I dag ordnade TCO seminarium om ungdomsarbetslösheten. Ämnet är väl valt. Hur man än ser på saken är de våldsamma siffrorna för ungdomsarbetslösheten ett problem som väntar på sin lösning. Följdriktigt står det också överst på dagordningen för både regering och opposition.

Ungdomsarbetslösheten har dessutom blivit en fråga för arbetsmarknadens parter. Och oavsett om vi talar om politiska inhopp – som folkpartiledaren Björklunds utbrott för någon vecka sedan – eller om initiativ från arbetsgivarna är det ett exempel som brukar återkomma, avtalet mellan IF Metall och arbetsgivarna om yrkesintroduktion.

När avtalet skrevs för ett och ett halvt år sedan var grundtanken enkel. Arbetsgivare som kunde erbjuda unga en introduktionsplats med ett tydligt utbildningsinnehåll skulle under ett år få betala en lön under avtalets minimiminivå, förutsatt att man kunde komma överens med det lokala facket.

I den politiska världen har till exempel Jan Björklund tolkat det som en sänkning av ungdomslönerna, och från arbetsgivarna i restaurangbranschen rapporteras om ett väldigt intresse för att anställa ungdomar om branschen får ett avtal om yrkesintroduktion. Också Svensk Handel har anmält intresse.

Det är bara en sak som gnager mig. När IF Metall och Teknikarbetsgivarna för någon vecka sedan skulle berätta om sitt avtal måste både IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä och Teknikföretagens Anders Weihe medge att resultaten är ännu är ”blygsamma”.

I klartext – under de ett och ett halvt år som gått har 41 ungdomar börjar ett jobb med ”yrkesintroduktion”. Av dem har 39 fått jobb på det företag där de introducerats.

39 ungdomar i arbete, med andra ord. Det är inte dåligt, inte alls. Dessutom kan sättet att använda avtalet säkert utvecklas. Försök pågår.

Men siffrorna är inte riktigt skäl att börja tala om yrkesintroduktionsavtalet som en modell för hur 147 000 arbetslösa ungdomar ska få jobb.

Det är svårt att frigöra sig från känslan att somliga arbetsgivare i ungdomsarbetslösheten tycker sig ha hittat det perfekta argumentet för att göra det de alltid innerst inne vill, sänka lönerna.

Ingvar Persson