Curry Träffenberg

Urban Bäckström

När Urban Bäckström till sist fått tillräckligt med luft för att reagera på gårdagens varsel lyckas han som vanligt hitta ett tonläge i närheten av det landshövding CurryTreffenberg måste ha använt i Sundsvall.

”En omfattande och allvarlig arbetsmarknadskonflikt, iscensatt av Handels och med bifall från flera av LO-förbunden”, skriver han på Svenskt Näringslivs hemsida.

Det är lockande att driva med överdirektörens myndiga ton, och med det faktum att kraven på återhållsamhet aldrig tycks drabba direktörerna själva.

Men faktum är att Bäckström delvis har rätt. Situationen på den svenska arbetsmarknaden är verkligen allvarlig. Det finns en risk att en fungerande ordning för lönebildningen faller samman, och att kommande avtalsförhandlingarna förvandlas till en huggsexa.

Det skulle vara en katastrof, för landet och företagen, men kanske framför allt för löntagarna. Och värst skulle de lågavlönade drabbas.

Problemet är bara att Bäckström inte är riktigt ärlig.

Grundproblemet är nämligen varken de fackliga kraven, eller att det skulle råda helt olika uppfattningar om det ekonomiska läget. Konflikten handlar inte heller om konfliktregler – sympatiåtgärder har alltid varit tillåtna – eller ens om att industrins löneökningar ska vara en norm för andra.

Om allt det där råder det olika åsikter, men det gör det ofta i förhandlingar.

Grundproblemet är ett annat. Bäckström och hans direktörer tycker att löneskillnaderna i Sverige är för små. Han skriver det igen i dagen text.

Därför har Svenskt Näringsliv bestämt sig för att göra sin egen tolkning av hur lönenormen ska tolkas. Som en exakt procentsiffra utan något utrymme för avvikelser.

De fackliga organisationerna har – inte oväntat – en annan uppfattning. De vill kunna förhandla om lönediskriminering och felavlönade grupper. Och de vill jämna ut löneskillnaderna.

Det är en del av intressekonflikten på arbetsmarknaden ser ut.

Bäckström försöker nu inbilla oss att hans tolkning av hur systemet ska fungera är en objektiv sanning, som en avtalstext eller en lag.

Så är det inte. Normeringen är inte ett fast system med bestämda regler. Den är en ömtålig väv av förtroende och respekt mellan arbetsgivare och fack i olika branscher.

Svenskt Näringslivs ultimativa krav – precis de Bäckström gör sig till tolk för – har förstört en del av den väven. Resultatet riskerar att bli en storkonflikt som förstör ändå mer.

Ska det kunna undvikas är det nog bäst att Bäckström klätrar ner från sina höga hästar och låter arbetsgivarna inom Svensk Handel börja förhandla på riktigt. Det är det enda sättet att undvika en konflikt, och att rädda lönebildningen.

Ingvar Persson