Två dagar kvar till allsvensk avspark och Malmö FF står fortfarande utan huvudsponsor till sin matchtröja.

Anledningen är inte att MFF har saknat erbjudanden utan att klubben undersökt vad exponeringen på en ljusblå tröja under en allsvensk säsong borde vara värd.

Så här såg MFF:s matchtröja ut för två säsonger sedan.

Alltså; åtta sponsorer + nätverket som består av en massa sponsorer och, ta mig tusan, man kan även hitta klubbemblemet där i röran.

Komersiellt självmord insåg man inom MFF och i fjol rensades bröstet och istället placerades välgörenhetsorganisationen Stars of Life på bröstet. Företag erbjöds sedan att, via MFF, pyttsa in pengar i Stars of Life.

Under tiden fortsatte MFF utreda vad reklamexponering på tröjan är värd. Svaret? Rätt mycket mer än vad klubben tidigare tagit betalt.

Därför är tröjreklamen fortfarande osåld.

MFF vill inte säga vad det kostar att köpa reklamplatsen på tröjan. Men sammanlagt – för platsen mitt på bröstet och platsen på axlarna som exponeras så vackert i tv-intervjuer – närmar sig kostnaden, enligt vad Sportbladet erfar, ett tvåsiffrigt miljonbelopp om året.

Två klubbar i Sverige ligger på ungefär samma nivå.

I senaste Offside säger Gais ordförande Christer Wallin: ”Blåvitt får åtta miljoner bara från ICA medan vi knappt har någon sponsor som ger en miljon.”

ICA är alltså företaget som gör reklam på bröstet på IFK Göteborgs matchtröja och AIK har ett liknande avtal med Åbro. Och då drar klubbarna in ytterligare pengar för axelplatserna…

Skillnaden i dagsläget mellan AIK/Göteborg och Malmö är att de två förstnämnda har långtidskontrakt med sina tröjsponsorer.

Men Malmö FF kan inte ha bråttom. Om man säljer till ett för lågt pris blir det oerhört svårt att senare få de pengar klubben anser att man ska ha. Därför tar det tid.

Med MFF:s tyngda likviditet vore dock en ny matchsponsor ett synnerligen nyttigt bidrag.

Vad tycker ni? Vad ska man sälja matchtröjan för? Och hur mycket reklam tål man som supporter och fotbollsälskare?

Förra veckan fick Malmö FF:s nigerianske anfallare Edward Ofere, 23, svenskt pass.

Lokalpressen klappade händerna och spekulerade i om det svenska landslaget nu har en ny het anfallskandidat.

I går var det AIK:s liberianske mittfältare Dulee Johnson som fick sitt svenska pass och Expressen högg på landslagsspåret, kan Johnson som blev svensk medborgare efter 25 års ålder verkligen spela för Sverige?

Men ärligt talat…

Varken Ofere eller Johnson är tillräckligt bra för att spela för det svenska landslaget.

Det intressanta med de svenska medborgarskapen är sanningen bakom varför Johnson och Ofere vill ha dem: nämligen för att kunna lämna allsvenskan så snabbt som möjligt.

Via de svenska passen blir Ofere och Johnson EU-medborgare och tar då inte plats i den kvot av icke EU-spelare som de stora ligorna har.

– Med ett svenskt pass växer min chanser att få ett kontrakt i en större liga väldigt mycket, säger Ofere.

För just Edward Ofere, som följs av Newcastle, är medborgarskapet ännu mer jackpot. I England måste du vara landslagsman för att få arbetstillstånd om du inte kommer från ett land inom EU. Ofere blir aldrig landslagsman varken för Nigeria eller Sverige, men som svensk medborgare spelar det ingen roll.

Oferes kontrakt går ut efter årets säsong och han kommer med stor sannolikhet att lämna Malmö till sommaren.

Johnsons kontrakt med AIK sträcker sig över 2011, så länge kommer den svenske medborgaren Dulee inte att stanna i Sverige.

Jag säger inte att spelarna gör fel. Det finns lagar och de lagarna måste gälla alla människor – oavsett om de är p-lisor, politiker eller fotbollsspelare.

Men visst är det paradoxalt att lagen som den är utformad i dag gör att en viss yrkeskategori vill bli svenska medborgare för att kunna lämna Sverige?

Eller vad tycker ni?

/Mattias