En smula förstrött lyssnade jag i lördags på Tomas Rambergs utfrågning av miljöpartisten Per Bolund. Ramberg är bäst i branschen, och de grönas ekonomiskpolitiske talesman blev precis så pressad som man kunde vänta sig.

Själv fastnade jag när frågorna handlade om reglerna för arbetskraftsinvandring, och de människor som i dag utnyttjas på svensk arbetsmarknad.

För det bär nämligen Miljöpartiet ett stort ansvar. Uppgörelsen med dagens regeringspartier har öppnat för falska jobberbjudanden, usla arbetsvillkor och handel med människor. Exemplen från bärbranschen är bara toppen på ett isberg.

Om den verkligheten hade Bolund inte mycket att säga. ”Vi ville se till att det blev större möjligheter för människor att röra sig över gränserna”.

Men det han sa är på sätt och vis typiskt.

”Med alla regelverk finns det ju tyvärr möjlighet att det missbrukas”, sa Bolund.

Det går att invända att de omänskliga arbetsvillkoren knappast är ett missbruk. De är tvärtom resultatet av de regler Bolunds företrädare Mikaela Valtersson förhandlade fram.

Men frågan är om inte svaren i lördags avslöjade något mer. När det gäller arbetsmarknaden är det plötsligt som om reglerna skrevs för de mest moraliska.

Precis så brukar Maud Olofsson argumentera när hon vill avskaffa anställningsskyddet, och Svenskt Näringsliv resonerar på samma sätt. Arbetsgivarnas goda vilja får inte ifrågasättas.

Och på samma sätt låter det när migrationsminister Billström talar om arbetskraftsinvandringen. Att det finns samvetslösa personer får inte stå i vägen för en lönsam verksamhet – som bärhandeln.

Men det är ju precis så det är. Regler eller lagar skrivs inte för den majoritet som har moral, och gott omdöme. Reglerna skrivs för de andra, de som saknar samvete, omdöme eller moral.

Och i det verkliga livet finns det sådana människor, och en del av dem är arbetsgivare och utövar den makt som ligger i arbetsgivarrollen. Ofta med förödande resultat för enskilda människor.

Det är därför det behövs regler, lagar och avtal också på arbetsmarknaden.

Just det verkar Bolund ha svårt att begripa. På den punkten följer han i sin företrädares fotspår.

Ingvar Persson