På Swedbank Stadion inleddes BP-matchen i går med en manifestation från MFF-fansen mot det spelschema som efter VM-uppehållet innebär att Malmö FF spelar sex av sina återstående åtta hemmamatcher på helgdagar.
I Malmö är veckokvällar av tradition de publikmässigt överlägset bästa speldagarna och höstens spelschema får MFF:s vd Pelle Svensson att gå till attack mot det allsvenska TV-avtal.
”TV-avtalet är en katastrof”, skrev Svensson i gårdagens programblad, en åsikt som också förmedlats i en rad medier dagarna för matchen mot BP.

Svensson skriver:
”Vi har i dagarna fått det preliminära spelprogrammet för hösten. Trots att vi tydligt redogjort för vår situation har vi fått sex av åtta matcher förlagda till helg. Främst på grund av att det passar TV-tablån bättre. Kul och smickrande med uppmärksamheten, men ekonomiskt är det som sagt en katastrof.”

Pelle Svensson har till viss del rätt. TV-avtalet är en katastrof, det är statiskt och gynnar inte spetsutveckligen av svenska klubblag och därmed inte heller svensk fotboll. Men Svensson missar – antingen avsiktligt eller så är han rätt dåligt insatt – en ytterst viktig detalj i det här spelschemat som inte alls beror ”främst på TV-tablån”.

* Lördagen 24 juli möter Malmö AIK hemma kl 16.00. Det gör man för att AIK onsdagen innan spelar returmatch i CL-kval och för att AIK om man vinner det kvalet spelar nästa CL-omgång onsdagen efter Malmömatchen. Matchen kan helt enkelt inte spelas någon annan dag än lördag eller söndag.

* Matchen mot Gefle lördagen 14 augusti 16.00 ligger där för att norrlänningarna har fått en kvalplats till Europa League och play off-omgången spelas 19 augusti. Även om man kan tycka att det är osannolikt att GIF är med så långt in i tävlingen måste vi så klart avsätta utrymme i allsvenskan för svensk framgång i de europeiska cuperna.

* Göteborg söndagen 26 september – samma sak. Matchen spelas då för att Europa Leagues andra gruppmatchomgång spelas 30 september och där har faktiskt IFK en teoretisk möjlighet att vara med.

—

Och när vi ändå är igång.

* Omgången där Malmö möter Elfsborg söndagen 29 aug 18.00 avgörs fredag till söndag för att Sverige spelar EM-kval onsdag och lördag veckan därpå. Det borde Svensson ha koll på. Matchen på lördagen är nämligen mot San Marino och spelas på Swedbank Stadion.

* I allsvenskans sista omgång spelas av tradition alltid alla matcher samtidigt på en helgdag. Malmö har hemmamatch mot Mjällby. Lite väl magstarkt att få den flyttad till måndag, va?

* Kvar blir matchen mot Gais som sänds i Canal + söndagen 1 augusti. Där stjäler TV MFF på en vardagsmatch.

—

Svenssons inlägg skrivs i programbladet under vinjetten Blåögt.

Det är en i sammahanget rent lysande vinjett.

—

EDIT: Malmös kommunikationschef Per Welinder meddelar påpassligt att Gefle gärna spelat matchen på måndagen, vilket tv stoppade. Så tv-avtalet berövar Malmö på två vardagsmatcher i höst – och därmed uppskattningsvis minst två miljoner kronor.

Och för att förtydliga ännu en gång. Jag håller med Pelle Svensson om tv-avtalets stora brister.

Däremot vänder jag mig mot att han skyllde de sex helgmatcherna i höst på tv-avtalet utan att förklara att det ligger mer bakom.

Jag fortsätter på samma tema som förra inlägget.

För några veckor sedan slog Svensk Elitfotbolls ordförande Bosse Johansson (även ordförande i Elfsborg) på stora trumman och basunerade ut följande:

I kväll inleder alltså allsvenskan ett åtta veckor långt uppehåll.

Nödvändigt tror en del. Tvunget enligt Fifa-bestämmelser mejlade några och trodde.

Låt oss titta på en av konkurrenterna om den där titeln som ”Nordens Bästa Liga”.

