Gå! Gå! Gå!
Loves största intresse just nu är att gå. Allra helst utomhus. Han går och går och går. Han behöver inga leksaker, han behöver ingen speciell plats. Bara det faktum att han får GÅ räcker bra. Just nu går Love runt på vår innergård. Att det byggs hus, och att gården för tillfället mest påminner om ett nedlagt järnverk i Ruhr-området, bekommer honom överhuvudtaget inte. ”Gå!” ropar han. Och så går han ännu lite mer.

Love är snorig, jag är trött, det SNÖAR ute, jag borde städa här hemma. Istället: inget händer. Seg dag. 

Love har tittat tätningsmassan kring skruvarna under fönsterbänken.
Just nu krockar våra intressen; Love vill gärna peta bort all fogmassa, jag ser helst att den är kvar. Svårt läge – vem ger upp först?

Kvargen!

Snackade just med min vän Tommy, som kom med intressant infallsvinkel. Kvargen är ett sagoväsen! Precis som grip, kentaur, skvader osv. Kvargen är en blandning av kalv och varg. Ett väldigt komplext väsen – liten, from och med ett barnsligt sinne men samtidigt kraftfull, skrämmande och skygg som vargen. Intressant!

Vi var och handlade i morse, jag och Love. Det var vi och alla andra föräldralediga och alla pensionärer – verkligen en helt ny upplevelse att hadla klockan 09.20.
Nåväl, det jag ville skriva ett par ord om denna gång är motivet på bilden. Kvarg. Alltså, det är verkligen ingen produkt som ligger i flödet, så att säga. Det är oerhört lite snack om kvargen. Jag har exempelvis aldrig läst en enda artikel om kvargen. Har heller aldrig hört någon utbrista ”satan, vilken god kvarg!”. Själv har jag aldrig ringt Lina när hon handlat, bara för att säga: ”älskling, glöm nu för Guds skull inte bort att köpa kvarg. Köp två burkar på en gång, lika bra.”
Nu finns det säkert nån kvarg-supporter som läser bloggen bara därför. Men jag kan med rak rygg säga: detta var första gången jag såg en kvargburk, och jag hoppas att det var den sista.

Flopp!

När Love nyss för åttahundrasjuttiofjärde – jag överdriver ICKE – ville höra Pippi alternativt Jay Smiths vinnarlåtar från ”Idol” satte jag ner foten.
Jag tänkte mig istället lite Sven-Ingvars. Starka melodier, Sven Eriks vackra stämma, klassiska låtar, ett av Sveriges mest kända band – behöver jag fortsätta. Men se, Sven-Ingvars funkade inte. Verkligen inte. Så här lång tid gav Love låtarna innan han skakade frenetiskt på huvudet medelst starka ”Ääääeeejj!!!”:

”Jag ringer på fredag”: 4 sekunder. Riktigt illa.
”Leende guldbruna ögon”: 10 sekunder. Något bättre, men han gav den aldrig någon chans.
”Fröken Fräken”: 50 sekunder. Jag hann börja hoppas. Men – nej.
”Kristina från Wilhelmina”: 18 sekunder. Nu började det att kännas hopplöst.

Men sen hittade jag löningen. Love fick hålla i en nyckel. Då funkade plötsligt allt. Så nu lyssnar vi på ”Te dans med Kallstatösera”. Eller, pappa lyssnar i alla fall. Love försöker sätta fast nyckeln i soffan.

Läskigt!

Jag gillar hockey. När det gäller ett visst lag från Karlstad är det nog närmast att likna vid en besatthet.
Frågar ni Lina är det ställt bortom allt tvivel att det handlar om en sjuklig besatthet. Hittills har dock inte mitt intresse haft någon negativ inverkan på vårt äktenskap – i alla fall inte om ni frågar mig. Därför var denna sökning på google OERHÖRT läskig. En inblick i framtiden? Hoppas inte!

Men efter ett snöpligt fall i lätt terräng, tog promenadlusten slut. Bättre: mellanmål i vagnen.

Love har fått syn på en grävskopa. Eller ”dattott”, som han säger eftersom han ser denna maskin som en traktor. Love är paralyserad av fascination. He is in heaven!
 

Vårpromenad!

Andra riktiga långpromenaden utomhus på kort tid. Love är sjukt nöjd över att få dra runt för egen maskin. Han utstöter små glada skrik, och varvar detta med att – med emfas – utbrista ”gå!”, ”fammo” eller ”pippi”!