Det är dags för lönebloggen att göra comeback efter helgerna. Förhoppningsvis har representanterna från arbetsmarknadens parter tagit vara på ledigheten. Det stundar nämligen arbetsamma tider.

Att jämställdhetsfrågan och lönerna för kvinnodominerade grupper kommer att bli den stora stridsfrågan under våren är ingen vågad gissning. Inte att det blir strid när det gäller hur normen från industrins avtal ska tolkas heller.

Byggnadsavtalet är det första stora som löper ut, den sista februari. Handelsavtalet slutar gälla den sista mars.

Allt det där lär vi få återkomma till.

Idag har jag bara konstaterat att kollegorna på Svenska Dagbladet i sann konservativ anda önskar sig tillbaka till den tid då arbetsgivarna representerades av morska män och riktiga karlar.

Utgångspunkten för Svenskas reflektioner är lördagens radiointervju med Svenskt Näringslivs ordförande Kenneth Bengtsson. Väl resonerande, enligt Svenskan.

Så storslagna är dock inte visionerna. Mest handlar det nog om en arbetsgivarorganisation som vet att hålla den ideologiska fanan högt, kräva skattesänkningar och en demontering av anställningsskyddet. Samt – gissar jag – ett rejält bidrag till borgerliga plantskolor som Timbro och Sture Eskilssonakademin.

På Svenska Dagbladets ledarredaktion saknar man uppenbarligen Svenskt Näringslivs förre informationsdirektör, JanErik Larsson. En trivsam man som uppskattar en bra diskussion, men knappast en härförare för det svenska näringslivet.

Kanske saknar man också Urban Bäckströms myndiga utspel. Hur var det han sa för två år sedan?

”Fackföreningsrörelsen ska sansa sig” deklarerade arbetsgivarchefen den gången.

Det gladde säkert ledarskribenterna på Svenskan, men frågan är om det underlättade för förhandlarna.

Med tanke på hur tyst Bäckström varit hittills under vintern tyckte kanske inte hans uppdragsgivare – de riktiga direktörerna – det.

Och det är trots allt de, inte Svenska Dagbladets ledarredaktion, som bestämmer.

Ingvar Persson