Flopp!

När Love nyss för åttahundrasjuttiofjärde – jag överdriver ICKE – ville höra Pippi alternativt Jay Smiths vinnarlåtar från ”Idol” satte jag ner foten.
Jag tänkte mig istället lite Sven-Ingvars. Starka melodier, Sven Eriks vackra stämma, klassiska låtar, ett av Sveriges mest kända band – behöver jag fortsätta. Men se, Sven-Ingvars funkade inte. Verkligen inte. Så här lång tid gav Love låtarna innan han skakade frenetiskt på huvudet medelst starka ”Ääääeeejj!!!”:

”Jag ringer på fredag”: 4 sekunder. Riktigt illa.
”Leende guldbruna ögon”: 10 sekunder. Något bättre, men han gav den aldrig någon chans.
”Fröken Fräken”: 50 sekunder. Jag hann börja hoppas. Men – nej.
”Kristina från Wilhelmina”: 18 sekunder. Nu började det att kännas hopplöst.

Men sen hittade jag löningen. Love fick hålla i en nyckel. Då funkade plötsligt allt. Så nu lyssnar vi på ”Te dans med Kallstatösera”. Eller, pappa lyssnar i alla fall. Love försöker sätta fast nyckeln i soffan.