Inte mycket bloggande just nu. Det finns olika anledningar till det.

Men vissa saker bör ju kommenteras ändå, för dem som vill läsa.

—

1. AIK inleder allsvenskan efter sommarens turbulens med dubbelmöten med Malmö. Torskar AIK hemmamamatchen lär de få stryk även i bortamatchen och då… Då tror jag tamejfan de regerande mästarna åker ut. Helgi Danielsson och Robert Åhman Persson (ni som följt den här bloggen minns att jag redan inför säsongen skrev att han inte håller för en allsvensk guldkandidat) är två kompetenta allsvenska innermittfältare, men ingen av dem lyfter ett lag…

—

2. Vad sysslar Mjällby AIF med? En bra vårsäsong, sedan tror man att man regerar allsvenskan? Laget grävde upp sin hemmaarena, ville spela en tv-sänd cupmatch från en IP och blev sedan så sura när man fick avslag från förbundet att man hotade att lämna WO. Nu spelas matchen mot Malmö i Malmö och det kan väl tyckas konstigt m e n Mjällby har själv valt Swedbank Stadion som reservarena i n f ö r säsongen.

Bara att bita i det sura äpplet Maif. Ska ni vara en av elitklubbarna i Sverige får ni bannemej agera som en av elitklubbarna i Sverige. (För er som följt den här bloggen tidigare skymtas här en glimt av SEF-problematiken, men jag går inte in djupare på det nu).

—

3. Träningsmatcher:

HIF slog Fredrikstad i Norge med 4–0 i veckan som gick. Det ska vi inte gå bananer över, Fredrikstad är numera i andraligan och ligger där i dagsläget på fjärdeplats. Men Rasmus Jönsson gjorde mål. Det kan bara vara positivt för HIF.

Malmö slog Brøndby med 2–1. Det är ett bra resultat, men Brøndby är i tidig försäsongsträning.

TFF och Mjällby lirade 2–2. Mest intressant är att El Kabir och Haynes åkte ur redan i 8:e minuten, El Kabir ska ha gått fult in på Haynes som reagerade vilt. Har sommarkoll på detaljerna – men viss risk för avstängningar till allsvenska omstarten föreligger.

4. Missa inte den här bloggen, Rytmen i blodet. En tankeväckande och kulklurig blogg om hur oeftertänksamma vi sportjournalister lite för ofta är.

5. På söndag, dagen efter de sista VM-kvartsfinalerna, startar norska Tippeligan om. Allsvenskan väntar vi på i två veckor till.

—

För övrigt tror jag i dagsläget att HIF vinner allsvenskan, Åtvidaberg och Gais (den var oväntad, va?) åker ur och Trelleborg får kvala.

Från Superettan hoppas jag Sundsvall går upp, att Hammarby kravlar sig upp och att Norrköping eller Landskrona får kvala. Allt för allsvenskans attraktionskraft.

Malmö FF ska alltså spara in 15 miljoner kronor om året.

Fyra anställda tvingas sluta men gång på gång trummar klubben ut budskapet att man ”inte räknar med att sälja någon spelare” och att man ”inte tänker sälja guldchansen”.

Hur mycket sanning det ligger i detta?

Ganska mycket. Och ingenting.

I en optimal MFF-värld får klubben behålla de spelare man vill behålla. I den verkliga världen ligger Sverige långt ner i näringskedjan och en storklubb i ekonomiska trångomål ännu lite längre ner.

Så visst kommer MFF att sälja om man får chansen att ta in alla de där 15 miljonerna man behöver på en enda försäljning.

Men man har också lärt sig spela transferspelet av ”före detta” sportchefen Hasse Borg. Du säger a l d r i g att du är beredd att sälja spelare, för då får du aldrig tillräckligt mycket pengar för dem. Köpare som vet att säljaren behöver pengar lägger inga tunga bud.

Så vad MFF gör är inte främst att lugna fansen utan man spelar transferspelet och snackar transfersnacket.

