Det har hänt så mycket att jag faktiskt glömt av det, men bättre sent än aldrig: här kommer en hyllning till Lars Lagerbäck och Roland Andersson.

Jag vet att jag dömde ut duon efter Spanien-matchen och det gjordes på goda grunder, framför allt att de inte kunde erkänna de fel som faktiskt gjordes. Men taktiken var uppenbarligen att ligga lågt eftersom en viktig match återstod. Direkt efter segern mot Lettland var Andersson öppen och ärlig med att det är mycket som måste förbättras inför EM.

Spanien-matchen är givetvis bara en liten detalj i det stora hela, och det stora hela är att Lars-Roland under det här kvalet lyckats lösa ett av de största problem och utmaningar landslaget brottats med senaste åren: grupperingarna och den dåliga stämningen. Beslutet att sätta ner foten i Göteborg gav positiva effekter internt få kunde förutspå.

Sedan ska man heller inte glömma det faktum att Sverige är kvalificerat för sitt femte raka mästerskap, ett facit som i ett internationellt perspektiv är vansinnigt imponerande. I år har spelet visserligen haltat och Lars-Roland har en hel del att jobba med, som jag nämnt tidigare så hackar prestationen allt oftare. Men Sverige är i EM och det är först under och efter EM det går att veta om man lyckades lösa problemen eller inte. Tiden från nu och till juni handlar om att identifiera problemen och hitta rätt lösningar. Sedan får vi utvärdera.

En del medier efterlyser en föryngringsprocess men den ska givetvis inte starta nu, utan under VM-kvalet. Den rutin Mellberg, Ljungberg, Alexandersson, Allbäck och kompani har ska givetvis utnyttjas i ett slutspel. Sedan kan kvalet användas till att mer aktivit börja ge yngre spelare speltid.

Den lilla kritik man möjligen kan ha mot en ny Lars-Roland-period sammanfattas i det här mejlet:
Hej!
Tränarna syns på världens alla TV-kanaler när det är match. De är ett slags ambassadörer för Sverige. Kan man då inte begära att dessa tränare slutar att se ut som husvagnsturister i för stora träningskläder? Det ser ju för djävligt ut. Jämför med de flesta andra tränare: de är välklädda, propra, med slips och kavaj – eleganta!
Trevlig helg

Jag blev ändå inte särskilt förvånad när jag i går fick bekräftat att Lars-Roland i praktiken är klara för en fortsättning till och med ett eventuellt VM 2010.

Av bara farten verkar ett annat problem också ha löst sig: Andreas Isaksson till Galatasaray.

Har inte hunnit tömma mitt postfack på ett par dagar. Där hittade jag följande tidningar:
* Hööks Hästsport.
* Avelskuriren.
* Svensk Mångkamp.
* Gångsport med Vandring.
* ÖSKaren.
* Skogssport.
* Häst & Ryttare,
Sedan fyra sekunder ligger allihopa i min pappersåtervinningslåda under skrivbordet. Rätt saker på rätt plats.

Farsan mejlar:
Hej Robert!
Sverige klarade sig, men det var väntat. Men laget som sådant har inte mycket att hämta i EM kan man nog utgå ifrån! Om inget under sker, eller att de sätter in hela Blåvitt. Costa Rica? Det låter halvlurigt, men det är det lugnaste landet i Centralamerika, har själv varit där. Så det ska nog gå bra. Då kanske du kan köpa med dig nått gott till farsan?
/Farsan

Djurgården är på hugget. Dels nära att vinna dragkampen om årets värvning i allsvenskan Johan Oremo, dels satsar de 65 miljoner (!) på ungdomsfotboll. 13 miljoner per år i fem år – det är en jävla satsning. Samt knappa tio till på Oremo.

Landslagets januariturné går till USA och – Centralamerika. Match mot Costa Rica i San José. Med andra ord hög tid att bunkra upp med Valium inför flygresorna.

Men först EM-lottningen i Luzern nästa helg. Tillbaka till Schweiz, ett land jag nu kommer att få studera noga till sommaren.

Läser krönikörerna så här dagen efter. Många tunga och initierade analyser. Kul att PUNKT SE:s Martin Röshammar bryter mönstret och väljer en mer humoristisk ton. För det måste väl vara på skoj att Lagerbäck ska kickas innan EM och ersättas med Magnus Haglund?
Jag ser framgför mig hur Haglund kliver in i omklädningsrummet, slår sig ner mellan Zlatan och Ljungberg och säger:
– Tjena killar, det är jag som är Magnus och jag har tränat Elfsborg i tre år. Nu tycker jag att vi gör så här…

Annars är storyn om Lagerbäcks sångföreställning på Grodan dagens bästa.

Har jobbat så många dagar i rad nu att jag börjar tappa räkningen. Lugnare i dag dock, och jag hinner troligen upp på gymmet. Det behövs.

När domare Wolfgang Stark satte pipan till munnen och blåste för full tid lyfte Anders Svensson högernäven mot skyn – särskilt mycket större glädjeyttringar var det inte och jag förstår känslan: det var lättnad efter att äntligen lyckats fixa det man länge varit säker på.

Då var det mer livat på pressläktaren. Där flög konkurrentens ende krönikör upp från sin stol, slet fram den där stegen som brukar blockera vägen, klättrade upp till kameraavsatsen, sparkade ner en ljudtekniker eller två innan han skickade sin tyrolerhatt i luften och skrek ”ETT MIRAKEL!”.

