Som ni vet så lämnade jag in Vesslan på besiktning häromveckan och fick inte mindre än sju tunga anmärkningar.

I dag kom domen, Säfström på Bilia menade att det skulle kosta 18 000 kronor att laga honom, ny katalysator behövdes med mera. Jag köpte Vesslan för 19 000 för ett och ett halvt år sedan och ser just nu ingen annan utväg än att skrota honom.

Eller kan någon hjälpa mig här?

Japp, det blir som jag har sagt. Källor säger nu att affären är Erik Hamrén är så nära att gå i mål att den kan betraktas som klar. Troligen officiellt på fredag eller måndag.

Jag har fått mycket skit för att jag var kaxig och redan för länge sedan slog fast att det skulle och borde bli Hamrén, men det är en blogg, här ger jag uttryck för tankar och känslor, rykten och skvaller. I tidningen har vi haft en försiktigare linje, även när jag tyckt annorlunda, vilket med facit i hand varit bra, affären blev krångligare än jag trodde, men linjen har hela tiden varit Hamrén.

Nu gäller bara att ta reda på vad som egenligen öppnade upp för affären, förutom att Rosenborg kan värva Jan Jönssons som hans ersättare.

Vi lämnar diskussionen om guldmatchen, jag hoppas att i alla fall några förstod vad jag menade. Ett bra exempel på vad jag ville åt är hyllningen på Råsunda i går; bara glädje och under ordnade former. Ett fantastiskt skådespel och jag skulle till exempel aldrig i mitt liv få för för mig att gnälla på de bengaler som tändes. Om scenerna på Råsunda i går finns bara positivt att säga, en värdig och mäktig hyllning till årets svenska mästare.

Eftersom jag numera har alla tänkbara och otänkbara Viasat-kanaler behöver jag inte längre gnälla om vilka matcher jag inte kan se, däremot är det jobbigt att komma fram till vilka matcher man ska se…men det blir nog Milan-Real Madrid…även om jag gärna hade sett Kloses Bayern också. Vi får se.

…först dags att ta tag i träningen som varit åsidosatt ett par dagar.

Till sist; den här diskussionen är intressant, följande TT-telegram damp precis ner:

”Facebook påverkar fotbollens kval
Får en domare på elitnivå vara Facebookvän med spelare han dömer?
Verkligen inte, tycker ledare i Skövde AIK, som rasar mot nätkontakten mellan en målskytt i motståndarlaget och domaren som dömde helgens match i kvalet till superettan.

Skövde AIK föll med 1-2 hemma mot Trollhättan på lördagen – men efterspelet har handlat mer om vad som hänt på nätet än på fotbollsplanen. Detta sedan Skövdes sportgrupp fått nys om att domaren Bojan Pandzic är vän med Trollhättans ena målskytt Alexander Faltsetas på nätverkssajten Facebook, skriver Skaraborgs Allehanda.

– Det får inte gå till på det här viset. Domare ska inte döma matcher där de känner spelare privat, säger Stefan Johansson i Skövde AIK:s sportgrupp till SLA.

Pandzic och Faltsetas bekräftar för SLA att de är vänner på Facebook, men båda beskriver bekantskapen som ytterst ytlig.

– Vår relation är att jag dömt honom några gånger i Frölunda och Trollhättan. Jag tror att han har fått kort i varje match, säger Bojan Pandzic.

Alexander Faltsetas tycker att reaktionerna från Skövde är överdrivna.

– Tycker bara det verkar lite löjligt. Vi hälsar när vi möts vid matcher, men pratar knappt med varandra.

Skövde AIK tänker informera Svenska fotbollförbundet om relationen.”

…vad är egentligen Facebook i det här sammanhanget?

Sprang på Martin Mutumba ganska tidigt i segeryran i går. Han visade stolt sin tatuering och sa:

– Kolla här, mannen, den gjorde jag för två dagar sedan, jag visste att vi skulle vinna, vi är bäst.

Vad fan står det, vad betyder 2LAX9? undrade jag.

– Kan du inte slangen, mannen? Bor du i en grotta eller?

Nej nej, jag bor i Solna.

– I Solna? Då är du AIK:are, mannen, det är bra.

Jag förklarade för Mutumba att jag inte är AIK:are, och just nu diskuteras det i kommentarerna till ett tidigare blogginlägg att jag har olika linjer för IFK:s planstormning 2007 jämfört med AIK:s 2009.

Ja, jag tycker det var stor skillnad.