Detta betyder i världens verlighet: Ofere säljs för max några miljoner (fyra månader kvar på kontraktet). MFF säljer gladeligen en spelare till om budet går runt eller över 20 millar. Närmast till hands är väl Guillermo Molins.

Personligen tror jag dock att bara Ofere lämnar. Storbuden kommer att utebli. Nedskärningarna får rädda biffen den här gången.

Jon Jönsson från Bröndby till Elfsborg och nu är Jesper Christansen på väg från FCK till Elfsborg.

Två ”stjärnor” som plötsligt gör den omvända resan och åker från Danmark till Sverige.

Trendbrott? Nä. Två bänkade spelare som vill lira. Båda håller dock hög klass. Glöm inte att Christiansen knep Christensens plats i den danska VM-truppen.

Å andra sidan gjorde Christensen den omvända resan när han lämnade IFK…

Så vad ville jag egentligen ha sagt?

Att man ingenting med säkerhet kan säga om fotbollens framtid.

Minns ni den här mannen?

Han heter Sölvi Ottesen och lämnade sommaren 2008 Djurgården för Sönderjyske efter en period som han själv beskrev så här:

– Tiden i Djurgården blev inte riktigt som jag hoppats, jag har dragits med en del skador och haft svårt att ta en plats.

I går köpte FCK loss Ottessen från Sönderjyske och Ekstrabladet kallar islänningen för ”en af Superligaens største profiler”.

Tiderna förändras. Den som förutser förändringarna bäst går mot den ljusaste framtiden.

Om en månad startar allsvenskan om…

Jag kan inte låta bli.

Min semester (förvisso ganska kort, tror jag) har ju inte börjat ännu.

I ett annat ärende fastnade jag vid en film på youtube. Och det är när man sitter ensam vid sitt skrivbord med ett fånflin, skriker rakt ut av positiv förvåning och börjar snegla nere i en hörnet och känner sorg när klippet närmar sig sitt slut som man vet att man gillar vad man ser.

Från en som älskar fotboll till er som älskar fotboll.

I kommentatorsfältet på youtube hade någon skrivit ”Zidane+Iniesta=Laudrup”. Det sjuka med det är att det inte är helt långt borta från att vara sant.

Ha det bra så hörs vi snart.

Vänner, kamrater, bloggläsare och kritiker.

Jag ber om ursäkt för att jag inte bloggat som jag velat de sista dagarna. Jag befinner mig i ett sådant där läge när man ska få en hel del gjort innan man inte ska få någonting gjort.

Jag ska helt enkelt ha semester fr o m lördag.

Därför kommer ni själva att få försöka luska ut vad som händer på Sef-mötet i Halmstad nästa vecka, om ni inte lyckas och ingen annan journalist försöker så kommer jag att göra det när jag kommer tillbaka.

Jag lämnar er ett tag med följande att fundera över.

Det sägs…

…att Eddie Ofere kommer att säljas nästintill så fort transferfönstret öppnar. Ofere är i full träning och tydligen har inte skadan gjort honom ointressant på marknaden. Och ni minns. MFF får cash i sommar, ingenting i höst.

…Joe Sisé faktiskt finns på HIF:s intresselista. Vad som händer med Rachid B bestämmer en del i den frågan.

…Molins sitter inte så säkert i MFF i höst som jag trott. Men jag tror ändå han blir kvar.

Hör ni några rykten eller har ni några idéer – kommentera eller mejla så hörs vi så snart som möjligt!

Bara några exempel på hur det svenska tv-avtalet försvagar oss gentemot de ligor som Sef tycker vi ska bli bättre än i satsningen mot att allsvenskan ska bli Nordens bästa liga.

Esbjerg blev 4:a i Superligan 09/10 och 9:a 08/09. Man är en relativt liten klubb som inte spelat i Europa under de här två åren.

