Kollade lite på sydlagens anfallsstatistik efter omgång ett.

De sex lagen gjorde sammanlagt 1 mål.

Det målet gjorde Mattias Lindström för HIF. Hans HIF hade elva skott på mål och får väl ges godkänt.

Övriga fem lag presterade lika många avslut på mål som HIF – sammanlagt.

Här är alla.

Kalmar 1 (skott i ramen räknas inte efter som förbundet anser att det inte är på mål om bollen inte kan gå in, stolpe målvakt ut räknas som skott på mål).

Halmstad 5.

Trelleborg 0.

Helsingborg 11.

Mjällby 1.

Malmö 4.

Planerna må ha varit dåliga.

Men lagen i syd (och en hel del med dem) var inte ett dugg bättre.

Kort genomgång av de sydsvenska allsvenska premiärerna.

Vi går uppifrån och ned.

Trelleborg

0–0 på Örjan. Det jag såg var… 0–0 på Örjan. Men för Prahl och TFF är en pinne på bortaplan i premiären godkänt. Det är däremot inte usla tre avlossade avslut varav inget träffade mål.

Kuriosa: TFF letar Sydkusten runt efter en gräsplan att träna på. Ryktena säger att det finns en i Maglarp. Nästa vecka. Här.

Malmö

Aningen bättre än Gais över 90 minuter, men Daniel Larssons strumprullare ur bra läge men utanför var så nära man kom. Det kändes lite som grevinnan och betjänten där ett tag. ”Same procedure as last year, Mr Nilsson?”. ”Same procedure as every year, MFF supporters”. Skulle fått straff – räddade en, jämnt upp.

Helsingborg

Hade bra chanser – men också tur. Låg inte direkt bakom sina bästa chanser med bra förarbeten, utan det var slumpen som gav HIF en visserligen rättvis seger mot BP. Gashi började bra men det såg ta mig tusan ut som han tröttnade redan i första…

Halmstad

13–3 i avslut på TFF och Lasse/Svenssons boys var närmast segern. Kanske lite bittert att inte ta den där trean. Den hade gett lite arbetsro.

Mjällby

Utropstecknet i syd. Närmast segern borta mot regerande mästarna. Spelmässigt formidabel insats av Tobias Grahn. Och så klart lite rubriker utanför på det. Just nu känns Maif mest spännande här nere i där man i alla fall kan känna doften av vår.

Kalmar

Hade Sobralense målat på straffen hade KFF aldrig torskat. Nu missade brassen och KFF är i uppförsbacke. Matchen på Vångavallen på söndag blir myyyyycket viktig. Ny torsk och snacket om fjolråets fiaskoinledning är all over Fredriksskans.

Som den här bloggen avslöjade förra veckan håller MFF på att försöka sälja sponsorplatsen på matchtrjöjans framsida.

I går offentliggjorde man detta genom att offentligt meddela att loggan för välgörhetsorganisationen Star for Life som satt på tröjan i fjol (när MFF marknadsundersökte vad exponeringen anses vara värd) inte kommer att sitta där i år.

Nu ska vi bara ta reda på vilket företag som är berett att pröjsa för reklamplatsen.

Minns ni Arne Hegerfors när dagens domarbas Bosse Karlsson varnade fel nigerianske spelare vid VM 94?

”Aj då, Karlsson. Det här har inte börjat bra” kved Arne.

Jag får flash backs när jag sitter och ser Gais–Malmö.

Visst gjorde Martin Hansson rätt då han dömde straff när Daniel Andersson tog med hands inne i eget straffområde; upp med armarna för att skydda sig, så kallad skyddshands och skyddshands är straff.

Problemet för Hansson var att han släppte en precis lika tydlig skyddshands på Björn Andersson (tror jag) när Agon Mehmeti tryckte i väg bollen.

Å andra sidan var det inte den enda handsen Hansson har missat om man säger så…

Det tog 89 minuter för Tobias Grahn att visa alla sina sidor som fotbollsentertainer.

Först en av planens absolut bästa i en match där Mjällby faktiskt var närmare segern än regerande mästarna AIK.

Sedan en sorti som bara ett galet fotbollsgeni som Grahn kan regissera. Slängkyssarna på Råsunda kan man säga mycket om – speciellt hur kloka eller okloka de var, men de satte i alla fall Mjällby i allmänhet och Grahn i synnerhet i fokus.

Jag vet inte vad ni tycker – men jag är övertygad. Med Tobias Grahn i allsvenskan är den en betydligt intressantare plats.

—-

Just galenskapen i Grahns beteende får mig att minnas sommaren 2004, månaderna innan MFF skulle vinna sitt enda SM-guld de senaste 21 åren och Tobias Grahns sista skälvande tid i klubben.

Hasse Borg och gänget hade bokat in MFF på ett träningsläger ut i skogen i Dalarna och av någon anledning (gissa tre gånger vilken) placerade Tom Prahl mittfältaren Tobias Grahn med den polske anfallaren Igor Sypniewski. Stjärnanfallaren Sypniewski hade en tung tid bakom sig och mådde inte speciellt bra vid lägret i Dalarna.

Något som gjorde Grahn minst sagt skakig.

När Prahl samlade laget i spelarbussen för att åka till träning dök inte Igor upp och när någon till sist kommenderades att hämta honom tog det ett bra tag innan Sypnewski kom. Iklädd jeans, skinnjacka och med fotbollskorna i ena handen – och en cigg i den andra.

När de andra spelarna umgicks utanför träningarna låg Sypniewski på sitt och Grahns rum och rökte.

