Nu tar direktörerna på Svenskt Näringsliv till det tunga artilleriet.

”Jag är orolig att vi kommer tillbaka till en situation då vi tappar greppet om löneutvecklingen”, säger Christer Ågren på organisationens hemsida. Ågren varnar till och med för en ny 90-talskris.

Det är lite magstarkt. Inte bara för att Ågren glömmer att 90-talskrisen ju snarare orsakades av dåliga politiska beslut, delvis som ett resultat av krav från just Svenskt Näringsliv.

Det skulle Ågren kunna diskutera med sin chef. Han arbetade trots allt på finansdepartementet de där åren när den svenska ekonomin föll genom golvet.

Det är också intressant att direktörerna tar i så i en situation där knappast någon menar att det är konkurrenskraften som är Sveriges problem. Problemet är däremot att spekulation och kortsiktighet gör att ingen vet hur länge de svenska exportföretagens kunder kan betala.

Och mot det problemet hjälper inte låga lönelyft.

Men framför allt är det märkligt att direktörerna talar om den kommande avtalsrörelsen i ett så ödesmättat tonläge. ”Tappar greppet om löneutvecklingen”, minsann.

Tydligen litar direktörerna inte på att de senaste årens historia med ansvarsfulla avtal på en nivå som anpassats till våra konkurrentländer kommer att fungera. Och kanske har det rätt.

Men då kan det vara värt att minnas att det var Teknikföretagen som i den förra avtalsrörelsen skapade problem genom att – till synes medvetet – splittra facken inom industrin.

Det var samma organisation som valde att säga upp industriavtalet, och det är samma organisation som förhandlade fram ett nytt avtal där formuleringarna om lönenormeringen är än starkare.

Nu har alltså direktörerna upptäckt att det kanske inte kommer att fungera. I alla fall inte så länge kvinnor tjänar 84 procent av vad män tjänar och talet om kris aldrig når bolagsstämmornas beslut om utdelning eller direktörernas bonusar.

Den som letar kriser orsakade av giriga direktörer eller oansvariga spekulanter behöver aldrig blicka 15 år tillbaka i tiden.

Ingvar Persson