I dag presenterade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen sitt bud inför de stundande avtalsförhandlingarna. Och arbetsgivarna spar inte på den svarta färgen när de målar upp de närmaste åren.

Det är skuldkris i euro-zonen och obalanser i USA, det förskjutningar i maktbalansen och globalisering. Och det är Kina och Indien som stormar fram i världsekonomin.

Hos direktörerna skapar det obehagliga associationer till krisen 2008.

”Det framtida ekonomiska läget är utomordentligt riskfyllt” sammanfattar Teknikföretagen i ett pressmeddelande.

Som finansminister Borg när han är som dystrast.

Samtidigt konstaterar fackförbundet Unionen i en rapport att vinsterna fortsätter att strömma in i de svenska storföretagen. Vinsterna under det första halvåret har legat på rekordnivåer, och prognoserna talar om att det fjärde kvartalet 2011 för storföretagens del kan bli det mest lönsamma på åratal.

Det är som sagt förhandlingstider, så kanske är det inte så konstigt om arbetsgivarna väljer att tala tyst om vinsterna. Och än lättare att förstå blir det när man granskar vad Teknikföretagen hoppas uppnå.

Kraven känns nämligen igen.

Ingen löneöversyn, måltal eller individgaranti i de centrala avtalen. Möjligheter att lokalt förhandla bort det centrala avtalets villkor och lönebestämmelser.

Nollavtal och lokala förhandlingar om ytterligare försämringar, med andra ord.

Kris eller rekordvinster. En sak är sig i alla fall lik.

När det kommer till avtalsförhandlingar vill arbetsgivarna inte betala.

Ingvar Persson