Den här våren har handlat mycket om arbetsgivare som inte velat förhandla. Exemplen är hur många som helst.

Som handlarna, där ingenting alls hände innan medlarna kopplades in. Eller som plåtslagerierna och VVS-företagen. Under en månads strejk har arbetsgivarna ägnat sig åt juridiska krumbukter, annonskampanjer och ett flitigt artikelskrivande. Men de har inte förhandlat, inte på allvar.

Frågan är ändå om inte Hotellens och restaurangernas arbetsgivarorganisation Visita tar priset. 31 minuter, så länge lät arbetsgivarna enligt Hotell- och restaurangfackets ordförande Ella Niia förhandlingarna med Hotell- och Restaurangfacket pågå innan de tyckte det var dags att kalla in statliga medlare.

Sedan dess har arbetsgivarna vägrat sätta sig vid förhandlingsbordet, i alla fall utan medlarnas sällskap.

Ingenting har hjälpt, inte ens att facket sagt upp avtalet i ett försök att få i gång samtal.

Det är absurt, en flykt från det partsansvar som bygger den svenska modellen och ett missbruk som borde göra Medlingsinstitutet rasande eftersom det sätter hela institutionens trovärdighet i fråga.

Nu tvingas Hotell- och Restaurangfacket varsla om strejk för drygt tusen anställda på 11 stora arbetsplatser. Målet är fortfarande att få i gång förhandlingar och nå ett avtal, men misslyckas det blir det konflikt från den 8 juni.

Visita beklagar sig förstås på sin hemsida, och påstår att man hela tiden velat förhandla. Men genom medlare.

Men krögarna har faktiskt ingen anledning att beklaga sig. En arbetsgivare som inte tycker att det är värt mer än 31 minuters samtal att försöka hitta en lösning utan statens hjälp förtjänar faktiskt ett varsel.

Ingvar Persson