Svar på läsarkommentarer
avPå grund av tekniska svårigheter har inte Erik Wiman kunnat läsa eller besvara alla era kommentarer. Nedan svarar han dock på ett par stycken.
”Vem ansvarar för er säkerhet när ni knallar runt i Tripoli och pratar med och fotar legosoldater? Det måste vara skitfarligt. Har rebellerna redan rensat staden från Libyens militär? Har NATO slutat att bomba huvudstaden? Har Libyen kapitulerat till USA, NATO (med oss) och rebellarmén?
/soriangnam”
– Vi ansvarar för vår egen säkerhet här. Vi använder oss av en tolk med god lokalkännedom och vi hör oss hela tiden för om var det är säkert att röra sig just nu. Ibland kan det vara säkert på ett ställe, men livsfarligt 200 meter längre fram, därför tar det lång tid att ta sig från punkt a till punkt b. Både Jerker och jag börjar få en viss erfarenhet av den här typen av jobb vilket underlättar väldigt mycket.
Nato bombade så sent som i natt. Den sista frågan förstår jag tyvärr inte.
”Var läser vi om rebellernas dagliga lynchning av svarta afrikaner? Dessa afrikaner som utgörs dels av folk som kommit till landet som arbetande immigranter och dels folk som levt i Libyen sedan urminnes tider (en stor population svarta människor finns i södra delarna av landet). Vad dessa unga män nu kommer att gå till mötes är ett vidrigt öde som jag inte ens skulle önska min värsta fiende. Blodet ligger delvis på svenskarnas händer.
/molnetz”
– Jag har inte sett någon sådan lynchning. Vi har mött krigsfångar som förts till fängelse i väntan på rättegång. Därmed menar jag inte att jag kan garantera att sådant inte förekommer, men det är omöjligt för mig att kommentera det eftersom jag inte vet något om det.
”Varför är media så ensidig i sin rapportering? Varför intervjuar man inte Khaddafianhängare?
/he-ma-swe”
– Du har en poäng där, men det ligger i sakens natur. Gaddafi vill inte ha journalister i landet. En kollega från New York Times blev i går brutalt misshandlad och senare beskjuten när han råkade närma sig Gaddafis män. De journalister som tidigare har rapporterat och gjort intervjuer med Gaddafi har gjort det helt och hållet på hans villkor, vilket blir en ganska meningslös journalistik.