När jag för några månader sedan deltog vid ett seminarium om avtalsrörelsen fick jag frågan hur arbetsmarknaden skulle få mer medieuppmärksamhet.

Jag hade inget riktigt bra svar då, men tänkte senare att jag borde ha svarat:

”Ta konflikterna, om det är uppmärksamhet ni är ute efter”.

En sådan där smart kommentar som kommer för en när det redan är för sent.

Nu undrar jag om det kanske inte var lika bra att jag inte sa det. Det verkar nämligen inte ens som en konflikt kan skapa någon uppmärksamhet. I alla fall inte om vi ska döma efter situationen i förhandlingarna mellan Byggnads och arbetsgivarna inom VVS och plåt.

Det har snart gått en månad sedan konflikten inleddes den 25 april. Då handlade det om strejk för 1200 anställda på 14 företag.

Facket hävdade att det handlade om att få arbetsgivarna till förhandlingsbordet för att prata om kraven på kortare arbetstid och rättvisa löner för lärlingarna.

Sedan dess har tiden gått. Byggnads har utvidgat strejken, det senaste steget i dag. Arbetsgivarna har – utan framgång – stämt facket inför Arbetsdomstolen. Man har annonserat i dagstidningarna, och man har varslat om lockout av 900 anställda som ska bryta ut i morgon.

En sak har man dock inte gjort, förhandlat om de fackliga kraven på kortare arbetslid och rättvisare behandling av lärlingarna. Inte på allvar.

Det är därför konflikten pågår, och allt fler byggnadsarbeten inte blir utförda.

Möjligen finns det en möjlighet att bryta mönstret nu. Parterna har haft kontakt sedan i söndags, och just nu sitter arbetsgivarna i möte för att diskutera om förhandlingarna ska fortsätta.

Det borde de göra. Konflikten kan nämligen varken avslutas i domstol eller i tidningarnas annonsspalter. Den kan bara avslutas vid förhandlingsbordet.

Ingvar Persson