I radion kunde vi i morse höra något alldeles unikt, en debatt mellan två kandidater till LO-ordförandeskapet. Tobias Baudin och Karl-Petter Thorwaldsson diskuterade framtiden för den fackligpolitiska samverkan, och för samordningen inom LO.

Inslaget är unikt därför att det tidigare inte funnits flera kandidater som öppet kämpat om ordförande posten i LO. På den punkten är landsorganisationen som Socialdemokratin. Det är dessutom unikt – i alla fall nästan – att ett av radions prestigeprogram väljer att lyfta fram fackföreningsrörelsen på det sättet.

Så, vad fick vi veta?

Att båda tycker att LO ska fortsätta samarbetet med Socialdemokraterna, om än med större självförtroende. Så lär det bli. Den fråga som ofta tycks vara den största för journalister och utomstående betraktare är knappast något trätoämne i ledande LO-kretsar.

Om samarbetsformerna förändras så kommer det snarare att bero på Socialdemokratins försvagade ställning än på att någon av ordförandekandidaterna skulle vilja slippa partiets VU-möten.

Vi fick också veta att båda hoppas att LO åter ska klara att samordna löneförhandlingarna. Baudin – från Kommunal – betonade dock att det faktiskt finns ett slags samordning, även om tre förbund står utanför.

Det är nog att ta väl lätt på problemet. Att byggnadsförhandlingarna redan är på väg mot medling kan nog tjäna som exempel på att LO knappast har något alternativ. Vill organisationen ha någon kontroll över lönebildningen måste man brygga över klyftan mellan industrin och den övriga arbetsmarknaden.

Annars blir det statens medlare eller marknaden som bestämmer.

Om detta skrev jag lite i måndagens Aftonbladet.

Att ena LO kan till och med visa sig vara en alltför låg ambition. Sanningen är nog att det behövs helt nya institutioner och ett samarbete som sträcker sig betydligt längre än så om fackföreningsrörelsen ska kunna behålla sin ställning i samhällsdebatten.

Men frågor om ett nytt huvudavtal eller ett fördjupat samarbete med tjänstemannarörelsen ställdes inte i morgonens debatt.

Allt kan trots allt inte göras om på en gång.

Ingvar Persson