Kommentarerna efter Pappers uppgörelse med Skogsindustrierna i lördags var ungefär de man kunde tänka sig.

Jan-Henrik Sandberg från Pappers tyckte han åstadkommit ett bra avtal med hyggligt innehåll, även om han som förhandlare förstås hoppats på mer.

Per Hidesten från Skogsindustrierna talade om bristningsgränser, men lät på det hela taget ganska nöjd.

Dessutom ansåg båda parter att standarden för den övriga av arbetsmarknaden nu lagts fast.

”Vi har ett märke”, sa Hidesten.

”Det kan duga”, svarade Sandberg på frågan om avtalet kan användas som norm för andra LO-förbund.

Det låter som enighet. Jag misstänker att det kan visa sig vara alldeles fel.

I sina grunddrag är Pappersavtalet en kopia av de avtal de andra facken inom industrin har tecknat. Tre procents löneökningar och en avtalsperiod på 14 månader, det är så normen kommer att tolkas.

Dessutom vill Pappers, och LO, lägga till en jämställdhetspott.

Så såg nämligen överenskommelsen om LO:s samordning ut. Å andra sidan innebar den uppgörelsen också att Pappers gick in i förhandlingarna med ett något lägre bud än IF Metall, GS-facket och Livs – som ju valde att stå utanför samordningen.

Nu blev det ingen avräkning för Pappers del.

Arbetsgivarna gillar inte jämställdhetspotter. De gillar inte löneökningar eller individgarantier heller, men de tycker framför allt att illa om allt som liknar låglönesatsningar. Och med dagens kvinnolöner är det precis vad en jämställdhetspott blir.

Alltså kommer arbetsgivarna att vägra tala om jämställdhetspotter under vårens förhandlingar. Och rimligen kommer de att använda Pappers avtal som argument.

För den som vill visar det ju att talet om avräkning i själva verket inte har någon betydelse.

Nu spelar det kanske inte så stor roll. Norm eller inte, andra fackliga organisationer lär fortsätta att ställa de krav man tycker är rimliga.

I går presenterade Vision – de offentliganställda tjänstemännens fackförbund – sina krav. De vill ha ett lägsta utfall på 3,6 procent.

Samtidigt kom kraven från Byggnads. De skriver att de står bakom LO-samordningens krav. Rimligen betyder det i alla fall att man i första vändan tänker sig 3,5 procent.

Frågan om lönenormering lär fortsätta att spöka i löneförhandlingarna. I det spelet är jag rädd att det blir jämställdheten som får stryka på foten.

Ingvar Persson