Något jubel blir det inte men det går nästan att höra hur det dras en suck av lättnad i förhandlarsverige. Både Byggnads och Byggindustrierna har just sagt ja till medlarnas bud.

Det blir ingen byggstrejk i veckan, och det är nog tur.

Byggföretagen slipper förklara för sina kunder varför arbetet stannat av vid de största och viktigaste investeringarna just nu. Svenskt Näringslivs samordningskommitté behöver inte gå igenom nya uppslitande interna strider.

Per Bardh på LO behöver inte förklara varför Pappers avtal inte duger som norm. Byggnads måste inte reda ut på vilket sätt en procents högre löneökningar för byggnadsarbetarna jämfört med industrins anställda skulle gynna jämställdheten.

Men framför allt kan kanske Claes Stråth på Medlingsinstitutet andas ut. Hans medlare – bland andra Bengt KÅ Johansson – lyckades hitta en lösning som gör att institutet fullföljt sitt uppdrag, att verka för en ”väl fungerande lönebildning”.

Hade konflikten brutit skulle det inte ha varit lätt att hitta en lösning.

Ändå lämnar förhandlingarna en besvärande eftersmak. Facket menar att arbetsgivarna inte lagt några bud, arbetsgivarna tycker för sin del att facket haft orealistiska krav. Och tillsammans har de väntat in medlarna – kanske för att själva slippa stå för eftergifter?

Det är i så fall knappast en förhandlingsmodell som bidrar till att stärka anseendet för parterna och deras förmåga att ta ansvar.

Men det är kanske så vi får vänta oss att allt fler förhandlingar kommer att gå till.

Ingvar Persson