Gjorde nyss tabben att prata om framtiden.

Jag avslöjade kvällens gäst.
– Love, vet du vem som kommer hit ikväll, frågade jag just vid köksbordet.
– Mamma! utropade Love med ett leende.
– Ja, men vet du vem mer som kommer? Mormor! Mormor kommer ikväll, sa jag.
– Mommo! Mommo! började Love genast ropa.
Och sen var det igång.
– Mommo! Mommo! Mommo!
Då insåg jag. Ett klassiskt misstag av mig. Man kan inte börja prata om saker för tidigt, innan de händer.
Nu hade jag precis gjort det.
– Mommo! Mommo! eldade Love på.
I ett dylikt lägeär risken överhängande för någon form av sammanbrott när Love inser att mormor inte kommer exakt nu.
Jag gick, lätt stressad, bort till klocka på väggen.
Började peka och mässa med tydlig röst.
– Titta här Love. När den lilla visaren kommer ner till siffran sex, då är mormor här. Nu är den ju här uppe, på ett.
Love bara tittade på mig.
Såklart.
Jag inser själv att det är aningen tidigt att börja med klockan nu, han är ju bara 17 månander.
Jag fick gå över till det som funkar bäst: byta fokus.
– Titta Love, vill du ha frukt?
– Mommo!