Jahaja.
Love har sedan en tid kopplat samman saker i hemmet med en specifik person.
För mig är detta ingen smickrande upplevelse. För Lina är det hela betydligt bättre.
När Love ser följande saker här hemma utbrister han ”mammma!”:
Orange påse med tuggummi av märket Extra. Hårtorken. Lipsyl. Hårborste.
När Love ser följande saker här hemma utbrister han ”pappa!”:
Snusdosa. Ett rör med Treo. Färjestad-halsduken.

Gjorde nyss tabben att prata om framtiden.

Jag avslöjade kvällens gäst.
– Love, vet du vem som kommer hit ikväll, frågade jag just vid köksbordet.
– Mamma! utropade Love med ett leende.
– Ja, men vet du vem mer som kommer? Mormor! Mormor kommer ikväll, sa jag.
– Mommo! Mommo! började Love genast ropa.
Och sen var det igång.
– Mommo! Mommo! Mommo!
Då insåg jag. Ett klassiskt misstag av mig. Man kan inte börja prata om saker för tidigt, innan de händer.
Nu hade jag precis gjort det.
– Mommo! Mommo! eldade Love på.
I ett dylikt lägeär risken överhängande för någon form av sammanbrott när Love inser att mormor inte kommer exakt nu.
Jag gick, lätt stressad, bort till klocka på väggen.
Började peka och mässa med tydlig röst.
– Titta här Love. När den lilla visaren kommer ner till siffran sex, då är mormor här. Nu är den ju här uppe, på ett.
Love bara tittade på mig.
Såklart.
Jag inser själv att det är aningen tidigt att börja med klockan nu, han är ju bara 17 månander.
Jag fick gå över till det som funkar bäst: byta fokus.
– Titta Love, vill du ha frukt?
– Mommo!

Dagens lunch: brutta och bue.
(gurka och köttbulle, för er som eventuellt inte fattar Loves vokabulär fullt ut ännu).
Jag försökte med pasta också. Det var inte aktuellt. Men nu har han, å andra sidan, käkat typ åtta köttbullar. 

Rock n roll!

Love spanar in dubbel-LP:n med Beady Eye som kom på posten häromveckan. Alla som inte ser att detta är en rockstjärna i vardande räcker upp en hand. Ingen som räckte upp? Tänkte väl det.
 

Jag hade tänkt att jag och Love skulle gå till öppna förskolan i eftermiddag. Men när Love vaknade var han på ett helt makalöst ljuvligt humör. Han har busat, skrattat, dansat, sjungit. Och för första gången någonsin kom han fram till mig, tog min hand och drog iväg mig på upptäcktsfärd i lägenheten. Jag som nästan aldrig brukar få hålla honom i handen!

Därför: sorry, öppna förskolan. Idag kommer inte Love och förgyller er eftermiddag. Jag vill helt enkelt inte dela honom med någon annan i hela världen just nu.

Bildbevis nummer 3.

Love rotar runt i hallen.
Helt plötsligt hör jag honom säga ”Ffff-fa! Fffff-fa!”
Jag går ut i hallen, och jodå – Love har hittat en gammal Färjestad-halsduk och är mycket nöjd.
Så även pappa.

Bildbevis nummer 2.

Japp, jajamen. Här läser Love tidning igen. Denna gång: bostadsannonserna i SvD. Redan vid 17 månaders ålder tvingas
Love inse att man måste sälja sin själ till storbankerna och få ont i magen av Stefan Ingves för att kunna bo i den här stan. 

Bildbevis nummer 1.

Love är min son.
Det visste jag förvisso redan – men här är ännu en bekräftelse:
Frukost medelst tidningsläsning. Love ÄLSKAR tidningar, ropar ”tänne!” och sträcker sig efter Aftonbladet eller Svenskan – de två tidningar som oftast förekommer hemma hos oss.
Han har alltså redan adapterat pappas passion för papperstidning. Men han gillar nätet och mobilsajter också, han är ju född i den digitala eran va. 

Plocka! Det finns få saker som man blir så bra på som småbarnsförälder som ATT PLOCKA. Varje kväll innebär en evigt plockande. Under dagen är det ingen idé – allt ska ändå slängas ut på golvet igen av Love. Därför sparar man allt tills hans somnat.

Cd-skivor, tops, tamponger, strumpor, sopkvasten, böcker, leksaker, böcker, leksaker… Golven i lägenheten är ett HAV av substantiv. Helst ska plockande gå fort också. Eftersom det inkräktar på det heligaste småbarnsföräldrar har: egentiden. Några få timmar per dygn kan vi slappna av, surfa, kolla på tv, ta ett glas vin, göra allt det där vi inte hinner annars.

Således har man blivit rätt bra på att plocka. Ikväll plockade/städade jag samtidigt som Love drog omkring som en liten tornado. Enklast då: att stoppa alla lösa grejer i jeansfickan, ”så länge”. När dessa fickor vittjas, är resultatet alltid lika förbluffande.

Så även denna gång:

• En tops (ren)

• två vita små lappar, helt oskrivna.

• en Ipren

• en tjuga, väl ihopskrynklad

• två träplugg

• en liten plastbit, ser trasig ut

• lite toapapper

• liten plastpåse, tom, har tydligen innehållit 3 s betongkrok från något som heter Skotten AB

• tre enkronor

• en etikett med namnet ”Judith”, storlek 15×20 cm, oklart vad detta är.

Nu är det färdigplockat för ikväll. Lägenheten är fin och städad. Om tio timmar vaknar Love igen.

Slutspel!

Jag vet redan att jag är gift med världens bästa kvinna – idag kom ännu ett bevis.
Här har Lina hängt upp Loves FBK-body i hans rum. Och det lagom till slutspelet! Detta är kärlek!