Urban Bäckström på Svenskt Näringsliv och Håkan Sörman på Sveriges Kommuner och Landsting är oroade. I Dagens Nyheter förklarar de båda direktörerna att lönekraven från fackförbund som Byggnads och Kommunal är skadliga för samhällsekonomin. En väl etablerad lönebildningsmodell hotas, får vi veta.

Att Bäckström är bestört över fackens krav tillhör vid det här laget avtalsrörelsens manus. Han har använt samma myndigt bekymrade ton förut, utan att världen för den skull har gått under.

Ändå finns det nog anledning att den här gången dela något av den oro direktörerna ger uttryck för, men kanske inte av samma skäl.

Årets avtalsrörelse blir verkligen en prövning för den lönebildningsmodell som präglat det senaste årtiondet. Industrins roll som lönenormerare har ifrågasatts tidigare, av både fack och arbetsgivare. Men det har ändå slutat med att i stort sett hela arbetsmarknaden slutit avtal som byggt på de löneökningar industrin ansett sig kunnat bära. Och utan stora konflikter dessutom. (Kommunals strejk för 9 år sedan är ett undantag, men så inträffade den också ett år när många andra förbund hade gällande avtal)

I år kan det bli annorlunda.

Till en del beror det på att samordningen inom LO havererat.

Utan industriförbundens medverkan går det inte att tala om en fungerande samordning, även om LO-ledningen fortsätter att göra just det.

Men till en del handlar hotet nog också om att modellen i dag gör det alldeles för lätt för parterna att smita från sitt ansvar. I många fall tycks man nöjd med att vänta in medlarna som får komma in och lägga fast kommande utrymme.

Så tycks det till exempel ha gått till i byggförhandlingarna, som Bäckström och Sörman för övrigt använder som varnande exempel.

Byggnads hävdar att de under förhandlingarna inte fått ett enda riktigt bud av byggarbetsgivarna. I stället begärde Byggindustrierna för en dryg vecka sedan att medlare skulle kallas in, frivilligt.

Facket tycks inte heller ha gjort några stora ansträngningar för att komma framåt. Lönebudet på 3,5 procent kan inte vara förbundets sista. Det skulle inte bara utmana industrinormen, utan faktiskt också samordningen med Pappers som precis som Byggnads ingår i LO:s samordning.

Nu har Byggnads varslat om strejk.

Kanske hoppas både fack och arbetsgivare att medlarna ska komma in och lägga ett bud, gissningsvis med en löneökningstakt på 2,6 procent per år.

I den egna organisationen blir det sedan lättare att förklara varför man tvingats backa från de ursprungliga kraven.

Det är begripligt, men inte särskilt ansvarsfullt. Det kan dessutom vara farligt. Det kommer nämligen en dag när medlarna inte kan rädda allas ansikten. Och den dagen är det mer än prestige som står på spel.

Ingvar Persson