Som ni ser har klubben TV/Medieintäkter på drygt 15 miljoner danska kr förra räkenskapsåret, det motsvarar ca 20 miljoner svenska kronor.

Malmö FF är Sveriges rikaste klubb men har efter mediokra sportsliga år inte heller spelat i Europa.

MFF:s sändningsrättigheter ligger på 8,3 miljoner. Inte ens hälften av Esbjergs.

Ålborg spelade under 2009 i Uefacupen efter att ha åkt ur CL:s gruppspel 2008 och fick lite extra fina tv-pengar under 09 för Uefacupen.

Motsvarande drygt 26 miljoner svenska kronor drog Ålborg in under 09.

De då regerande svenska mästarna Kalmar kvalade till CL hösten efter att Ålborg lirat Uefacupen på våren.

12,3 miljoner drog KFF in på det, knappt hälften av Ålborgs summa alltså.

—

De här siffrorna ska inte ses som millimeterexakta utan mer som en riktlinje om från vilken position Sef nu börjar sitt arbete om att göra allsvenskan till Nordens bästa liga.

—

Svenk elitfotbolls största problem är inte alls – som man ofta och energiskt förklarar – skatteskillnaderna mot Danmark. Jämför man skillnader i skattetryck länderna emellan och skillnader i klubbarnas intäkter länderna emellan, så är skatteproblemet högst marginellt.

Det största problemet är att svenska fotbollsklubbar är för dåliga på att tjäna pengar. Inte att utländska spelare i Danmark betalar mindre i skatt under några år.

VM börjar om två veckor.

Allsvenskan har inte spelats på en vecka.

Ingen allsvensk spelare i VM och inget svensk landslag i Sydafrika.

Allsvenskan och landslaget.

Det är lätt att tro att de har väldigt lite med varandra att göra, men tyvärr är det inte så. Att allsvenskans klass försämras går slutligen och oundvikligen ut över det svenska landslaget.

Samma år som Sverige vann VM-brons i USA 1994 vann IFK Göteborg sin grupp i Champions League. Fem poäng före Barcelona och Manchester United och tio poäng före Galatasaray. Med tanke på dagens verklighet låter IFK:s prestation som ett sånt där skämt som är så overkligt att man inte ens skrattar åt det. Som att Sverige exempelvis skulle ha en medaljchans i EM 2012.

Att det svenska landslaget var bra i USA berodde på många saker. Att IFK hade ett lag som kunde konkurrera på högsta internationella klubblagsnivå var en sådan. Och även om fotbollsvärlden förändrats sedan dess går inte klubblagens betydelse för mindre länders landslag att ignorera.

I CL 09/10 hade Ungern, Cypern, Belgien, Israel, Rumänien och Schwiez lag i gruppspelet. Samtliga dessa länder har landslag som Sverige varit bättre än de senaste 20 åren. Den postionen håller vi på att förlora.

08/09 hade Danmark ett Ålborg i CL-gruppspel som senare föll i Uefacupens 8-del efter straffar mot Man City. Två år tidigare spelade FCK i CL. I år spelar Danmark i VM. Sverige möter Bosnien och Vitryssland i två träningsmatcher.

Det skylls ofta på att Danmark har ett mer gynsamt skattesystem att driva elitfotboll i än vi har i Sverige. Det stämmer. Men forskarordningen som innebär att en utländsk spelare skattar 25 % i 36 månader eller 33 % i 60 månader gäller just bara utländska spelare. De danska spelarna skattar mer i Danmark än vad svenska gör i Sverige. Pontus Farnerud tjänar över 700 000 kronor i månaden i Danmark, det gör han inte först och främst för att skatten är lägre, utan för att intäkterna är höga. I Danmark ligger snittpriset för reklampriset på matchtröjornas framsida på 10 miljoner svenska kronor. I Sverige har Malmö FF inte sålt sin plats för att man ännu inte kunnat få det danska snittpriset – och då begär man dubbelt så mycket som sina konkurrenter.