Jag räknar. Jag tittar i min almanacka. Jag räknar igen. Jag försöker förstå hur klubbarna som utgör svensk elitfotboll tänker. Jag räknar ännu en gång. Jag inser:

Norge – som sedan mitten av 90-talet varit Sverige överlägset klubbfotbollsmässigt och facilitetsmässigt – spelar till fyra dagar innan VM börjar och startar om en vecka innan VM är över.

Allsvenskan slutar 18 dagar innan VM börjar och startar om sex dagar efter VM-finalen.

Där den svenska ligan har ett uppehåll på åtta (8!) veckor, alltså två månader. Stannar den norska i knappt fyra veckor, inte ens en månad.

För mig framstår det som ett stort jävla skämt.

Och jag vet att klubbarna ”var överens om detta”, det gör det hela än mer parodiskt.

—

Svensk elitfotboll vill göra allsvenskan till ”Nordens Bästa Liga”.

Visst låter det fint?

I Finland tar man förresten inte något uppehåll alls. Så istället för att sikta mot att bli Nordens bästa liga borde Bosse Johansson och gänget kolla ryggen, snart har vi väl bara det bankrupta Island bakom oss.

Gräset är äntligen grönt.

Luften går nu slutligen att andas utan att det känns som halsfluss i struprören.

Fotboll går till slut att utöva på ett värdigt vis på svenska fotbollsplaner.

Då stänger vi i kväll allsvenskan för det kommande sju veckorna med Malmö-BP. Det är så klart vansinne, och konsekvensen av några klubbars fruktan att förlora en spelare till VM-aktuella länder medan serien pågår. Och som så ofta i svensk fotboll är rädslan större än modet.

Därför drar allsvenskans gallergrindar igen vid 22.30 i kväll och den chans att rädda en publikkris med en spurt i förföriskt försommarväder fram till VM kvävs, som så mycket annat, förstörs av fotbollsfamiljen själv.

När vi pratar om att publiken sviker, att gräsmattorna sviker, att intresset sviker ska vi inte glömma att alla dessa svek i grund och botten härstammar från den i dag strukturellt felkomponerade organisationen svensk elitfotboll. En organisation som med dagens utformande och röstsystem gör att beydligt fler har något att förlora än något att vinna på att utveckla svensk fotboll.

Några ”storklubbar” riskerade att tappa stjärnor om allsvenskan spelade fram till VM, och så blev det inget med det. Många ”småklubbar” riskerar att förlora sin allsvenska status och istället för att banta serien så startade den med en kompromis strax efter jul, vilket innebar att åskådarna stannade hemma.

Förstår ni vad jag menar? I en värld där alla aktörer är rädda för att förlora kan man inte utvecklas, bara stagnera. Och det är vad allsvenskan håller på att göra.

Till min stora sorg.

—

MFF har fem spelare på skadelistan men laget ska så klart ändå slå BP hemma om man vill vara med i guldfajten.

Allt annat än hemmaseger i kväll är en seger för Helsingborgs IF.

—

Återkommer med vårsummeringar de närmsta dagarna.

Ska ”bara” slutföra tre veckors dygnet runt-arbete med en VM-bilaga först.

Det skrivs en kilometer om var den långe från Rosengård ska spela nästa säsong.

Känns det inte som… varje sommar?

Lite som de där barnprogrammen som går på lovmorgnarna, det är liksom inte riktigt sommar om man inte har tre sidor att läsa varje dag om det senaste i frågan om Zlatans klubbtillhörighet

I den här bloggen blickar vi bortom det.

Mot Ankara till.

Labinot Harbuzi sänkte alltså Galatasaray i helgen som gick (karaktäristiskt Harbuziavslut, inte alls hårt men perfekt placerat) och nu vill Gala ha Harbuzi. Inte mycket att säga om det.

Jag hävdar fortfarande att ingen sedan Zlatan dominerat matcher för Malmö FF som Labinot gjorde i fjol. Det är faktiskt tveksamt om ens Zlatan dominerade på samma sätt och då är vi tillbaka på Jonas Therns tid. Bara för att få lite perspektiv.

Jag hade svårt att förstå snacket i fjol om att Harbuzi svek Malmö, att han inte hade varit så bra och Bengt Madsens håning om att Harbuzi inte gjort något nämnvärt för klubben var ännu ett bevis på ”hedersordförandens” fotbollskunnighet.

Jag kommer aldrig att glömma när Danmarks förbundskapten Morten Olsen i fjol satt på Swedbank Stadions läktare och bara log och skakade på huvudet åt Labinots uppvisning.