Om IFK – eller AIK för den delen – stormar sin egen hemmaplan efter att man låt säga besegrat Trelleborg i sista matchen och bärgat guldet och sedan firar i ren glädje är det en sak. Men vad hade hänt i söndags om IFK:arna sprungit in också? Vad hände på vissa delar av läktaren? AIK-fans sprang omkring nere på planen och pekade finger och uppviglade medan IFK:are kastade diverse tillhyggen och till och med en brinnande bengal, det är ju vansinne. Skillnaden i stämning och atmosfär i söndags jämfört med till exempel i Kalmar i fjol eller Göteborg året innan var stor. Det är min bedömning efter att ha varit på matcherna och den beskrev jag.

Ja det gjorde ju det.

Djurgården lyckades med det nästan omöjliga, att ta nio poäng tre sista matcherna och fixade därmed kvalplatsen välförtjänt. Tack och lov slipper jag nu att åka Vasaloppet eftersom Öis rasade ur…Vasaloppet ska däremot Johan Mjällby åka, då hans AIK tog guld. 

Så här slutade journalisternas tipsliga; Svab på Henkeborgs Dagblad spurtade förbi både Thylin och mig, jag säger grattis och är hyfsat nöjd med mitt brons.

Erik Hamrén blir svensk förbundskapten, jag håller fast vid det även om det inte sker lika smärtfritt som jag först trodde. Antagligen får U21:s Lennartsson och Söderberg ratta laget mot Italien 18 november om inte norrmännen ger med sig innan dess. Men visst låg det en hel del i Fitness uppgifter om att de gnidna oljebaronerna i vårt västra grannland skulle streta emot ordentligt, jag trodde det var spel för galleriet men så var det alltså inte. Däremot lär jag få rätt till slut.

Bank och jag sitter på tåget mot Stockholm, trötta och inte särskilt lyckliga. Var ett tufft jobbrace i går, nu är det bara att bita ihop och börja planera torsdagens Laul Calling.

Vilka bilder ska vi egentligen att bära med oss? Vad ska vi minnas? Vad ska vi sätta för rubrik på söndag 1 november?

Är det den extremt laddade, nerviga och dramatiska fotbollsmatchen där IFK Göteborg manglade AIK i första halvlek men där Gnaget kom tillbaka från de döda och vann rättvist?

…eller är det bilden av hur hundratals kravallutrustade poliser och vakter står maktlösa när tusentals AIK-fans väller in på planen? Vad hade hänt om IFK:arna stormat in från andra sidan – blodbadet på Gamla Ullevi?

Är det Dulee Johnsons porrdans i omklädningsrummet, materialaren ”Bultens” nakna rumpa, Flávio som kör in en gigantisk champagneflaska i munnen på Lee Baxter som håller på att slå ut en tand, Andreas Alm som ropar att Rydström har ”ollat” pokalen medan han torkar den med en svettig tröja, Gabbe Özkan som tar sig för pannan och säger ”Jag som pussat på den tio gånger!”, Hooivelds betydligt mindre porriga men ganska charmiga danssteg och allt annat i en kaotisk och galen omklädningsrumsfest som slutade med att sportchefen Björn Wesström stod ensam kvar och sopade golvet när alla dragit?

…eller är det bilden av supportrar som börjar slåss mitt bland rullstolsbundna och barn strax nedanför presskläktaren? IFK-supportrar som kastar bengaler mot AIK:are och AIK:are som kastar tillbaka bengalen som efter några luftfärder ytterligare fram och tillbaka hamnar på en läktarsektion där den inte alls skulle hamna?

Är det Martin Mutumbas citat om Erik Lund: ”Jag mötte inte en ytterback i Barcelona, det var en kille i IFK Göteborg som hade tagit en snus” eller Martin Mutumbas citat om sin mamma Mary: ”Jag hoppas att jag får ett sms från min mamma. Min mamma kan inte så mycket om mobiltelefoner men jag hoppas hon skickat någon bild där hon gråter. Hennes son är ju bäst i Sverige”?

…eller är det att IFK-klacken kastar mynt på Mutumba när han ska slå en hörna?

Är det ett fantastiskt AIK-firande på Kungsgatan i Stockholm som visar på en passion och ett engagemang som vi ser i få andra sammanhang?

…eller är det att en gammal landslagshjälte som Glenn Hysén med familj attackeras ute på stan strax innan avspark och hur AIK-supportrar knuffar IFK-spelare av planen på deras egen hemmaplan?

Är det Mikael Stahres genidrag i paus; över med Mutumba till vänster och Bojan mer centralt?

…eller är det Stefan Selakovic stolpskottsinlägg vid ställningen 1-1?