Och om vi tar det svenska och det danska tv-avtalet. Det danska motsvarar 1.3 miljarder kronor – lika mycket som det svenska. Men det danska löper över tre år och det svenska över fem. Dessutom delas de pengar som ligaklubbarna har rätt till i Danmark på 12 lag, i Sverige på 16.

Varför ser det ut så här? Och varför blir avståndet mellan allsvenskan och de ligor vi jagar bara större? Som så ofta förr inom svensk fotboll bottnar problemet i Föreningen Svensk Elitfotboll, Sef, där samtliga klubbar i allsvenskan och superettan ingår.

2000 bildades superettan som fick 16 lag, 2007 utökades allsvenskan till 16 lag. Det innebär att Sef består av 32 klubbar som alla har lika många röster (1) i besluten om svensk klubbfotbolls framtid. Det innebär att Falkenberg, Ljungskile, Trollhättan och Brage har lika mycket att säga till om vid beslut i frågan om att spetsa toppen på svensk klubbfotboll som IFK Göteborg, AIK, Malmö och Helsingborg har.

Vad vi i Sverige behöver göra om vi vill höja spetskvalitén på de allsvenska lagen är att fördela tv-pengarna på färre klubbar – d v s minska antalet lag i allsvenskan, superettan och Sef – fördela om tv-pengarna på ett sätt som mer liknar utländska ligors där en betydligt större del av pengarna delas ut efter tabellplacering än i Sverige.

Detta är så klart förslag som aldrig skulle gå att rösta igenom i dagens Sef eftersom 25 av 32 klubbar skulle riskera att förlora på detta. Lag som exempelvis Ljungskile och Trollhättan skulle rösta emot för de skulle riskera att förlora sin superettastatus om serien bantades. I den alltid så jämna allsvenskan skulle tio klubbar rösta emot efter som de skulle riskera att åka ur om serien bantas.

Så där står vi.

Med en inhemsk elitfotboll där några stora försöker dra ifrån för att jaga mot Europa, men väldigt många små tillsammans håller hårt i tömmarna.

Jag säger inte att de mindre gör fel. Jag förstår att de värnar sina intressen, det är fullt naturligt. Men svensk fotboll måste bestämma linje och öppet deklarera den.

Aningen värnar vi bredden och det charmiga i att Mjällby och Åtvidaberg kan få spela i allsvenskan och att Väsby och Ljungskile är en del av svensk elitfotboll eller så satsar vi på att höja spetskvalitén. Att kombinera de båda, har vi med smärtsam tydlighet fått inse, går inte. Som det är i dag anser t o m vår förbundskapten Erik Hamrén att svenska spelare gör rätt i att lämna allsvenskan om de vill utvecklas.

När vi fattar vårt beslut måste vi inse att det som händer i allsvenskan förr eller senare avspeglar sig i vårt landslag.

Som svensk klubbfotboll ser ut i dag finns det inte mycket som talar för att vi kommer att njuta av några blågula EM- eller VM-somrar på ett bra tag framöver.

VM-bilagan är där ute i cyberrymden nånstans, studsandes mellan redaktioner och tryckeri. Snart finns den hos er.

I den ombads jag tippa hur jag tror det går. Så jag satte mig ner, skissade upp turneringen och blev själv lite förvånad. Men också rätt nöjd.

1. Spanien
2. Brasilien
3. Tyskland
4. Serbien

Spanien och Brasilien är två av världens bästa länder. Brassarna är vana att gå långt och Spanien bröt en förbannelse vid EM 2008. Finalparet är jag helt trygg med.

Tysklands lag är inte helt på topp, speciellt inte utan Ballack. MEN. Man har flera unga spelare på gränsen till ett världsgenombrott och man går alltid långt i mästerskap.

