I morgon har industrins egna medlare – de opartiska ordförandena – lovat komma med ett slutbud. Sedan är det bråttom. Avtalet går nämligen ut på onsdag natt, och innan dess ska parterna inte bara ha svarat utan helst också enats.

Att sluta avtal innan avtalen och fredsplikten löpt ut är nämligen en av hörnstenarna bakom industriavtalet, både det gamla och det nya. Motivet för det är lätta att förstå. Att avtalet löper ut behöver naturligtvis inte betyda konflikt, men det ligger närmare till hands. Och en konflikt är lättare att starta än att avsluta, och resultatet blir sällan vad någon hoppats på.

Alltså vill också de fackliga organisationerna skriva avtal utan att vifta med konfliktvapnet. Men det finns en förutsättning, att motparten förstår de fackliga kraven och erbjuder rimliga villkor. Frågan är om den förutsättningen finns i de förhandlingar som just nu pågår. Arbetsgivarna har i det längsta vägrat att diskutera några löneökningar alls, och medlarna har anpassat sina bud efter de förutsättningarna.

Jag skrev om det där på ledarsidan i fredags.

Det resulterade i ett mycket magert 22-månadersbud från medlarna för snart två veckor sedan. Alla fackliga organisationer sa blankt nej. Men det gjorde också arbetsgivarna.

Det är svårt att tro att medlarna sedan dess skulle ha hittat den magiska formel som löser det problemet. Men det är deras jobb att göra ett försök.

Ingvar Persson