Det finns teman och trender som alltid verkar komma tillbaka. Det gäller modet, och det gäller samhällsdebatten.

Ett exempel skulle kunna vara direktörer som förklarar att de och alla begåvade människor står redo att överge landet om de inte genast befrias från skattepålagor.

Den minnesgode erinrar sig till exempel när Ericsons styrelseordförande Tom Hedelius i en storstilad gest försökte flytta bolagets huvudkontor till London i protest mot värnskatt, kapitalskatt och reavinstbeskattning. Prislappen på det nya kontoret blev över en miljard.

Några år senare flyttades hela verksamheten tillbaka till Telefonplan. En ömklig reträtt.

Nu är det dags igen. I Svenska Dagbladet förklarar arbetsgivarorganisationen Almegas näringspolitiske chef Ulf Lindberg att högutbildade svenskar har sina resväskor packade. Och förklaringen är åter igen skatterna.

Det som gör Lindberg särskilt upprörd är beskattningen av utländska experter, eller egentligen att de regler som nu ska gäller för den som tillfälligt kommer hit för ett högavlönat jobb inte gäller alla.

Budgetpropositionen föreslår nämligen att alla utländska experter som tjänar mer än 85 600 kronor i månaden automatiskt ska räknas som experter, och få en lägre skatt.

”Sverige har ett system där det är passet som avgör vilken skatt man ska betala”, skriver Lindberg indignerat.

Och så är det ju. Precis som Lindberg påpekar finns systemet därför att många andra länder har liknande ordningar, och därför att han och hans direktörskompisar har tjatat hål i huvudet på politiker om hur svårt det är att värva utländska toppkrafter till Sverige.

Regeringen gör nu systemet än mer generöst, och utnämner alla arbetskraftsinvandrare med hög lön till experter.

Det borde göra Lindberg nöjd, men det är förstås inte så det fungerar. I stället blir expertskatten ännu ett exempel på hur skattesystemet ”straffar det egna landets begåvningar”, och en anledning att ännu en gång hota med att kompetensen kommer att flytta om inte riksdagen genomför en skattereform.

Armod och elände hotar enligt Almega landet.

Men det har vi som sagt hört förut. Och som exemplet Ericsson visar är det inte alltid så lätt ute i den vida världen, även om skatterna är angenämt låga.

Ingvar Persson