Sverige är i EM och det är jag så klart glad över även om Sverige – om de fortsätter att spela som under senaste året – inte har mycket att hämta i ett EM. Positivt är dock att såväl spelare som ledare är ärliga om detta faktum och nu erkänner att det är mycket som måste bli bättre de närmaste månaderna, i synnerhet i försvarsspelet.

På väg till mixade zonen mötte jag Marcus Allbäck och Fredrik Ljungberg i en av Råsundas kulvertar – det hade gått cirka tio minuter efter att Wolfgang Stark blåst av matchen, Sverige klart för EM och spelarna sprungit ärevarv inför publiken. När Allbäck fick syn på mig frågade han om jag har något emot honom eftersom jag skrivit en artikel om hans ordval efter en duell i Spanien-matchen.
– Vi tar det sedan, sa jag.
– Ja, det ska vi göra, sa Allbäck.
Allbäck förklarade senare, lugnt och sakligt, att han inte kunde förstå hur jag kunde skriva en artikel som ”enbart är negativ” mot honom.
Jag svarade att, är jag tidningens utsände men vägrar skriva det tidningens chefer ringer ner order om kan jag lika gärna lämna in min avskedsansökan och börja jobba på nån annan tidskrift.
Allbäck gav inte mycket för mitt resonemang och det har jag inga synpunkter på; jag uppskattar när spelare för en rak dialog, säger vad de tycker och förhoppningsvis är det glömt till nästa samling.
Om inte Marcus sedan gått därifrån hade jag även kunnat motivera artikeln för honom: hundratusentals människor satt framför TV:n och såg honom säga det där till Ramos. Alla har givetvis inte MVG i läpptydning och förstod vad Allbäck sa, men de som gjorde det undrade ju varför, vilket Allbäck fick förklara i artikeln.
Som sagt, jag tycker Allbäck gjorde rätt som reagerade, jag hade också blivit förbannad för en sådan artikel, men jag står för publiceringen. Det enda jag inte förstår är hur man ens kan fundera på sånt här tio minuter efter att Wolfgang Stark blåst av matchen, Sverige är i EM och man precis har sprungit ärevarv inför 20 000 personer på Råsunda.

Den mycket och väldigt tunga dagen fortsatte med en bratwurst på Shell, några texter i rasande tempo och nu detta blogginlägg där jag också måste konstatera att jag har två bloggkollegor som varken förstår fotboll eller journalistik. Det är i och för sig ingen nyhet.

Avslutar med vad som tyvärr börjar bli ett återkommande inslag på landskamper på Råsunda. Träskallarna i publiken hade visserligen lärt sig läxan från Nordirland-matchen och buade inte när Sverige höll bollen inom laget som EM-klara, men i stället buade de när matchens bästa spelare Anders Svensson utsågs till matchens bästa spelare. Det är så pinsamt att man man borde skickat ner träskallarna på innerplan, radat upp de på led och låtit Kim dra en sträckt i arslet på var och en av dem.
Men nu vet träskallarna i publiken att de inte ska bua åt Anders Svensson heller, han har varit en av Sveriges genomgående bästa spelare i det här kvalet.

…men ingen har väl missat att det blev 2-1.

Här hängde jag inte riktigt med, men målet hade sin upprinnelse på den svenska högerkanten och det är man ju inte direkt förvånad över.
Det är en konstig, hafsig match, med mängder av felbeslut från båda lagen. Kan vara planen, men den ser rätt okej ut. Tror att spelarna, de svenska, är nervösa som bara den. I alla fall vissa.

Hade knappt fått ner arslet på den iskalla stolen innan Sverige gjorde 1-0. En bollåtererövring av Svensson, Zlatan i djupled och Allbäck i mitten. Miraklet är nära.

Stack precis näbben utanför balkongdörren men fick snabbt dra tillbaka den. Satte köksstolen under höga hyllan, ut med mössa, vinterhandskar och kängor. Råsunda har ju dessvärre inga elgrilar upphängda i taket ovanför sin pressläkare som man är van vid från Bernabéu.

I denna midvinterköld ska Sverige alltså utföra det som konkurrentens enda krönikör beskriver som ett mirakel:
”I dag finns ingen återvändo. Vi står inte bara med ryggen mot väggen, vi har dessutom målat in oss i ett hörn och det enda som kan rädda oss är ett mirakel.”

Håller nog inte med om att fixa en poäng hemma mot Lettland och samtidigt kanske få hjälp av Spanien skulle vara ett mirakel, men vad vet jag om sånt.

Startelvan offentliggjordes precis och som väntat spelar Marcus Allbäck på topp bredvid Zlatan. Lagerbäcks plan med Kim strax bakom Zlatan och samma mittfält som mot Spanien stannade på planeringsstadiet. Eller också var det en fint från Lagerbäcks sida, fast det tror jag inte.

Men Kim spelar, precis som vi skrev, och taktiken är ganska mycket chock. Jag menar…hur många tävlingslandskamper har Anders och Kim startat tillsammans? Publiceringen var klart motiverad, den som påstår något annat förstår varken fotboll eller journalistik.

Hur slutar matchen? Jag har ingen känsla. För första gången i den här bloggens två-och-ett-halvt-åriga historia måste jag skriva att det kan gå hur som helst. Sverige kan vinna med 4-0, det kan bli 0-0, det kan bli 0-1, det kan bli 0-3. Inget av de resultaten skulle fårvåna mig eller får mig att känna ”ja ja, det här var ju väntat”.

Nu: mot Råsunda.

(Och eftersom det gick bra i Madrid skulle det vara själva fan om man blev överfallen av ett gäng nynazister på vägen bort).