Sista dagen på Libé…
av
Sista dagen på Libé.. Två strålande veckor. Silviane, den fantastiska redaktionssekreteren, gav mig en fin bok om tidningen, och jag köpte med mig så mycket bullar jag kunde bära till fikapausen.
Sista dagen på Libé.. Två strålande veckor. Silviane, den fantastiska redaktionssekreteren, gav mig en fin bok om tidningen, och jag köpte med mig så mycket bullar jag kunde bära till fikapausen.
På Libés sajt är journalisternas medelålder betydligt lägre än på papperstidningen. Det här är trevliga Cordelia, reporter och redaktör för samhällsfrågor, som tålmodigt besvarat mina frågor nu på morgonen.
Fina kollega Jenny mejlar från soliga Scheelegatan i Stockholm och hälsar att våren är kommen. Här, idag.. elva grader, regn och grått. Och Lisa är på hemväg. Men som jag just fick höra som tröst; det är ju i alla fall parisiskt regn.
Och idag är jag på webbredaktionen, fullt ös!
Radioinspelning med samhällsredaktionen. Fick berätta om Fattigbloggen på nervös tunghäfte-engelska.
Här sitter Clement och uppdaterar fransmännen på kändisfronten. Clement är ensam reporter och redaktör för Libés bilaga Next på nätet. Idag hänger jag med honom och Sophie, som är redaktör för pappersupplagan av Next, och fyller min kvot av franskt kändisskvaller.
Libérations redaktion är helt otrolig. Inte konstigt att vi hittade den i Paris-arkitektur-böcker, Elin. Den ligger med ett perfekt läge, precis intill République, och är inrymd i ett gammalt garage/parkeringshus.
Den breda spiralvägen som bilarna körde upp och ner på förut är nu klädd i heltäckningsmatta och fungerar som vägen mellan de olika avdelningarna. Inte en trappa så långt ögat når. Och så den fantastiska terassen, som varje gång jag gått upp och hämtat kaffe är fylld med grupper av yvigt samtalande journalister.
Morgonmötena hålls i ett stort rum med ett enormt runt svart bord där cheferna (femton stycken?) får sittplats. Reportrar och vilsna svenska journalister får stå längs väggarna.