.. som vi hittills inte funnit mycket fog för alls. Under Lisas dagar i Paris har vi bland annat ätit flottiga crépes som lagt sig som betong i magen och varsin misslyckad pasta provencale minus allt (tomat + penne = klart).

Allra värst var ett brasserie som vi råkade besöka i lördags kväll. Först efter att vi satt oss insåg vi att vi nog valt ett ställe vars mat inte var anledningen till att det ändå satt en del folk på uteserveringen.

Vi ögnade menyn och tänkte att ”en sallad kan man ju inte misslyckas med” (kanske borde vi så här i efterhand ha reagerat på att salladen kallades (fritt översatt) Skink-buketten, men vi tyckte kanske det lät exotiskt och spännande, vad vet jag). In kommer i alla fall en sallad bestående av kantstött isbergssallad, någon skiva parmaskinka, och fyra skivor gulnad salami (trodde det var plättar först, men det var tydligen en salami som snart skulle börja leva ett eget liv) – stilfullt toppad med två tjocka skivor kokt skinka. (Och ja, det var en sallad, han hörde fel och gav oss en att dela på, vilket vi var helt nöjda med eftersom vi slapp betala för två totala misslyckanden).

Men skam den som ger sig. I kväll testar vi Chez Janou, som vi fått rekommenderat av den sanna parisiennen Tina, och håller våra tummar hårt och hoppfullt för att Lisas födelsedagsmiddag kommer klå alla tidigare försök till smakupplevelser.

(Dock, middagen hos chefen i fredags var strålande, och picnicen vid Eiffeltornet likaså. Och i lilla lägenheten äter vi god ost och dricker gott vin och tillagar underbara frukostar – så det går ingen nöd på oss Urban!)