Städbolaget Cho HSMG stämmer Hotell- och restaurangfacket på 35 miljoner, berättar LO-tidningen. Företaget anser att facket varit illojalt när det i ett brev berättat för hotellkedjan Choice Hotels att städfirman systematiskt smet från skatter och försäkringsavgifter.

Att Choice Hotels avbröt kontraktet med Cho HSMG tycks visserligen mer ha berott på en journalistisk granskning i Svenska Dagbladet, men det spelar ingen roll. Företaget vill att facket betalar hela den uteblivna vinsten.

Helst skulle man naturligtvis vilja avfärda hela historien som ett utslag av en kreativ jurists lite desperata försök att skapa arbete åt sig själv. Så dumt är det.

Att ett företag som systematiskt smiter från skatter och avgifter för de försäkringar som ingår i kollektivavtalet plötsligt ska ställa sig upp och anklaga den som försynt påpekat sanningen låter helt enkelt inte klokt.

En rättsordning som ger fuskaren rätt mot den som säger som det är skulle dessutom få det mesta på arbetsmarknaden att haverera.

Ändå är det kanske bäst att ta den märkliga stämningen på allvar.

Efter turerna i Laval-målet vet vi att europeisk rätt inte alltid går i takt med det sätt den svenska arbetsmarknaden är organiserad. För EU-domstolen blev frågan om kollektivavtal ett handelshinder, inte ett medel för anständiga anställningsvillkor.

Nu är frågan om vi är på väg att få in ännu en europeisk tankefigur i rättsordningen, den att normalt fackligt arbete kan leda till skadeståndsskyldighet.

Så är det nämligen på många håll, och möjligen hoppas HSMG:s advokater nu kunna tillämpa den idén också i Sverige.

Men i så fall har de onekligen valt ett svagt fall. Ett företag som är på väg att uteslutas ur arbetsgivarorganisationen, och en affär som havererar sedan en tidning berättat sanningen om det företagets affärsmetoder.

Inte ens EU:s domare borde kunna komma fram till att det skulle bero på fackets bristande lojalitet.

Ingvar Persson