Serbien?? Ja, vad fan. I VM är det alltid ett skrälllag som är med långt fram. Dessutom kom jag fram till att Serbien skulle få möta England i åttondelen och efter att England vunnit grupp C är deras självbild lika förvriden som Turning Torso och där skräller serberna. I kvarten väntar (enligt mina beräkningar) Uruguay och den tar serberna också med lite flyt innan de faller i semin mot Brasilien.

Lagerbäcks Nigeria: Åttondel. Med lite flyt.
Svennis Elfenbenskusten: Åttondel. Kan gå längre om Svennis får styr.
Capellos England: Åttondel. Ni vet hur det är med den engelska fotbollsballongen. Den pumpas i mästerskapstider alltid upp liiiite för mkt. Och så spricker den.

Skyttekung: Luis Fabiano, Brasilien
Antal mål: 7 mål

I kväll möter Danmark Senegal i Ålborg i den sista matchen på danska mark innan resan till VM.

Arenan i Ålborg tar 14 000 åskådare. Och nu på matchdagens morgon fanns 3 000 biljetter kvar att köpa.

Det är ju inte direkt som att intresset känns stekhett…

—

Morten Olsen bokade matchen mot Senegal för att de spelar snarlikt det Holland som danskarna möter i VM-premiären 14 juli.

Det är brukligt. Men min uppfattning är nog att senegaleserna är aningen mer flegmatiska än holländarna…

—

Thomas Sørensen är tillbaka från armbågsskadan och given etta för Danmark.

De der ljumskarna som plågar Nicklas Bendtner men som ”inte ska vara något problem inför VM” blir ett allt större samtalsämne på andra sidan sundet.

—

Det finns en kille som heter Christian Eriksen, han är 18 år och spelar för Ajax.

När jag var i Köpenhamn när Olsen släppte 30-mannatruppen viskades det om att Eriksen kan bli Danmarks bäste mittfältare sedan Laudrup, Michael Laudrup.

Missa inte det.

—

Så vad gör vi egentligen?

Håller vi på Danmark i sommar eller?

De spelar ju inte direkt roligt som 86 och har inte Schmeichel som 92.

Största stjärnan är Bendtner och han är inte så där danskt härligt dryg utan bara dryg.

Så för egen del vettetusan.

En stor del av min kärlek till dansk fotboll kommer från att de alltid haft eminenta tv-kommentatorer – till skillnad från i Sverige där matcherna än i dag ska pratas sönder och samman – så ju närmre turneringen kommer desto starkare blir nog de rödvita sympatierna.

Vi tar väl ett klipp med danskt snack.

Och så kan vi begrunda det faktum om att Andreas Isaksson stoppat det skottet hade Danmark, Portugal och Sverige alla stannat på 19 poäng i kvalet…

Vi hämtar den från SVT Text.

Vår nye förbundskapten tycker alltså att allsvenskan är sämre än så väl finska Veikkaisliiga som isländska Pepis-deidlin,

Nog för att allsvenskan inte står på topp 2010 – men det där är en av de hårdaste sågningarna av serien som jag hört.

Eller så är det kanske så att vår nye förbundskapten inte vet skillnaden på Norden och Skandinavien.

Svenska fotbollförbundets informationschef Jonas Nystedt mejlar nu och informerar att frågan inte varit uppe på presskonferensen. Istället pratade Hamrén uteslutande om Danmark, Norge och Sverige.

Detta ska reportern som skrev texten som finns här ovan ha feltolkat och dessutom ha bett om ursäkt för.

All heder i det. Erik Hamrén ska inte lida för saker som han inte ha sagt, och jag tyckte ärligt talat att det skulle ha varit ett anmärkningsvärt hårt uttalande av Hamrén. Och att Hamrén inte skulle veta skillnaden på Norden och Skandinavien är jag säker på att 99 procent av er fattade att jag inte menade allvar med.

MEN.

I SVT-texten står det som ett rakt citat från Hamrén till SVT Text.

För mig fanns ingen anledning att betvivla sanningshalten i det.