Tryggare kan ingen vara
avÄr 70 miljoner kronor i ersättning till före detta kommunalråd mycket? Enligt en granskning Sveriges Radio genomfört är det i alla fall den summa svenska kommuner och landsting förra året betalade i pensioner till politiker som slutat.
Somliga har i åratal har försörjt sig på den kommunala pensionen. Och det är helt i enlighet med det avtal Sveriges Kommuner och Landsting rekommenderar sina medlemmar.
Det är bara några månader sedan SVT:s Rapport berättade att mer än hälften av de riksdagsledamöter som fick lämna sina uppdrag efter valet fortfarande fick ersättning från riksdagen. Då som nu blev reaktionerna – precis som väntat – kraftfulla.
Allmänheten rasar, och företrädare för politiken levererar de vanliga förklaringarna.
Politiker kan förlora sitt jobb över dagen, och tryggheten är ett sätt att försäkra sig om rätt krafterna till ett viktigt jobb.
Anslående argument, även om det nästan låter som när våra vanligaste direktörer ska förklara varför de behöver fallskärmar och överdådiga pensioner. Men då handlar det förstås om helt andra summor.
Det finns egentligen bara ett problem, och det gäller både för politiker och för direktörer.
Den trygghet som makthavarna menar är nödvändiga för egen del, håller de som bäst på att montera ner för alla andra.
Det gäller politikernas, där ju kärnan i regeringens arbetslinje handlar om att den som förlorar sitt jobb snabbt ska skaffa sig ett nytt – till vilket pris som helst.
Och det gäller direktörerna, som absolut inte vill prata om lägstalöner, visstidsanställningar eller anställningstrygghet i de kommande förhandlingarna.
Det kan inte hjälpas. Kraven på anpassning och flexibilitet klingar falskt när vi påminns om hur högt makthavare sätter sin egen trygghet.
Sådant påverkar förtroendet för politiken. Och avtalsförhandlingarna.
Ingvar Persson