Precis som väntat svarar Kommunal ja till LO:s plattforn i den kommande avtalsrörelsen. Det berättade förbundet på en presskonferens i dag.

När LO:s avtalssekreterare Per Bardh i morgon öppnar svaren från de andra 13 förbunden kommer han nästan säkert att hitta ytterligare tio ja.

Men han kommer också att få tre nekande svar. Livs, GS-facket och IF Metall – de tre förbund som reserverade sig mot styrelsens förslag – ställer sig utanför samordningen.

Jämställdhetspotten blev för svår att svälja.

Det återstår visserligen en dryg vecka tills LO:s styrelse ska behandla förbundens svar, men en sak står ändå klar. Någon enig LO-linje finns inte när höstens och vinterns förhandlingar ska genomföras.

Enligt Kommunals förhandlingschef Lenita Granlund är det inget större problem. För TT försäkrar hon att årets samordning kan bli ”starkare eftersom vi har samma intressen”.

Det är nog en förhoppning som måste sättas på kontot för förskönande omskrivningar. Naturligtvis förlorar facken – och fackens medlemmar – på splittringen. Och självklart blir kraven på jämställdhet svagare när förbunden inte kan hålla samman.

Dessutom skapar det ett alldeles särskilt problem att tre förbund från industrin ställer sig utanför samordningen. För även om Kommunals ordförande Annelie Nordström förklarade att industrin inte kan fungera som märke, är nog de flesta överens om att industrinormen fortfarande har en roll att spela.

När LO:s industriförbund hoppat av samordningen ställer de övriga inför problem, och ett strategiskt val.

Antingen kan de tio förbunden släppa hela helvetet löst. I praktiken skulle det betyda att högljut överge de restriktioner som samordningen inom LO har inneburit, maximerar sina krav och driver dem till konflikt om det skulle behövas.

Det vore – om inte annat – ett drastiskt sätt att demonstrera för arbetsgivarna att de faktiskt har något att förlora på facklig splittring.

Eller så kan de elva förbund som nu ska samordna låtsas som saker och ting är i sin ordning. De kan driva jämställdhetspotten, och hävda att den ryms inom industrinormen. Och de tre industriförbunden skulle åtminstone utåt kunna avstå från att kritisera den tolkningen.

Ett försök att hålla skenet uppe tills tiderna blir bättre.

Kommunals entusiasm över det som finns kvar av samordning i LO visar att det nog trots allt är så det kommer att låta.

Om det sedan också fungerar när det kommer till förhandlingar – där arbetsgivare och andra fackförbund vill ha ett ord med i laget – återstår att se.

Ingvar Persson