Som bollhållande mittfältare, framspelare och distansskytt har vi ärligt talat inte speciellt många svenskar som kan mäta sig med Harbuzi. Och efter en bra säsong i Turkiet tycker jag Hamrén borde provat honom i de två kommande landskamperna.

Men det är lite som det alltid varit med Harbuzi i Sverige, han har aldrig riktigt tagits på allvar.

Det är snart dags för det.

—

Och Zlatan då?

Vi kan konstatera att han är i Sverige. Och då i Stockholm. Zlatan har många gånger sagt att han trivs bättre där än i Malmö och anledningen är enkel.

I Malmö är Zlatan älskad och omtyckt. Men inte på något sätt dyrkad som han är av många på andra ställen i Sverige.

I Malmö är Zlatan en stor fotbollsspelare och respekteras för det. Men det där med röda mattor, VIP-treatment och personkult är lika främmande för den malmöitiska folksjälen som längdåkning.

I Malmö är man stolt över Zlatan Ibrahimovic – men ingen jävel kommer någonsin att kyssa hans fötter.

Det respekterar och trivs Ibrahimovic med. Men när han vill ha något annat, då åker han någon annanstans.

Jag har bara sett den här 18-åringen i träning men orden jag hört om honom har gjort mig nyfiken.

Han är relativt stor, stark och snabb.

Har fin teknik, är kall i straffområdet och gör ofta ett stort jobb för laget.

Målet mot Syrianska i går var inget annat än klass. Anfallare som tar emot felvända, vänder upp och avslutar i mål på tre tillslag är ingen överflödig vara, speciellt inte i svensk fotboll. OK, det var en cupmatch mot ett lag från en lägre division men vi ska inte glömma att Rexhepi bara varit i Malmös A-trupp sedan Ofere blev skadad.

Skynda långsamt så klart. Men det finns något där. Rexhepi gjorde 38 mål på 43 matcher i Malmös J-lag i fjol.

En väl insyltad man i MFF:s organisation som sett generationer av spelare lämna klubben och gör avtryck på kontinenten sa för att tag sedan till mig: ”Jag säger inte att Dardan kommer att bli som Zlatan, för de är inte riktigt samma spelartyp, men Dardan kommer att göra fler mål för Malmö FF.”

Eftersom Zlatan såldes ganska snabbt är det troligt. Och Rexhepi ska bli riktigt intressant att följa.

—

Han är förresten från Lund. Som Ivo Pekalski, Behrang Safari och Joel Ekstrand.

Det finns inte bara böcker, studenter, handboll och kullerstensgator i den stan.

Det ovanliga med det som AIK den här gången gör är att det inte rör sig om en bottennivå.

Jag antar att de flesta av er inte varit inne på AIK:s hemsida och kollat in reklamen inför kvällens match mot Åtvidaberg.

Det är så där ruggigt domedagsläckert amerikanskt.

Det är Daniel Tjernström som ser lika sliten ut som en avdankad boxare som går upp i ringen för att rädda sin heder, sitt liv och sin familj och som med släpande röst förklarar att det enda vi kan påverka är framtiden.

Det kan tyckas vara en billig vädjan till människors innersta väsen; att ha en tillhörighet, något att älska, något att glädjas över – att vara någon, bland andra.

Men fy fan vad jag älskar det.

Det har ingenting med AIK att göra – men jag gillar det AIK gör.

För mig är fotbollen på riktigt. Den är en del av mitt liv och har varit det så så länge jag kan minnas.

Fotboll är fan ingenting man slutar med för att nån jävel köper ihop ett hockeylag och bygger en dyr arena med stora högtalare och massor av restauranger.

Fotboll är inte ett gäng idioter som piskar skiten ur varandra på en åker och skickar MMS över idiotin till andra små idioter som sedan sitter och runkar åt hjärnlösheten på sina pojkrum.

Man slutar inte älska fotboll för att Svenska Fotbollförbundet inte har ett regelverk som garanterar spelbara planer.

För mig är fotboll den där doften av gräs när jag 10 år gammal sprang i vårsolen upp för backen till Bara IP och Andreas Ahlqvist, en timme innan träning, redan stod och hängde vid den låsta omklädningsrumsdörren.

