Det är lite roligt att se hur svårt arbetsmarknadens parter har när de ska tala om makt.

I förra veckan avfärdade Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe tanken att rätten att beordra övertid skulle handla om makt. Enligt arbetsgivarchefen handlade arbetsgivarnas vilja att bestämma bara om ”konkurrensförmåga”.

Men det är inte bara direktörerna som kan ha svårt med det där med makten.

LO:s Per Bardh tog liksom sats innan han i dag medgav att anställningsskyddet och turordningsreglerna faktiskt också är en fråga om makt. Bardh höll presskonferens för att bland annat berätta om den avsiktsförklaring LO och Svenskt Näringsliv just träffat om starta samtal om hur den svenska ekonomin ska bli mer omställningsbar.

Ibland är det många krokar och krumbukter när arbetsmarknadens parter ska komma överens.

För LO:s del handlar samtalen om mer kompetensutveckling, bättre rehabilitering och sådana saker. För direktörerna handlar det, precis som alltid, om att få bort turordningsreglerna.

– Det är klart att det är en fråga om maktbalans mellan arbetsgivaren och det lokala facket, sa Bardh. Kan den ordnas utan regeln sist in först ut skulle det nog gå att komma överens.

Så långt följer avsiktsförklaringen resultatet av den gemensamma verklighetsbeskrivning som LO och Svenskt Näringsliv kunde presentera i somras.

Det är klart att Bardh har rätt.

I vardagen är anställningstryggheten mindre en fråga om trygghet – vem kan vara trygg på dagens arbetsmarknad – än en försäkring mot godtycke. Utan turordningsregler kan det bli besvärligt att säga emot chefen.

Eller göra sig obekväm bland sina arbetskamrater. Det handlar om makt – mitt i vardagen.

Och det är här jag får ett litet problem med Bardhs sätt att prata maktbalans. För den viktiga balansen på en arbetsplats handlar trots allt inte om arbetsgivare och det lokala facket, utan om individens rätt att slippa rädslan att behandlas godtyckligt.

Kanske ingår det inte i en avtalssekreterares föreställningsvärld, men det förekommer faktiskt att fackliga företrädare bidrar till just det. Jag misstänker att de flesta i sin omgivning har människor som drabbats av orättvisor, med de fackliga ombudens tysta eller uttalade godkännande.

Och det alltså med dagens regler.

Bardh kommer att få kämpa hårt för att få direktörerna att förstå behovet av balans mellan fack och arbetsgivare. Men framför allt måste utgångspunkten vara att skydda individen mot rättslöshet och godtycke.

Det är den riktigt stora maktfrågan.

Ingvar Persson