Det drar ihop sig till avtalsrörelsens kanske mest avgörande veckor, i alla fall sedan lucia när industrin till sist kom fram till ett avtal. I nästa vecka löper Handels avtal ut, och frågan om jämställdhetspotten ska prövas på allvar.

Arbetsgivarna kommer knappast att ge upp sitt motstånd utan vidare, och Handels kommer att fortsätta att driva LO-samordningens krav. Det går förstås inte ihop.

Det är inte så svårt att se att det finns stor risk för strejk mitt i påskhandeln.

Ändå handlar avtalsrörelsen faktiskt inte bara om löner. I dag kunde Handels presentera siffror som visar hur andelen osäkra anställningar ökat. Enligt fackets siffror handlar det om en fördubbling på sex år.

I klartext handlar det om människor – ofta unga och ofta kvinnor – som tvingas vänta vid telefonen eller på ett SMS för att få arbeta. Människor som har några få timmar schemalagt, och som tvingas jaga mer arbete för att få en lön som går att leva på.

Det betyder osäkerhet i privatekonomin, och osäkerhet på jobbet. Den som är beroende av chefens välvilja för att få arbete bråkar knappast.

Osäkerheten är en av de saker som håller på att lösa upp den svenska modellen på arbetsmarknaden.

Handels lovar att driva kraven på tryggare anställningar i förhandlingarna.

Kanske är det ett tecken på något vi kommer att se mer av, anställningsvillkor som centrala krav i avtalsförhandlingarna. I alla fall om ordningen med en gemensam lönenorm för hela arbetsmarknaden överlever.

För medlemmarna kan de vara väl så viktiga som löneutvecklingen, i alla fall på kort sikt. För förhandlarna blir det ett sätt att faktiskt ge uppgörelsen ett innehåll, även om löneökningsnivåerna ganska väl är bestämda på förhand.

Men, som sagt, det hänger på vad som händer med ordningen på arbetsmarknaden. Risken finns förstås också att arbetsmarknaden landar i en allmän huggsexa. I så fall lär det inte bli mycket utrymme att fundera på de osäkert anställda.

Ingvar Persson