I förra veckan bestämde sig Byggnads för att säga upp avtalet. I stort sett samtidigt utsåg Medlingsinstitutet – på parternas begäran – medlare i förhandlingarna.

De kommer nog inte att få det lätt.

Om jag trodde att Byggnads tänkte driva kravet på 3,5 procents löneökningar skulle jag kanske skriva att de arbetsgivare som hela tiden protesterat mot den fackliga samordningen nu får se vad brist på samordning kostar.

Men det tänker jag inte skriva, eftersom jag inte tror att Byggnads väntar sig att få igenom sina krav. När medlarna är klara lär också byggnadsarbetarna kunna räkna med löneökningar på ungefär 2,6 procent i årstakt.

Det är inte det som gör medlarnas jobb svårt.

Det svåra är att fack och arbetsgivare inte är eniga om vad de ska prata om. Och orsaken till det finns i det senaste byggavtalet. Det skrevs i april 2010 och hade en del egenheter.

Den viktigaste är att det skulle löpa över två olika perioder. Lönerna gällde i 23 månader, alltså fram till nu. Övriga villkor skulle däremot gälla i 35 månader, alltså ytterligare ett år.

Årets förhandlingar skulle alltså bara gälla löner. Det var i alla fall så avtalet presenterades för snart två år sedan.

Nu har Byggnads en annan uppfattning. Förbundet vill också ta upp frågor om arbetsmiljö och arbetstider, och argumenten är starka. Det är orimligt att byggnadsarbetare dör på sin arbetsplats, och också barn till den som arbetar i byggbranschen förtjänar att träffa sin far – eller mor.

Ingen kan säga emot.

Däremot finns alltså avtalet, och arbetsgivarna vill inte veta av något tal om arbetstider, arbetsmiljö eller andra arbetsvillkor.

Om det funnits tio budord för fackliga företrädare skulle det första antagligen ha varit:

Avtal och uppgörelser gäller.

Saken har en moralisk dimension, ett handslag ska vara värt något. Men det handlar framför allt om praktisk erfarenhet. I längden är det aldrig löntagarna som tjänar på regler som kan tolkas lite hur som helst.

Ibland kan den där inställningen bli en smula stelbent. Det finns en del paragrafryttare i fackföreningsrörelsen. Men i grund och botten har respekten för uppgörelser gjort svensk fackföreningsrörelse stark.

Ändå är det Byggnads som nu anklagar arbetsgivarna för att gömma sig bakom avtalets bokstav.

”Ska BI (Sveriges Byggindustrier) gömma sig bakom paragrafrytteri”, frågar sig Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Johansson i ett pressmeddelande.

Det känns som lite upp- och nervända världen. Och det känns inte riktigt bra.

Ingvar Persson