Är det de 13 artiklar jag skrev efter matchen?

…eller är det Simon Banks krönika?

Jag vet inte, det var en kväll som innehöll allt det goda och allt det onda vi förknippar med fotboll.

Vad kommer ni att minnas?

Är det kanske så enkelt som att AIK tog sitt första SM-guld på elva år eftersom de slog IFK Göteborg i båda matcherna men att Blåvitt gjorde en fantastisk säsong som trots alla skador och försäljningar utmanade ända till 85:e minuten i sista omgången då AIK-trotjänaren Daniel Tjernström klev fram och sköt sitt första mål på tre år.

Skriver mer senare men det är bara att säga Grattis Gnaget. Sett till hur lagen hanterade andra halvlek är de värdiga mästare. När det behövdes som mest klev Mutumba, Flavio, Dulee, Bojan och ”Tjerna” fram och vände matchen. IFK Göteborg var ett Selakovic-stolpskott från SM-guld men på det stora hela tog AIK över helt i andra och vann matchen rättvist. Därmed vann de också SM-guldet rättvist, den här allsvenskan avgjordes i en final och AIK vann den finalen med 2-1.

Det finns väldigt mycket mer än så att säga men först måste en tidning produceras.

Jag vandrade mot Gamla Ullevi och det första jag såg var en AIK-buss som fick poliseskort. Det märkliga vara att bussen var tom. Här och var under min promenad mötte jag människor med blåvita halsdukar och tröjor. Jag såg inga AIK:are förutom deras buss. Den som var tom.

Utanför Gamla Ullevi var ganska många människor samlade trots att portarna inte hade öppnats. Jag blev insläppt bakom avspärningarna av IFK:s pressman Ulf Jörnvik.

En stor klunga IFK-fans stod och laddade vid ett av insläppen. De ropade efter mig, någon ropade ”Laul” och jag vinkade, någon jublade och jag vinkade ännu mer, då ropade någon ”tjockis”, alla började skratta och jag knallade vidare.

I pressrummet har jag bland annat hälsat på Jens Fjellström, Lasse Granqvist och Ledstjärnan, TV-folket är alltid tidigt på plats. Jag har ätit tre ostmackor, druckit en kopp kaffe och en flaska mineralvatten.

Klockan är 13.37 och det är mindre än en och en halv timme till avspark, det börjar bli dags att att ta plats inne på arenan.

Det är grådisigt väder, termometerna står på 7,4 grader men inget regn. Jag gick till sängs i tid i går kväll, släckte lampan strax efter tolv och sov djupt till halv tio. Jag vet inte riktigt vad jag drömde, jag har bara ett vagt minne om att någon tyckte att jag var solbränd vilket inte stämmer.

Jag har tagit på mig min uniform som består av svarta kalsonger och svarta strumpor, ett svart skidunderställ, vi t-shirt, blåjeans, svart jacka, svarta skidvantar och svart mössa. Jag ska lämna Aftonbladets lägenhet och jag ska vandra bort till Gamla Ullevi, och jag kan inte komma på en enda plats på jorden där jag hellre skulle befinna mig mellan klockan 15.00 och 17.00 i dag. Det är där det händer, det är då det händer.

Det är en match tiden står stilla för. De som inte får plats på arenan ser den på pubarna, de som inte får plats på pubarna ser den framför TV:n, de som inte får plats framför TV:n (eller saknar kanalen), lyssnar på radion, de som inte har någon radio följer på nätet, de som inte har något nät bläddrar på text tv och de som saknar TV de får lyssna efter vrålet, det är en match som kommer att höras.

IFK Göteborg-AIK, 1 november 2009, en direkt avgörande guldmatch, bara dårar tippar hur en sådan kan gå och jag har sagt 2-0 till Blåvitt.

Snart åker vi och jag är redo.

Hade knappt hunnit sätta sista punkten på det förra inlägget då den här nyheten dök upp:

– Jag hoppas fortfarande att jag blir förbundskapten. Matchen är inte över förrän domaren har blåst och det kan ske saker på övertid, säger Hamrén på en presskonferens i dag.

Så ska det låta. Nu är det bara att se till att ta sig ur kontraktet eller få norrmännen att förstå att de ska vara jävligt glada om de lyckas kräma ur oss tre miljoner att stapla på sina oljemiljoner.

Annars är det dags att dra igång en storslagen kampanj i riktning Norge: SLÄPP VÅR HAMRÉN.

…i utbyte kan de få Runar, honom skickar vi tillbaka direkt, han har mig veterligen inte gjort mycket nytta senaste åren.