Tung eftermiddag.
Tommy och Alve kom hem till oss vid lunch. Efter Anja på tvn, kaffe, lunch och lek blev det promenad. Så långt: lysande dag. Men efter ett tag startade Gnället. Love var icke nöjd med att färdas i vagn. Icke nöjd med att få kex, russin eller banan. Skrikfest på Konsum. Stora sammanbrott hemma. Han halkade på vitlökspressen och gick ofrivilligt ner i spagat på köksgolvet. Ännu mer tårar.
Och sen sammanbrott på skötbordet.
Blir lite knäckt själv också då. Hans humör påverkar mig mycket, världen har ju krympt en del när man är hemma – så har Love en kass dag, blir min per automatik likadan.
Nu sover han dock, lilla skriksnubben.
Och i morgon är en annan dag.
Då är det upp i sadeln igen, bara.

Musikstund i kransen.
Tommy – pappaledig mästerredigerare på Aftonbladet Söndag – och Johan – lammlagande sidritare på Dagens Industri – lyssnar på kompisars låtar i datan. Snart efterrätt.

Här är Johan.
Han tillagar just nu lammrygg med timjan och rotfrukter. Till detta: potatismos och vin.
Love Strikes-bloggen är pappafri ikväll. Middag på en måndag! Herreminje.

Senaste nytt!
Är just nu i soprummet.
Nu ligger granen i tunnan för Wellpap.
Vem ligger bakom detta? Är det en hälsning till Love Strikes-bloggen? Och, i så fall, vad betyder detta?

Jag bara undrar – hur tänkte man här?

Vi har ett nytt fint soprum (om nu soprum kan vara fina, men ni fattar vad jag menar, vad jag rent dramaturgiskt försöker bygga upp här) där man dessutom kan slänga glas, plast, glödlampor, batterier och papper. Gott så. Men det tycker tydligen inte den person som ställt sin uttjänta JULGRAN i soprummet. Den har stått där i flera veckor nu, vilket är helt logiskt. Sophämtarna tar ju inte med den, såklart.

Jag undrar hur man tänkt. Några alternativ: ”Jag chansar och ställer dit den, går det så går det.” Eller: ”Jag ska inte hymla, jag orkar inte ta hand om den själv”. Eller: ”En gran. Den bör ju gå att källsortera va? Jag ställer den bredvid mjukplasten.” Jag är inte arg, eller ens sur. Bara förundrad.

Och ja. Det är en gammal elvisp som står på golvet i utkanten av bilden. Får bli ett eget inlägg om den nån annan gång. Nu ska jag och Love bygga Lego innan det är dags för hans förmiddagslur.

… till Nöjesbladets musikredaktör Jocke Persson:

Love lyssnar just nu på ”Twenty years” med Augustana. För fjärde gången på raken.

”Jänn! Jänn!”

Ubrister Love, varpå pappa får gå bort till daorn och sätta på den igen.

Och inte mig emot, snygg låt alltså.

Här är den.

Söndagspromenad. Loves favoriter att hålla utkik efter:

1. Tunnelbanan

2. Flygplan

3. Månen

4. Andra barn

5. Hundar

6. Bilar

Gnistrande sol utanför fönstret.
Jag och Love har varit uppe i över en timme redan. Strax före halv åtta hörde jag och Lina hur han låg och snackade i sin säng. 
Och eftersom Lina tog morgonen igår, var det min tur idag. Och detta efter att ha somnat halv fyra i natt. (Illa hanterat, Tobbe.)
Men nu sitter vi här i köket, jag och lillkillen. Han har ätit gröt och bränner nu i sig vörtbröd med oförminskad hastighet, han får smör på fingret och utbrister glatt ”titta”, han gömmer mackan bakom ryggen och tittar med lurig blick, han härmar kaffebryggaren som står och pustar ut ånga. Jag dricker kaffe och hänger med. En magisk start på dagen.  

Vissa skulle säga att demokratin är det bästa vi människor åstadkommit.

Andra skulle nämna VVS, vin eller kanske TV4:s förkärlek för telefonomröstningar (kanske minst troligt ändå) som det bästa vår civilisation har skapat. Jag säger att denna påse med VÖRTBRÖD är det bästa som existerat. För Love har varit febrig och sjuk senaste veckan och matlusten såklart usel. Farfars vörtbröd, kvar i frysen sen i julas, är det enda som funkat.

”Makk!” utropar Love och äter sen rätt kopiösa mängder vörtbröd. Igår brände han i sig tre skivor i rask takt, det är ju rätt mycket alltså.

Idag har det fortsatt på samma sätt. Ingen mat, ingen frukt, ingen juice, bara vört, vört, vört.

Nu väntar promenad. Ikvälll: middag och melodifestivalen tillsammans med vänner. Gött.Vörtgött,

Ja! Love har just lyssnat på de åtta bidrag som tävlar i första deltävlingen av Melodifestivalen i morgon.

Han var en stenhård jury.

Dilba, Le Kid och de flesta andra gick bort. Han satt i knäet, tittade med oinspirerad, på gränsen till översittaraktig, min på nästan alla låtar.

Men sen kom Pernilla Andersson. Och Danny. Och då, jävlar i min låda, blev det fart på juryn.

Han började peka mot datorn, utstötte sitt ”öh!” med emfas.

Noterar att Bert lyfter pengar för att vara expert på Unibet. Love hade ställt upp gratis. Och han kommer att få rätt.

Glöm inte var ni läste det först!