Den internationella valutafonden vill att grekiska kollektivavtal rivs upp. Fondens experter tycker att lönerna är för höga, och tänker sig att en lagom reduktion skulle stärka konkurrenskraften.

Premiärminister Papandreou lär vara rasande, och med all rätt.

I den grekiska krisens spår har det både i EU och eurogruppen cirkulerat förslag som skulle centralisera makten över lönebildningen, ett led i den allmänna disciplin och återhållsamhet som just nu tycks vara receptet för alla. Och syftet har förstås aldrig varit att stärka löntagarnas ställning.

EU-övervakning av kollektivavtalen skulle vara förödande – inte minst för den nordiska arbetsmarknadsmodellen.

De mest utmanande förslagen är nu borta ur förslagen till ekonomiska regler och pakter. Men det spelar förstås ingen roll för experterna från internationella valutafonden.

Kanske finns det två slutsatser att dra. För det första gäller det att se upp när finansminister och internationella experter börjar prata om kollektivavtal och löner. Det brukar leda till tråkigheter.

För det andra måste vi till varje pris undvika att hamna i klorna på spekulanter och internationella bankirer. En devalvering må vara mindre utmanande än statliga ingrepp i lönepolitiken, men i praktiken brukar det få samma effekt.

Ingvar Persson