Det ovanliga med det som AIK den här gången gör är att det inte rör sig om en bottennivå.

Jag antar att de flesta av er inte varit inne på AIK:s hemsida och kollat in reklamen inför kvällens match mot Åtvidaberg.

Det är så där ruggigt domedagsläckert amerikanskt.

Det är Daniel Tjernström som ser lika sliten ut som en avdankad boxare som går upp i ringen för att rädda sin heder, sitt liv och sin familj och som med släpande röst förklarar att det enda vi kan påverka är framtiden.

Det kan tyckas vara en billig vädjan till människors innersta väsen; att ha en tillhörighet, något att älska, något att glädjas över – att vara någon, bland andra.

Men fy fan vad jag älskar det.

Det har ingenting med AIK att göra – men jag gillar det AIK gör.

För mig är fotbollen på riktigt. Den är en del av mitt liv och har varit det så så länge jag kan minnas.

Fotboll är fan ingenting man slutar med för att nån jävel köper ihop ett hockeylag och bygger en dyr arena med stora högtalare och massor av restauranger.

Fotboll är inte ett gäng idioter som piskar skiten ur varandra på en åker och skickar MMS över idiotin till andra små idioter som sedan sitter och runkar åt hjärnlösheten på sina pojkrum.

Man slutar inte älska fotboll för att Svenska Fotbollförbundet inte har ett regelverk som garanterar spelbara planer.

För mig är fotboll den där doften av gräs när jag 10 år gammal sprang i vårsolen upp för backen till Bara IP och Andreas Ahlqvist, en timme innan träning, redan stod och hängde vid den låsta omklädningsrumsdörren.

För mig är fotboll den där sommaren 1986 när det jublades på danska i mina föräldrars TV och jag fick sitta uppe om nätterna och sjunga med i en sång vi inte glömt sedan dess.

För mig är fotboll förfrusna fingrar, tår och kinder.

Det är tårarna av glädje min pappas chef grät när han fick höra att jag tagits ut i ett pojklandslag och det är mina tårar av sorg på en grusplan på Heden när jag slog en straff som Dime Jankuloski räddade och Lundby IF slog ut Bara GIF ur Gothia Cup 1993.

För mig är fotboll människorna jag mött, platserna jag sett och upplevelserna som var med och formade den jag är.

Så kom inte till mig och säg att fotbollen är ett spel.

För det är den inte.

Den är en del av livet.

—

Jag är glad att AIK uppmärksammar det.

Förra söndagen gjorde Jonas Henriksson allsvenskans snabbaste mål sedan 1973 när han gav Häcken 0–1 påÖrjans vall, efter åtta sekunder.

Efter 37 år utan rekordtidiga mål tog det alltså sju dagar innan Daniel Mendes gjorde matchens enda mål på Skansen i dag, efter sex sekunder.

Jag menar.

Vad fan är oddsen?

Hur ska någon kunna förutsäga någonting av den här allsvenskan?

Det enda jag vet är att den fortfarande andas.

Knappt.

Men dock.

Fick kritik för att jag var för KFF-positiv i analysen häromdagen.

Jag skrev att KFF har bra form men inte att HIF har det.

Men det är liksom självklart att ett lag som har vunnit 10 av tolv matcher och inte förlorat ännu, har en bra form.

Socker-Conny

Så vad talar för HIF på Skansen i kväll?

Mittfältet. Helt intakt. Lindström. Gashi. Lantz. Andersson.

Det kan räcka hela vägen.

Och så Rachid där framme. Han är bättre än de flesta av er tror.

—

Men jag tror fortfarande att Kalmar FF har en fin chans att ta det här.

—

Vinner Helsingborg i dag har man åtta poäng ner till tvåan Malmö och 15 till trean Örebro.

Jag har sagt det innan och jag säger det igen.

Om Socker-Connys boys vinner i dag kan HIF-fansen dra ner till Knutpunkten och fira som om man vunnit SM-guld.

Först och främst.

Usel väder, usel plan. Ändå en riktigt fin publiksiffra och en riktigt bra fotbollsmatch på Strandvallen mellan Mjällby och Malmö.

Man kan i evighet diskutera vad vinden betydde, att Mjälllby började med den i ryggen och att Malmö inte hade det förrän i andra halvlek. Men det var inte där matchen avgjordes.

Mjällby vann på grund av två anfallare som kompletterar varandra perfekt (mottagaren Ekenberg och djupledslöparen El Kabir) samt att man har allsvenskans bäste huvudspelare i 196 cm Juan Robledo. Vid 1–0 målet satte Malmö Agon Mehmeti på Robledo och den duellen hade malmöiten inte ens vunnit med en kalajsnikov.

Vid 2–0 slarvar Elanga, Ekenberg assisterar superbt och El Kabir avslutar perfekt.Grahn gör det bra vid 3–0 där Malmö åter tappar centralt.

Jag skrev tidigare i dag att om Malmö ville slå Mjällby gällde de att komma med fart längs marken mot och bakom Robledo/Rosengren. Första gången man lyckades med det gjorde Daniel Larsson 3–1. Det var i andra halvlek och MFF hade vinden i ryggen.

