Klockspelet i Hedvig Eleonora kyrka hade precis förkunnat att klockan slagit sex när fem sammanbitna fackliga ledare tågade ner för trappan i Svenskt Näringslivs hus på Storgatan. De kom från mötet med medlarna, och även om vi inte vetat det hade minerna nog avslöjat vad de svarat på slutbudet.

Det blev nej.

– Budet innehåller för låga löneökningar, deklarerade PO Sjöö frän GS facket.

Precis samma sak upprepades sedan av Stefan Löfven fråm IF Metall, Cecilia Fahlberg från Unionen, Hans-Olof Nilsson från Livs och Ulf Bengtsson från Sveriges Ingenjörer.

– Krisen ska inte utnyttjas för att hålla nere våra medlemmars löner, sa Cecilia Fahlberg.

Att facken sa nej kan knappast ha överraskat någon.

Stefan Löfven svarar på frågor

 

Det gjorde det däremot kanske att arbetsgivarna tidigare sagt ja.

Från det hållet har det nämligen inte funnits mycket att hämta hittills. Så sent som i förra veckan började arbetsgivarnas förhandlare alls nämna siffror, och de siffrorna var så låga att de knappast kunde betraktas som ett bud.

Dagens ja till medlarbudet är på sätt och vis det första verkliga tecknet på förhandlingsvilja. Och det är illavarslande.

– Det liknar avtalsrörelsen 1995, sa en förhandlare som varit med länge till mig efter presskonferensen.

Det var innan industriavtalet, och jämförelsen borde oroa. Avtalet 1995 kunde nämligen skrivas på först efter en övertidsblockad.

Dit är det ännu långt. Nu blir det nya samtal under medlarnas ledning.

Men klockan tickar, och om några timmar upphör fredsplikten.

Ingvar Persson