Trots allt finns det faktiskt saker LO-förbunden är eniga om, också i dessa tider. En sådan sak är att villkoren för de tillfälligt anställda måste förbättras.

I dag har var sjunde anställd på svensk arbetsmarknad en tillfällig – och oftast otrygg – anställning. Det visar en rapport som LO presenterade i dag. Siffran stack i väg efter krisens 1990-tal och har sedan legat kvar på den nivån.

Otryggheten är inte speciellt jämt fördelad. Ungdomar har mindre trygghet än äldre. I den yngsta åldersgruppen, under 25, är en majoritet tillfälligt anställda. I åldersgruppen över, mellan 25 och 30 år, har var fjärde ett tillfälligt jobb.

Det är en ålder när många har ansvar för hem och familj.

– Ibland låter det som lönen för unga skulle vara något slags förhöjd veckopeng, sa Wanja Lundby Wedin när rapporten diskuterades.

Kvinnor har mindre trygghet än män. Bland kvinnorna i LO-yrken har 23 procent tillfälliga jobb, och det handlar långt i från bara om ungdomar. I Kommunal, som ensamt har mer än 100 000 tillfälligt anställda inom sitt avtalsområde, är den genomsnittliga inhopparen en kvinna på 36 år.

Då är lösningen knappast att flytta hem till föräldrarna.

Det har skrivits spaltmeter om otrygghetens pris i vardagen. Svårigheter att få lån och bostad, osäkerheten som står i vägen för familjebildning och framtidsplaner.

Men frågan är om inte en lika viktig fråga handlar om makt. För den som riskerar att förlora jobbet när vikariatet går ut, och som inte kan veta om telefonen kommer att ringa nästa gång det fattas personal, sticker knappast upp.

Det är inte hon eller han som går i spetsen för att förbättra arbetsvillkoren, eller som står först i kön för att gå med i facket. Och inte i a-kassan heller, i alla fall när villkoren blivit så hårda att många inte kan kvalificera sig.

Det är knappast någon tillfällighet att andelen tillfälligt anställda bland de oorganiserade är högre än i alla andra grupper.

Fackföreningsrörelsen har goda skäl att driva kravet om tryggare anställningsformer. För löntagarnas skull, men också i rent egenintresse.

Ingvar Persson