I skuggan av Zlatan – Harbuzi
avDet skrivs en kilometer om var den långe från Rosengård ska spela nästa säsong.
Känns det inte som… varje sommar?
Lite som de där barnprogrammen som går på lovmorgnarna, det är liksom inte riktigt sommar om man inte har tre sidor att läsa varje dag om det senaste i frågan om Zlatans klubbtillhörighet
I den här bloggen blickar vi bortom det.
Mot Ankara till.
Labinot Harbuzi sänkte alltså Galatasaray i helgen som gick (karaktäristiskt Harbuziavslut, inte alls hårt men perfekt placerat) och nu vill Gala ha Harbuzi. Inte mycket att säga om det.
Jag hävdar fortfarande att ingen sedan Zlatan dominerat matcher för Malmö FF som Labinot gjorde i fjol. Det är faktiskt tveksamt om ens Zlatan dominerade på samma sätt och då är vi tillbaka på Jonas Therns tid. Bara för att få lite perspektiv.
Jag hade svårt att förstå snacket i fjol om att Harbuzi svek Malmö, att han inte hade varit så bra och Bengt Madsens håning om att Harbuzi inte gjort något nämnvärt för klubben var ännu ett bevis på ”hedersordförandens” fotbollskunnighet.
Jag kommer aldrig att glömma när Danmarks förbundskapten Morten Olsen i fjol satt på Swedbank Stadions läktare och bara log och skakade på huvudet åt Labinots uppvisning.
Som bollhållande mittfältare, framspelare och distansskytt har vi ärligt talat inte speciellt många svenskar som kan mäta sig med Harbuzi. Och efter en bra säsong i Turkiet tycker jag Hamrén borde provat honom i de två kommande landskamperna.
Men det är lite som det alltid varit med Harbuzi i Sverige, han har aldrig riktigt tagits på allvar.
Det är snart dags för det.
—
Och Zlatan då?
Vi kan konstatera att han är i Sverige. Och då i Stockholm. Zlatan har många gånger sagt att han trivs bättre där än i Malmö och anledningen är enkel.
I Malmö är Zlatan älskad och omtyckt. Men inte på något sätt dyrkad som han är av många på andra ställen i Sverige.
I Malmö är Zlatan en stor fotbollsspelare och respekteras för det. Men det där med röda mattor, VIP-treatment och personkult är lika främmande för den malmöitiska folksjälen som längdåkning.
I Malmö är man stolt över Zlatan Ibrahimovic – men ingen jävel kommer någonsin att kyssa hans fötter.
Det respekterar och trivs Ibrahimovic med. Men när han vill ha något annat, då åker han någon annanstans.