Så här svarade TCO-tidningens läsarpanel. Diagrammet är hämtat från TCO-tidningen.

 

Att LO haft problem med samordningen i årets avtalsförhandlingar kan knappast någon ha missat. Inte minst sedan en av dramats huvudpersoner – Stefan Löfven – valts till socialdemokratisk partiordförande har det pratats mycket om åsiktsskillnader när det gäller kvinnolöner och hur lönebildningen ska gå till.

Mindre uppmärksamhet har det fått att precis samma motsättning faktiskt finns hos tjänstemännen. På sätt och vis är konflikten kanske till och med ännu djupare där.

Lärarfackens krav på 10 000 mer i månaden kan tjäna som exempel. Visserligen betraktar de båda lärarorganisationerna kravet som långsiktigt, men å andra sidan är det relativlöner de talar om. Lärarna vill inte bara ha 10 000 mer, de vill ha 10 000 mer än civilingenjörer eller ekonomer.

TCO-tidningen publicerar i dag ett annat exempel. I en enkät till tidningens läsarpanel visar det sig att de flesta förtroendevalda inom den privata sektorn tycker att industrins lönenivå på 3 procent för de kommande 13 månaderna ska fungera som norm för arbetsmarknaden.

Fackliga företrädare från den offentliga sektorn håller inte med. I Vision – tidigare SKTF – svarar fyra av tio ett bestämt nej på frågan om industrins avtal kan utgöra märke. I Vårdförbundet och Lärarförbundet är opinionen ännu starkare.

Det är precis samma stämningar som inom LO, men det finns en skillnad. Medan LO-förbundens ledare trots allt kan prata om saken i LO:s styrelse finns det ingen i tjänstemannarörelsen som har mandat att skapa en gemensam facklig plan för förändringar av relativlönerna.

På sikt är det kanske det största hotet mot industrinormens legitimitet.

Ingvar Persson