Efter några nätter fick mittfältsvirtuosen Grahn nog och utbrast något i stil med: ”Jag klarar det inte längre. Jag vågar fan inte sova…”

Bara någon vecka senare tvingades Sypniewski lämna klubben och innan transferfönstret stängde var även Grahn borta.

Kvar stod Tom Prahl.

Och i slutet på oktober var Prahl svensk mästare.

Tordagen 6 maj möts Prahls Trelleborg och Grahns Mjällby på Vångavallen.

Missa för allt i världen inte det!

EDIT: Och missa inte Sportbladet i morgon, snackade just med Tobias Grahn. Han fortsätter leverera!

Bloggexperiment.

En mobil snabbanalys av Malmö inför kvällens premiär.

Ja, jag vet den är lite lång och lite skakig.

Men, tyck till. Jag är öppen för förslag. Vad vill ni se, läsa höra?

Ps. Går allt bra kommer en riktigt intressant story om och med Tobias Grahn i tryck här  eftermiddag. Missa inte den ds.

Yannicka Bapupa dömdes i dag av hovrätten till två års fängelse för våldtäkt.

Det har så klart ingenting med fotboll att göra och jag har försökt förmedla min åsikt i en mångfacetterad och komplicerad fråga i den här analysen.

Om vi ändå helt kort dagen för Kalmar FF:s allsvenska premiär mot IFK Göteborg ska snudda vid det sportsliga så är min åsikt den här.

Kalmar går vidare mer eller mindre lika starkt som tidigare.

Som fotbollsspelare innebar Bapupa lite bredd och lite spets till Nanne Bergstrands lagbygge, men redan när mittfältaren kom till Kalmar bar han med sig saker som stal fokus från fotbollen.

Bergstrand har en lägre tid kalkylerat med ett år utan Bapupa och det har han gjort rätt i.

Kalmar är en guldkandidat 2010.

Även om det i det här sammanhanget känns ganska oviktigt.

Sportbladets allsvenska bilaga finns i affär i dag. Skynda och fynda i en butik nära dig.

Den är verkligen späckad av läsning om lagen i syd!

Godbitar?

Ja, men vad tusan.

Michael Svensson tänkte exempelvis bli snickare när HBK ringde och frågade om han ville bli tränare.

Tobias Grahn förklarar att det inte finns någon bättre spelare i allsvenska än – Tobias Grahn.

Tom Prahl berättar sanningen bakom TFF:s alla skador – och en del spelare får sig sin del av skrapan.

MFF? Alla tiders elva, Wiltons revansch, klubbens klassresa.

HIF? Kompisarna från förr och så Erik Edmans om den minst sagt otacksamma uppgiften att värvas som stjära när Henrik Larsson slutar.

Och givetvis har vi varit i Landskrona och tagit rygg på just Henrik Larsson.

Och Kalmar så klart. Utan ett ord från Henrik Rydström. Bara en sån sak.

Köp, läs och berätta vad ni tyckte.

Vad gillar ni? Vad gillar ni inte? Vad vill ni ha nästa år?

Två dagar kvar till allsvensk avspark och Malmö FF står fortfarande utan huvudsponsor till sin matchtröja.

Anledningen är inte att MFF har saknat erbjudanden utan att klubben undersökt vad exponeringen på en ljusblå tröja under en allsvensk säsong borde vara värd.

Så här såg MFF:s matchtröja ut för två säsonger sedan.

Alltså; åtta sponsorer + nätverket som består av en massa sponsorer och, ta mig tusan, man kan även hitta klubbemblemet där i röran.

Komersiellt självmord insåg man inom MFF och i fjol rensades bröstet och istället placerades välgörenhetsorganisationen Stars of Life på bröstet. Företag erbjöds sedan att, via MFF, pyttsa in pengar i Stars of Life.

Under tiden fortsatte MFF utreda vad reklamexponering på tröjan är värd. Svaret? Rätt mycket mer än vad klubben tidigare tagit betalt.

Därför är tröjreklamen fortfarande osåld.

MFF vill inte säga vad det kostar att köpa reklamplatsen på tröjan. Men sammanlagt – för platsen mitt på bröstet och platsen på axlarna som exponeras så vackert i tv-intervjuer – närmar sig kostnaden, enligt vad Sportbladet erfar, ett tvåsiffrigt miljonbelopp om året.

Två klubbar i Sverige ligger på ungefär samma nivå.

I senaste Offside säger Gais ordförande Christer Wallin: ”Blåvitt får åtta miljoner bara från ICA medan vi knappt har någon sponsor som ger en miljon.”

ICA är alltså företaget som gör reklam på bröstet på IFK Göteborgs matchtröja och AIK har ett liknande avtal med Åbro. Och då drar klubbarna in ytterligare pengar för axelplatserna…

Skillnaden i dagsläget mellan AIK/Göteborg och Malmö är att de två förstnämnda har långtidskontrakt med sina tröjsponsorer.

Men Malmö FF kan inte ha bråttom. Om man säljer till ett för lågt pris blir det oerhört svårt att senare få de pengar klubben anser att man ska ha. Därför tar det tid.

Med MFF:s tyngda likviditet vore dock en ny matchsponsor ett synnerligen nyttigt bidrag.

Vad tycker ni? Vad ska man sälja matchtröjan för? Och hur mycket reklam tål man som supporter och fotbollsälskare?

Längre intervju med hemvändande Erik Edman i morgondagens papper.

Skönt med en fotbollsspelare som reflekterar över saker och ting här i livet.

Den här gången om allsvenska fotbollsplaner i mars:

– Det som oroar är hur planerna kommer att se ut på andra ställen (än Olympia) så här i början av serien. Det sägs att det är lika för alla, men sanningen är att bra lag gynnas av bra planer.

*  Är Helsingborgs IF ett bra lag?

– Vi tycker det.