Dagens andra minnesnotering:

Mixa musiken mer.

För hur mycket jag än gillar James Holingworth (”Hur ska jag göra för att komma över vägen” och ”Älgarna demonstrerar”-mannen) så är risken – på riktigt – överhängande att jag inom kort blir PSYKJUK av att höra samma låtar om och om igen.

Ett exempel:

Love älskar ”Kalle Svan”. Han sträcker ena armen rakt upp och ropar ”DDAAAAN!!!”, och då är det dags igen.

Jag överdriver inte när jag skriver att jag och Lina hört den låten 400 gånger det senaste halvåret.

Jag hör låten i mitt inre när jag diskar, när jag tränar, när jag sitter på toan, när jag… (nä, inte det – än.)

Tillsammans med låtar om älgar, en flygande hund från Mirleft och, som grädde på moset, en låt om en hackspett som hackar, hackar hål, hackar hål, hackar håål, hackar, hackar hål, hackar hål, hackar hål har Hollingworth tagit över min själ.

Texterna är, om man är bra på bra humör, sköna och roligt skruvade. Skrivna av någon med öppet sinne, typ.

På en dålig dag är de helt bisarrt galna och enerverande SJUKA. Konstiga. Ologiska. Det är inte normalt att skriva sådana låtar, tänker jag då.

Så numer mixar jag in Ark, Oasis, Coldplay, Ryan Adams, Beyoncé och annat så gott det går.

Men när Love spänner ögonen i mig och ropar ”DDAAAN”, då gör jag som jag blir tillsagd.

He’s the boss.