Det är flera veckor sedan en av de inblandade i industrins löneförhandlingar beskrev hur viktigt det var att nå upp till treprocentsnivån. Nu fixade man det genom en smula trixande med avtalsperioden.

– Det här är ju ingen exakt vetenskap det här, som en avtalssekreterare sa till mig i dag.

Nu får man 70 procent av utgångsbudet i löneökningstakt, och en nivåökning från den 1 februari på omkring 80 procent.

Hur som helst har facken antagligen anledning att känna sig ganska nöjda.

Direktörernas argument att löneökningar hotar jobben har inte varit alldeles hederliga. I dagens situation hotas jobben helt oavsett vilka löner man kommer överens om.

Men argumenten har varit effektiva, så till den grad att till och med en och annan av de anställda på Svenskt Näringsliv numer tycks tro på sina egna argument. I alla fall ojar sig Christer Ågren både på Svenskt Näringslivs hemsida och inför TT.

Det är klart att det hade kostat på att plocka fram konfliktvapnen.

Frågan om vilken roll dagens avtal kommer att spela är dock knappast avgjord ännu. De tre LO-förbunden i industriförhandlingarna har presenterat uppgörelsen för LO:s styrelse, precis som stadgarna föreskriver. De har dessutom fått styrelsens välsignelse för ett avtal.

Men frågan är om de också fått ett löfte om att det avtal som träffats blir normerande?

När jag lyssnade på Stefan Löfven på dagens presskonferens tyckte jag inte det lät så. Det gick i alla fall inte att ta miste på att frågor om normering irriterade IF Metallordföranden.

– Det här är en normerande överenskommelse, sa Löfven, och la betoningen på är.

– Det måste alla aktörer inse, sa han sedan, och betonade måste.

Dagens presskonferens med facken inom industrin

 

Wanja Lundby-Wedin skriver också i ett pressmeddelande efter dagens styrelsemöte att LO-samordningens krav ligger fast. Frågan är vad det betyder?

Ingen kan rimligen ha väntat sig att de övriga förbunden skulle överge krav som jämställdhetspott eller låglönesatsningar. Men betyder LO-ordförandens utspel att också nivåkraven ligger fast?

Det går att tolka Handels ordförande  Lars-Anders Häggström på det viset när han skriver att ”vår egen avtalsrörelse fortsätter enligt våra planer”.

Under ett antal avtalsrörelser har det varit möjligt att förena en normerande roll för industrin med försiktiga förändringar av relativlönerna, inte minst för stora kvinnogrupper.

Det har varit en nyckel till fungerande lönebildning.

I dag pratar både fack och arbetsgivare om att det nya Industriavtalet har visat sig hålla måttet.

Kanske skulle det vara klokt att avvakta något med den slutsatsen.

Ingvar Persson