Prövningens tid
På väg till gymet.
Nu ska både Love och jag testas; pallar jag ett pass med maskinerna efter månader av soffa, småförkylningar och Marabous nya med karamelliserade mandlar? Och accepterar Love den okända människa som gymet erbjuder som barnvakt under tiden?
Fan, detta är lika spännande som när Carola stod mot Nordman i Andra Chansen.
Är Love en förklädd skåning?
Har han, trots mixen Värmland-Skaraborg boende i Stockholm, blivit född som en pojke från södra Sverige?
Har de få gånger han träffat vår fina vän Björn från Åhus färgat honom så mycket att han bestämt sig för att prata skånska?
Dessa frågor är befogade – för just nu säger inte Love ”mat” längre, han säger ”mauuut”.
Oerhört sånskt. Oerhört märkligt. Oerhört gulligt.
Viktigt att få lite kär-göra gjort här i Grums!
Jag och pappa tvättar bilen på OK. Pappa, som sköter om sin bil ungefär 89 000 gånger bättre än jag och Lina sköter vår, är skakad över dess skick.
Grattis, lilla bästis!
Love fyller 16 månader idag.
Sjukt vad fort tiden går. Så där sa alla ”gamla” när man var liten. ”Håhåjaja, så fort tiden går” sa dom. Själv tyckte man att tiden gick alldeles för långsamt, i synnerhet när man satt i dessa ”gamla” människors kök.
Men att det redan gått 16 månader är faktiskt helt ofattbart.
Jag kan ännu ta på känslan när Love kom, kl 16.07 på fredagseftermiddagen den 16 oktober 2009. Minns när vi för första gången la ner honom i hans lilla säng som vi ställt i ordning innan vi åkte in till Södersjukhuset.
Jag minns de första nätterna, när Love inte ville somna före kl 02, och jag och Lina satt uppe med honom i soffan och kollade på skitfilmerna som TV4 och TV3 sände då. De nätterna var hittills enda gången som Lina frivilligt (nåja) såg en actionfilm med Angelina Jolie.
Och idag är Love en liten kille som man kan snacka med, som säger ”Äeehj och skakar på huvet när han inte vill ha mer mat, som busar och skojar, som älskar att se morgonflygen till Bromma susa förbi utanför köksfönstret under frukosten, som gungar i takt till musiken, som ligger och klappar händerna i sängen när han ska sova. Och som gillar att pussa mamma och pappa bara ibland.
16 månader redan, alltså.
Ibland vill man bara hejda tiden.
Love sover, jag och farmor laddar för kaffe och mintchoklad.
Och packar så smått.
För imorgon bär det av västerut: Till Grums!
My hometown, som Wannadies sjöng. Love ska få hänga med famor och farfar i ett par dagar.
Åka pulka, träffa pappas barndomsvänner och kanske kanske äta mer av farfars vörtbröd (jag vet, det är inte jul, men det skiter faktiskt Love i).
Grums är känt för en rad saker:
– klassisk hockeyort, som fostrat en rad storspelare och NHL-proffs.
– Sven-Ingvars hemstad.
– Hanna Hellqvist, just nu lysande i SVT:s lysande ”Jakten på lyckan”, har sina rötter här.
– Filip&Fredrik spelade in sin serie ”Lite sällskap”, som sändes i Kanal 5, här. Serien är en av de bästa svenska tv-produktioner som någonsin gjorts.
– Gruvön, ett av norra Europas största och mest lönsamma pappersbruk, finns här. (och nej, det luktar INTE skit när du åker förbi bruket på E18 – det luktar pengar.)
– Karl XII stannade till i Borgvik utanför Grums på sin väg till Norge, förälskade sig i bygden och bestämde att ge Borgvik stadsprivilegier när han kom hem. Kungen kom hem. I en kista.
– Kommunen är som ett Sverige i miniatyr; i söder bördig jordbruksmark och skärgård (Vänern!), längre norrut djupa skogar och höglänt terräng.
De två sista saker kanske inte är något som gemene man känner till, men är likväl viktig info för er alla.
Och i morgon är vi där!
Vackra naturbilder, såväl som citypuls på Ica Supermarket Orrby, utlovas.
Stay tuned.
Musikstund!
Loves gudfar, morbror Nisse, är på besök från Götelaborrrg med sin Stina. Just nu spelar Nisse och Love piano. Nisse spelar Astrid Lindgren-låtar, Love improviserar samt höjer volymen.
Ni kanske undrar över namnet på denna blogg?
Eller så gör ni inte det.
Hur som helst: Förutom det uppenbara i att vår son heter just Lov, och att kärleken verkligen slog till när denna underbara kille kom till oss, så finns det en grej till.
En GRYM låt med svenska Eskobar.
Ni kanske minns dom från Melodifestivalen för ett par år sen. Gör inte det, det gick inte så bra där.
Ni kanske känner igen låten ”Love Strikes” från tv-programmet ”Stjärnorna på slottet”, där den var ledmotiv.
For the record, så hade jag koll på den lååångt innan. I fjol höst, dansade jag med Love i famnen till denna låt.
Det gör vi än idag.
Lyssna HÄR.
Vi sitter vid datorn.
Och Love fortsätter att visa sitt stora teknikintresse: När skämen blir svart, är han snabbt där med en liten hand och trycker på en tangent för att väcka den igen. Han vet hur han stänger av och sätter på en låt eller film – mellanslagsksoden knäckte han för några veckor sen.
Han älskar min iPhone, älskar fjärrkontrollerna, micron, diskmaskinen…
Jag var generande usel på tekniken på Jättestenskolan i Grums. Och har förtvivlat svårt med allt tekniskt än i dag, allt sånt får Lina fixa.
Min känsla nu: Jag är sämst på teknik i detta hushåll.
Love har nog redan gått om mig
Först sprang han runt, runt.
Skrattade och busade.
Men vi tänkte hela tiden ”är han inte trött, egentligen? Han borde vara det”.
Och plötsligt, vid soffan, kom svaret.
Jo, Love var trött.
Love hittar senaste numret av engelska musiktidningen Q – som för övrigt innehåller en rasande underhållande intervju med Liam Gallagher – där den ligger uppslagen.
Pekar på första- och sistasidan, som pryds av nyss nämnde Gallagher och begåvade sångerskan Adele, och slår fast:
”Mamma! Pappa!”
Tja, jag vet inte vad Lina tycker, men att vår son ser likheter mellan mig och världens, i mitt tycke, coolaste rocksångare känns – fränt. Frågan är: hur tar jag detta vidare? Börjar knarka? Svära i varje mening? Bli avstängd från internationella flygbolag på livstid? Slå sönder gitarrer?