Efter Pontus Janssons hörnnick till 3–2 packade Mjällby ihop laget, drog ner Grahn och Osiako ytterligare en aning och stängde till centralt.

Jag skrev också tidigare i dag att Malmös kantmittfält var nyckeln till framgång på Strandvallen och att Durmaz skulle använda sitt ryck istället för att dribbla. Durmaz dribblade i hjäl sig (eller höll i alla fall bollen för länge), Molins hade en sådan där dag som han har lite för ofta där han i princip inte lyckas med någonting och det sägs att Hamad byttes in, men jag minns inte att jag såg honom göra mer än att misslyckas med några inlägg. Å andra sidan var inte VInzents inlägg bättre…

Mjällbys seger var rättvis.

* Osiako/Grahn var bättre än Figueiredo (briljant ass till 3–1) och Pekalski.

* Malmö lyckades inte såra Robledo/Bagarn tillräckligt ofta.

* Ekenberg/El Kabir kompletterar varandra perfekt – Mehmeti/Larsson saknar nästan helt ett felvänt mottagningsspel i dag.

* Swärdhs taktik att tvinga Malmö till att skicka långt mot Robledo/Bagarn darrade i början av andra halvlek, men var felfri i 75 minuter och gav Maif segern.

—

RIktigt imponerande av Mjällby.

—

Malmö FF blottade brister Roland NIlsson behöver täta till.

—

Två mål av Anselmo. Och HBK andas igen. Djurgården är samma Djurgården.

—

Glitter-Guidetti och Doktor Guterstam för BP. Tungt. Speciellt för Häcken…

Regnet vräker ner i Malmö men prognosen för Hällevik talar om uppehåll.

Invasionen från syd riskerar inte att drunkna i detta domedagsregnande och i dagens Sportbladet laddar vi upp inför Mjälly–Malmö med tre artiklar.

Det finns lite annat intressant som inte fick plats i tidningen.

* Som att Daniel Andersson i går haltade av MFF:s träning med knäproblem. Till Sydsvenskan säger hela MFF-staben att det inte är någon fara. Det är mycket möjligt att det är så, men snart 33-åriga knän är känsliga och Daniel Andersson lite för viktig för MFF att man i det här läget skulle välja att säga något annat.

* Vad vi inte heller hade utrymme att skriva om är det faktum att succéanfallsduon Ekenberg/El Kabir nu återförenas efter tre matcher där El Kabir varit avstängd i två omgångar och Ekenberg skadad i två matcher. Det innebär att unge Pontus Jansson kommer att få stångas med en av seriens bästa mottagninsanfallare, medan Daniel Andersson ska försöka hänga med den rappe El Kabir i djupet. Det ska bli oerhört intressant att se hur MFF:s mittbacksduo bemästrar det. Lyckas Andersson/Jansson avstyra Maif-anfallarna kommer MFF inte att förlora. Om man misslyckas vinner Mjällby.

* Nästa kärnyta är det central mittfältet där den underskattade Osiako tillsammans med Tobias Grahn ska stjäla initiativet från Figueiredo/Pekalski. Det känns faktiskt som att Maifs innermitt är snäppet starkare än MFF:s, i alla fall på en plan som inte gynnar snabbt passningsspel längs marken.

* I Mjällbys box frontalkrockar två världar. Den fiberoptiksnabbe Daniel Larsson och den rappe Mehmeti mot monsterstarke Robledo och duellskicklige Rosengren. För Mjällbys backlinje gäller det att ligga lågt, tvinga MFF:s till att lyfta in bollen och inte ge gästerna chansen att springa i djupet eller vägga sig igenom

* Nyckeln till MFF-seger är att man har några av sina starkaste punkter där Mjällby har sina svagaste – nämligen de offensiva kantspelarna. Med en Molins som kommer rätt in i matchen och en Durmaz som fokuserar på att använda sitt ryck istället för sina dribblingar kommer det att bli riktigt jobbigt för Mjällbys ytterbackar.

Jag tror matchen avgörs där.

Eller i Malmös straffområde.

—

Malmö FF:s tröjsponsor har varit en föjetong i den här bloggen. Nu har klubben officiellt kommunicerat ut att man kommer att vänta att sälja platsen till att man får de pengar vi tidigare har berättat här, drygt 10 miljoner kronor.

Om fåglarna som viskar in mina öron har rätt kan en tröjsponsor vara på plats till den allsvenska omstarten 18/7.

Och varför ska MFF-fansen bry sig om det? Jo, för med tröjsponsorn på plats har klubben nya ekonomiska muskler att tacka nej till bud på spelare under det transferfönster som stänges 31/8…

—

Vilka matcher jag ska på denna helgen? Inga. Det väntar ett stort mästerskap nästa månad och det måste skrivas till det också. Men att inte följa så här viktiga allsvenska matcher på plats i det här läget känns… tomt, ovant och märkligt.

