor, inte ens en månad.

För mig framstår det som ett stort jävla skämt.

Och jag vet att klubbarna ”var överens om detta”, det gör det hela än mer parodiskt.

—

Svensk elitfotboll vill göra allsvenskan till ”Nordens Bästa Liga”.

Visst låter det fint?

I Finland tar man förresten inte något uppehåll alls. Så istället för att sikta mot att bli Nordens bästa liga borde Bosse Johansson och gänget kolla ryggen, snart har vi väl bara det bankrupta Island bakom oss.

Gräset är äntligen grönt.

Luften går nu slutligen att andas utan att det känns som halsfluss i struprören.

Fotboll går till slut att utöva på ett värdigt vis på svenska fotbollsplaner.

Då stänger vi i kväll allsvenskan för det kommande sju veckorna med Malmö-BP. Det är så klart vansinne, och konsekvensen av några klubbars fruktan att förlora en spelare till VM-aktuella länder medan serien pågår. Och som så ofta i svensk fotboll är rädslan större än modet.

Därför drar allsvenskans gallergrindar igen vid 22.30 i kväll och den chans att rädda en publikkris med en spurt i förföriskt försommarväder fram till VM kvävs, som så mycket annat, förstörs av fotbollsfamiljen själv.

När vi pratar om att publiken sviker, att gräsmattorna sviker, att intresset sviker ska vi inte glömma att alla dessa svek i grund och botten härstammar från den i dag strukturellt felkomponerade organisationen svensk elitfotboll. En organisation som med dagens utformande och röstsystem gör att beydligt fler har något att förlora än något att vinna på att utveckla svensk fotboll.

Några ”storklubbar” riskerade att tappa stjärnor om allsvenskan spelade fram till VM, och så blev det inget med det. Många ”småklubbar” riskerar att förlora sin allsvenska status och istället för att banta serien så startade den med en kompromis strax efter jul, vilket innebar att åskådarna stannade hemma.

Förstår ni vad jag menar? I en värld där alla aktörer är rädda för att förlora kan man inte utvecklas, bara stagnera. Och det är vad allsvenskan håller på att göra.

Till min stora sorg.

—

MFF har fem spelare på skadelistan men laget ska så klart ändå slå BP hemma om man vill vara med i guldfajten.

Allt annat än hemmaseger i kväll är en seger för Helsingborgs IF.

—

Återkommer med vårsummeringar de närmsta dagarna.

Ska ”bara” slutföra tre veckors dygnet runt-arbete med en VM-bilaga först.

Det skrivs en kilometer om var den långe från Rosengård ska spela nästa säsong.

Känns det inte som… varje sommar?

Lite som de där barnprogrammen som går på lovmorgnarna, det är liksom inte riktigt sommar om man inte har tre sidor att läsa varje dag om det senaste i frågan om Zlatans klubbtillhörighet

I den här bloggen blickar vi bortom det.

Mot Ankara till.

Labinot Harbuzi sänkte alltså Galatasaray i helgen som gick (karaktäristiskt Harbuziavslut, inte alls hårt men perfekt placerat) och nu vill Gala ha Harbuzi. Inte mycket att säga om det.

Jag hävdar fortfarande att ingen sedan Zlatan dominerat matcher för Malmö FF som Labinot gjorde i fjol. Det är faktiskt tveksamt om ens Zlatan dominerade på samma sätt och då är vi tillbaka på Jonas Therns tid. Bara för att få lite perspektiv.

Jag hade svårt att förstå snacket i fjol om att Harbuzi svek Malmö, att han inte hade varit så bra och Bengt Madsens håning om att Harbuzi inte gjort något nämnvärt för klubben var ännu ett bevis på ”hedersordförandens” fotbollskunnighet.

Jag kommer aldrig att glömma när Danmarks förbundskapten Morten Olsen i fjol satt på Swedbank Stadions läktare och bara log och skakade på huvudet åt Labinots uppvisning.

Som bollhållande mittfältare, framspelare och distansskytt har vi ärligt talat inte speciellt många svenskar som kan mäta sig med Harbuzi. Och efter en bra säsong i Turkiet tycker jag Hamrén borde provat honom i de två kommande landskamperna.

Men det är lite som det alltid varit med Harbuzi i Sverige, han har aldrig riktigt tagits på allvar.

Det är snart dags för det.

—

Och Zlatan då?

Vi kan konstatera att han är i Sverige. Och då i Stockholm. Zlatan har många gånger sagt att han trivs bättre där än i Malmö och anledningen är enkel.

I Malmö är Zlatan älskad och omtyckt. Men inte på något sätt dyrkad som han är av många på andra ställen i Sverige.

I Malmö är Zlatan en stor fotbollsspelare och respekteras för det. Men det där med röda mattor, VIP-treatment och personkult är lika främmande för den malmöitiska folksjälen som längdåkning.

I Malmö är man stolt över Zlatan Ibrahimovic – men ingen jävel kommer någonsin att kyssa hans fötter.

Det respekterar och trivs Ibrahimovic med. Men när han vill ha något annat, då åker han någon annanstans.

Jag har bara sett den här 18-åringen i träning men orden jag hört om honom har gjort mig nyfiken.

Han är relativt stor, stark och snabb.

Har fin teknik, är kall i straffområdet och gör ofta ett stort jobb för laget.

Målet mot Syrianska i går var inget annat än klass. Anfallare som tar emot felvända, vänder upp och avslutar i mål på tre tillslag är ingen överflödig vara, speciellt inte i svensk fotboll. OK, det var en cupmatch mot ett lag från en lägre division men vi ska inte glömma att Rexhepi bara varit i Malmös A-trupp sedan Ofere blev skadad.

Skynda långsamt så klart. Men det finns något där. Rexhepi gjorde 38 mål på 43 matcher i Malmös J-lag i fjol.

En väl insyltad man i MFF:s organisation som sett generationer av spelare lämna klubben och gör avtryck på kontinenten sa för att tag sedan till mig: ”Jag säger inte att Dardan kommer att bli som Zlatan, för de är inte riktigt samma spelartyp, men Dardan kommer att göra fler mål för Malmö FF.”

Eftersom Zlatan såldes ganska snabbt är det troligt. Och Rexhepi ska bli riktigt intressant att följa.

—

Han är förresten från Lund. Som Ivo Pekalski, Behrang Safari och Joel Ekstrand.

Det finns inte bara böcker, studenter, handboll och kullerstensgator i den stan.