Det ovanliga med det som AIK den här gången gör är att det inte rör sig om en bottennivå.

Jag antar att de flesta av er inte varit inne på AIK:s hemsida och kollat in reklamen inför kvällens match mot Åtvidaberg.

Det är så där ruggigt domedagsläckert amerikanskt.

Det är Daniel Tjernström som ser lika sliten ut som en avdankad boxare som går upp i ringen för att rädda sin heder, sitt liv och sin familj och som med släpande röst förklarar att det enda vi kan påverka är framtiden.

Det kan tyckas vara en billig vädjan till människors innersta väsen; att ha en tillhörighet, något att älska, något att glädjas över – att vara någon, bland andra.

Men fy fan vad jag älskar det.

Det har ingenting med AIK att göra – men jag gillar det AIK gör.

För mig är fotbollen på riktigt. Den är en del av mitt liv och har varit det så så länge jag kan minnas.

Fotboll är fan ingenting man slutar med för att nån jävel köper ihop ett hockeylag och bygger en dyr arena med stora högtalare och massor av restauranger.

Fotboll är inte ett gäng idioter som piskar skiten ur varandra på en åker och skickar MMS över idiotin till andra små idioter som sedan sitter och runkar åt hjärnlösheten på sina pojkrum.

Man slutar inte älska fotboll för att Svenska Fotbollförbundet inte har ett regelverk som garanterar spelbara planer.

För mig är fotboll den där doften av gräs när jag 10 år gammal sprang i vårsolen upp för backen till Bara IP och Andreas Ahlqvist, en timme innan träning, redan stod och hängde vid den låsta omklädningsrumsdörren.

För mig är fotboll den där sommaren 1986 när det jublades på danska i mina föräldrars TV och jag fick sitta uppe om nätterna och sjunga med i en sång vi inte glömt sedan dess.

För mig är fotboll förfrusna fingrar, tår och kinder.

Det är tårarna av glädje min pappas chef grät när han fick höra att jag tagits ut i ett pojklandslag och det är mina tårar av sorg på en grusplan på Heden när jag slog en straff som Dime Jankuloski räddade och Lundby IF slog ut Bara GIF ur Gothia Cup 1993.

För mig är fotboll människorna jag mött, platserna jag sett och upplevelserna som var med och formade den jag är.

Så kom inte till mig och säg att fotbollen är ett spel.

För det är den inte.

Den är en del av livet.

—

Jag är glad att AIK uppmärksammar det.