—

Mer läsning inför matchen på dessa länkar:

Grahn om att möta Malmö

Bagarn om att vara äldst i serien

Molins om tatueringar

Vad tycker ni om vårt förhands?

Vad är bra, vad är mindre bra, vad vill ni läsa, vad vill ni inte läsa?

Kommentera och lär oss bli bättre!

Allting har sin tid.

Helsingborgs IF:s fantastiska förlustfria allsvenska svit till exempel.

Nu är jag rätt övertygad om att den tar slut på söndag, och anledningarna är flera.

1. Erik Sundin är lårskadad och mittbackarna Marcus Nilsson och Joel Ekstrand avstängda.

Just Sundin tror jag inte spelar så stor roll eftersom Rachid Bouaouzan är så pass bra att han, om han stannar i HIF, snart kan peta Sundin ändå. Men både Nilsson och Ekstrand samtidigt? Mot kvicka och framförallt kraftfulla (Santos) KFF? Jag tror det kommer att kosta.Och ja, jag vet att Patronen gjorde det OK när Ekstrand var avstängd.

2. Kalmar FF slår för första gången sedan 2007 ur underläge hemma på Fredriksskans.

Man kan säga att Bonnjävlarna är tillbaka. Nu kommer HIF till Skansen och ”alla” kommer att fokusera på hur det går för skåningarna. Gissa om Henrik Rydström älskar att vara i det läget. Och även om han aldrig skulle erkänna det så är jag säker på att han saknat det under åren då Kalmar varit laget att slå.

3. Hemmaformen.

Kalmar har fem raka utan förlust, tre segrar och två oavgjorda. Laget har noll avstängda och inga skador som påverkar något nämnvärt.Dessutom har Sobralense de senaste matcherna sett allt tryggare ut i det offensiva bollinnehavet, vilket leder till fler KFF-målchanser.

Rydis före Rasmus på söndag?

—

Därutöver hade jag kunnat snacka om Nanne Bergstrand och hans speciella relation till HIF, att de tre senaste årens möten på Skansnen slutat med hemmasegrar (2–0, 4–2, 2–0) och att KFF nu – äntligen – har bestämt sig för vilken backlinje man ska spela med.

Men de två första tror jag inte spelar så stor roll och på den tredje kan man nog inte var helt säker.

Så jag nöjer mig med det tre ovanstående punkterna som talar för HIF-torsk.

—

Och slipar knivarna för att ta debatten. Nån som tror jag har fel?

I går efter att HIF med tio man vänt 0–1 till 3–1 på mitt älskade gamla Strömvallen (det fanns en tid när jag bodde i Gävle och grävde upp ena straffpunkten på Strömvallen i en äckligt studentikos poängjakt, det hade inte gått i dag) ringde en chef och bad mig försöka bena ut hemligheten bakom HIF:s ”guldbygge” spelare för spelare.

Och ibland när man tvingas tänka ett extra varv så slår saker en.

Det som slog mig den här gången var främst två saker.

1. Pär Hansson är nog allsvenskans mest offensiva målvakt. Han har ett bra tillslag på bollen, han är precis med snabba igångsättningar till yttermittfältare och anfallare och det gör att HIF:s raka och snabba offensiv blir än mer effektiv.

2. Erik Sundin må vara en farlig djupledslöpande anfallare men jag är övertygad om att de enorma löpsträcker Sundin lägger under sina fötter är ett av HIF:s bästa defensiva medel. Sundin jagar som en tok, motståndarna blir antingen stressade eller tvingas rulla runt ett varv till – och då blir antingen uppspelen av sämre kvalité och HIF:s chanser att vinna boll och kontra ökar eller så hinner HIF:s defensiv samla sig när motståndarna rullar runt och plösligt är laget mycket svårare att anfalla mot.

Så en defensiv viktigt anfallare och en offensiv duktig målvakt.

Där har ni två viktiga element i HIF:s succésäsong 2010.

Eller vad tror ni?

Hittar följande notis på SVT text.

Känns ju kul att huliganerna satt sig ner och kommit överens om ett regelverk att rätta sig efter.

Och ännu roligare att polisen stoppar våldsmännen innan de börjar använda sig av dem.

Martin Laursen står i ett hörn och pratar om sin sista landskamp, mot Belgien.

TV-kameror roddas, japanerna är på plats och nu väntar vi en dryg halvtimme på Mr Morten Olsen.

Danmark ska presentera sin VM-trupp här…

…och eftersom det inte hänt på 12 år hade jag glömt hur bittert det känns.

Ni vet den där känslan man får när det äntligen är dags, lag för lag presenteras, vi manglar ut bilagor och extrasändingar och de danska kollegorna kommer fram, skakar hand och säger:

– När spelar Sverige? I september, va?

Bittert. Bara bitter, mina vänner.

I dagens matchprogram och på webben klargör Malmö FF sin ståndpunkt om huliganism.

Det är möjligt att fler klubbar som omgärdas av problematiken gjort det tidigare – i så fall har jag missat det.

Det här är rakryggat, öppet kritiskt och helt rätt väg att gå med idioterna som förstör fotbollen.