I går blev jag för första gången presenterad som ”ledarskribent och bloggare”. Det hände på en konferens som Medlingsinstitutet arrangerade, och ska jag vara ärlig kändes det lite märkligt. Men det är väl lika bra att vänja sig. För dagen är ju parollen i den här branschen ”on-line first”.

Någon riktig bloggare är jag kanske ändå inte. Då borde jag ha rapporterat live från konferensen, i alla fall i det här forumet. Det blev nämligen en riktigt intressant eftermiddag.

Arbetsmarknadsministern bidrog med vänliga ord och en liten nyhet. Medlingsinstitutets chef – Claes Stråth – kommer att få sitt förordande förlängt. Ingen hade förmodligen räknat med motsatsen, men nu är det i alla fall sagt.

Dessutom rapporterade Hillevi Engström stort intresse för den svenska arbetsmarknadsmodellen från Kina, där hon just varit på resa. Visserligen hade kineserna en smula svårt med somliga inslag i modellen – som fria fackföreningar och strejkrätt – men ändå.

Den som vill vara elak skulle kunna säga att det inte låter så förskräckligt annorlunda än när Folkpartiets Carl B Hamilton diskuterar arbetsmarknad. Men det skulle vara lågt.

Eftersom temat för konferensen ytterst var Medlingsinstitutets tioårsjubileum blev det också en hel del diskussion om medling och lönebildningsmodeller. Sådant är viktigt, om inte annat för att påminna om att arbetsmarknaden är en spelplan där reglerna ständigt skrivs om.

Skriften ”Röster om lönebildning och medling” som tagits fram för konferensen innehåller många bidrag som förtjänar en vidare spridning.

Men framför allt blev konferensen i går ett slags temperaturmätare på tillståndet i avtalsrörelsen. Mer aktuellt än så blir det inte. Enligt planerna återstår det precis tre veckor tills parterna inom industrin ska vara färdiga med sina avtal.

Hur det går, och vilken roll de kommer att spela för kommande avtal återstår att se.

Att döma av de inlägg Svenskt Näringslivs Christer Ågren och LO:s Wanja Lundby Wedin höll i går blir det kanske inte alldeles lätt att komma överens.

Men det ska det väl kanske inte heller vara när intressen står mot varandra. Jag hoppas kunna komma tillbaka till den saken.

Klart är i alla fall att medan LO:s Lunby Wedin och – kanske liten försiktigare – den förre TCO chefen Sture Nordh talade om bristande jämställdhet och för stora löneklyftor tyckte Svenskt Näringslivs Christer Ågren precis tvärt om.

På den punkten har i alla fall ingenting förändrats.

Ingvar Persson