För mig är fotboll den där sommaren 1986 när det jublades på danska i mina föräldrars TV och jag fick sitta uppe om nätterna och sjunga med i en sång vi inte glömt sedan dess.

För mig är fotboll förfrusna fingrar, tår och kinder.

Det är tårarna av glädje min pappas chef grät när han fick höra att jag tagits ut i ett pojklandslag och det är mina tårar av sorg på en grusplan på Heden när jag slog en straff som Dime Jankuloski räddade och Lundby IF slog ut Bara GIF ur Gothia Cup 1993.

För mig är fotboll människorna jag mött, platserna jag sett och upplevelserna som var med och formade den jag är.

Så kom inte till mig och säg att fotbollen är ett spel.

För det är den inte.

Den är en del av livet.

—

Jag är glad att AIK uppmärksammar det.

Förra söndagen gjorde Jonas Henriksson allsvenskans snabbaste mål sedan 1973 när han gav Häcken 0–1 påÖrjans vall, efter åtta sekunder.

Efter 37 år utan rekordtidiga mål tog det alltså sju dagar innan Daniel Mendes gjorde matchens enda mål på Skansen i dag, efter sex sekunder.

Jag menar.

Vad fan är oddsen?

Hur ska någon kunna förutsäga någonting av den här allsvenskan?

Det enda jag vet är att den fortfarande andas.

Knappt.

Men dock.

Fick kritik för att jag var för KFF-positiv i analysen häromdagen.

Jag skrev att KFF har bra form men inte att HIF har det.

Men det är liksom självklart att ett lag som har vunnit 10 av tolv matcher och inte förlorat ännu, har en bra form.

Socker-Conny

Så vad talar för HIF på Skansen i kväll?

Mittfältet. Helt intakt. Lindström. Gashi. Lantz. Andersson.

Det kan räcka hela vägen.

Och så Rachid där framme. Han är bättre än de flesta av er tror.

—

Men jag tror fortfarande att Kalmar FF har en fin chans att ta det här.

—

Vinner Helsingborg i dag har man åtta poäng ner till tvåan Malmö och 15 till trean Örebro.

Jag har sagt det innan och jag säger det igen.

Om Socker-Connys boys vinner i dag kan HIF-fansen dra ner till Knutpunkten och fira som om man vunnit SM-guld.

Först och främst.

Usel väder, usel plan. Ändå en riktigt fin publiksiffra och en riktigt bra fotbollsmatch på Strandvallen mellan Mjällby och Malmö.

Man kan i evighet diskutera vad vinden betydde, att Mjälllby började med den i ryggen och att Malmö inte hade det förrän i andra halvlek. Men det var inte där matchen avgjordes.

Mjällby vann på grund av två anfallare som kompletterar varandra perfekt (mottagaren Ekenberg och djupledslöparen El Kabir) samt att man har allsvenskans bäste huvudspelare i 196 cm Juan Robledo. Vid 1–0 målet satte Malmö Agon Mehmeti på Robledo och den duellen hade malmöiten inte ens vunnit med en kalajsnikov.

Vid 2–0 slarvar Elanga, Ekenberg assisterar superbt och El Kabir avslutar perfekt.Grahn gör det bra vid 3–0 där Malmö åter tappar centralt.

Jag skrev tidigare i dag att om Malmö ville slå Mjällby gällde de att komma med fart längs marken mot och bakom Robledo/Rosengren. Första gången man lyckades med det gjorde Daniel Larsson 3–1. Det var i andra halvlek och MFF hade vinden i ryggen.

Efter Pontus Janssons hörnnick till 3–2 packade Mjällby ihop laget, drog ner Grahn och Osiako ytterligare en aning och stängde till centralt.

Jag skrev också tidigare i dag att Malmös kantmittfält var nyckeln till framgång på Strandvallen och att Durmaz skulle använda sitt ryck istället för att dribbla. Durmaz dribblade i hjäl sig (eller höll i alla fall bollen för länge), Molins hade en sådan där dag som han har lite för ofta där han i princip inte lyckas med någonting och det sägs att Hamad byttes in, men jag minns inte att jag såg honom göra mer än att misslyckas med några inlägg. Å andra sidan var inte VInzents inlägg bättre…

Mjällbys seger var rättvis.

* Osiako/Grahn var bättre än Figueiredo (briljant ass till 3–1) och Pekalski.

* Malmö lyckades inte såra Robledo/Bagarn tillräckligt ofta.

* Ekenberg/El Kabir kompletterar varandra perfekt – Mehmeti/Larsson saknar nästan helt ett felvänt mottagningsspel i dag.

* Swärdhs taktik att tvinga Malmö till att skicka långt mot Robledo/Bagarn darrade i början av andra halvlek, men var felfri i 75 minuter och gav Maif segern.

—

RIktigt imponerande av Mjällby.

—

Malmö FF blottade brister Roland NIlsson behöver täta till.

—

Två mål av Anselmo. Och HBK andas igen. Djurgården är samma Djurgården.

—

Glitter-Guidetti och Doktor Guterstam för BP. Tungt. Speciellt för Häcken…

Regnet vräker ner i Malmö men prognosen för Hällevik talar om uppehåll.

Invasionen från syd riskerar inte att drunkna i detta domedagsregnande och i dagens Sportbladet laddar vi upp inför Mjälly–Malmö med tre artiklar.

Det finns lite annat intressant som inte fick plats i tidningen.

* Som att Daniel Andersson i går haltade av MFF:s träning med knäproblem. Till Sydsvenskan säger hela MFF-staben att det inte är någon fara. Det är mycket möjligt att det är så, men snart 33-åriga knän är känsliga och Daniel Andersson lite för viktig för MFF att man i det här läget skulle välja att säga något annat.

* Vad vi inte heller hade utrymme att skriva om är det faktum att succéanfallsduon Ekenberg/El Kabir nu återförenas efter tre matcher där El Kabir varit avstängd i två omgångar och Ekenberg skadad i två matcher. Det innebär att unge Pontus Jansson kommer att få stångas med en av seriens bästa mottagninsanfallare, medan Daniel Andersson ska försöka hänga med den rappe El Kabir i djupet. Det ska bli oerhört intressant att se hur MFF:s mittbacksduo bemästrar det. Lyckas Andersson/Jansson avstyra Maif-anfallarna kommer MFF inte att förlora. Om man misslyckas vinner Mjällby.

* Nästa kärnyta är det central mittfältet där den underskattade Osiako tillsammans med Tobias Grahn ska stjäla initiativet från Figueiredo/Pekalski. Det känns faktiskt som att Maifs innermitt är snäppet starkare än MFF:s, i alla fall på en plan som inte gynnar snabbt passningsspel längs marken.

* I Mjällbys box frontalkrockar två världar. Den fiberoptiksnabbe Daniel Larsson och den rappe Mehmeti mot monsterstarke Robledo och duellskicklige Rosengren. För Mjällbys backlinje gäller det att ligga lågt, tvinga MFF:s till att lyfta in bollen och inte ge gästerna chansen att springa i djupet eller vägga sig igenom

* Nyckeln till MFF-seger är att man har några av sina starkaste punkter där Mjällby har sina svagaste – nämligen de offensiva kantspelarna. Med en Molins som kommer rätt in i matchen och en Durmaz som fokuserar på att använda sitt ryck istället för sina dribblingar kommer det att bli riktigt jobbigt för Mjällbys ytterbackar.

Jag tror matchen avgörs där.

Eller i Malmös straffområde.

—

Malmö FF:s tröjsponsor har varit en föjetong i den här bloggen. Nu har klubben officiellt kommunicerat ut att man kommer att vänta att sälja platsen till att man får de pengar vi tidigare har berättat här, drygt 10 miljoner kronor.

Om fåglarna som viskar in mina öron har rätt kan en tröjsponsor vara på plats till den allsvenska omstarten 18/7.

Och varför ska MFF-fansen bry sig om det? Jo, för med tröjsponsorn på plats har klubben nya ekonomiska muskler att tacka nej till bud på spelare under det transferfönster som stänges 31/8…

—

Vilka matcher jag ska på denna helgen? Inga. Det väntar ett stort mästerskap nästa månad och det måste skrivas till det också. Men att inte följa så här viktiga allsvenska matcher på plats i det här läget känns… tomt, ovant och märkligt.

—

Mer läsning inför matchen på dessa länkar:

Grahn om att möta Malmö

Bagarn om att vara äldst i serien

Molins om tatueringar

Vad tycker ni om vårt förhands?

Vad är bra, vad är mindre bra, vad vill ni läsa, vad vill ni inte läsa?

Kommentera och lär oss bli bättre!