När Love sov förut gjorde jag ett rejält storkok köttfärssås.

Kryddade, fixade och stod i. Blev riktigt got.

Men när jag skulle ta åt mig äran stötte jag på patrull. Köttfärssås, eller ”sås” som Love kort och gott kallar det, är en maträtt förknippad med farfar då han lagat detta till Love många gånger.

– Faffas, säger Love nöjt och pekar på maten.

– Nä, den här köttfärssåsen har jag lagat. Pappa.

– Faffa, konstaterar Love.

– Nä, pappa.

– Faffa!

– Han brukar göra köttfärssås till dig, precis. Men nu är det PAPPA som gjort den här. Visst är den god?

– Faffa! Faffa!

– Visst. Okej.

– Faffa.

– Precis. Farfar.

Han är bara 1,5 år. Och vinner redan alla diskussioner.

Samtal med Love vid läggningen idag:

– Pappa. Pappa!

– Mmmm?

– Trappan!

– Mmm, men vi ska sova nu Love. Såja.

– Pappa? Pappa! Pappaaaaa?

– Mmm.

– Post! Oj oj oj oj. Posten!

Häromdagen sa jag ”vi ska gå strax” till Love.
Denna lilla mening startade en intensiv träningsperiod för honom. Nu är det nämligen stenhårt fokus på att lära sig bokstaven ”X” som gäller.
Hittills har detta varit en ganska svår nöt att knäcka; ”byxor” har blivit ”bysta”, till exempel. Men nu förefaller Love ha bestämt sig.
Här är det ord han kört hårt med igår och idag:
”Kallax” (flygplatsen i Luleå), ”lax”, ”Connex” (franska transportföretaget) samt ”syx” (får mig att tänka på den numera bortglömda ’Fame Factory’-artisten Carola Szücs).
Snart sitter X-et! 

The X-man.

Lunchvilan. Framför Ekshäradsgården såklart.
I Ekshärad, i norra Värmland, finns en totempåle i centrum och Ica-butiken heter Ica Indianen. Det är ett hårt släkte som bor i Ekshärad. 

Det går inte att vara inne en dag som denna. Färgad av förra veckans totala utflyktsbonanza – i budapest tillbringade vi ganska exakt totalt fem vakna timmar inomhus på fem dagar – har nu killduon begett sig till Skansen. Love plockar just nu med grus samt beundrar de större och modigare barnens färd i rutschkanan.

Magiska dagar i Tivedens trollska skogar, hos morfar&Annika.
Jag är exalterad över solen, blommorna och fågelsången. Love njuter också – men mer av gräsklipparen och bilarna. Just här beundrar han en av bilarna. Den är vacker!

…ända tills den här jäveln – jag har paparazzi-plåtat honom på håll – började spela piano väldigt högt och uselt. Love vaknade efter ganska exakt 45 sekunder och var på uselt humör. Varför varför VARFÖR började han spela? Jag, ett sovande barn samt en 20-årig tjej som fipplade med sin iPhone var de enda gästerna i hela den enorma lobbyn. Så var det med den magiska egentiden. Tack för den, usla ungerska pianist.
 

Detta skulle bli magiskt. Ser ni ölen? Den är iskall här i hotellobbyn i Budapest.
Lina tävlar med sin kör här, jag och Love är med som support. Lina repar, Love sover i vagnen – och jag firar med att beställa en liten Bitburger. Jag slår mig ner i fåtöljen, Love sussar bredvid. Allt är perfekt… 

Middagen är helig hos oss. Det är den stunden på dagen då vi alla slår oss ner runt middagsbordet, pratar och verkligen SER varandra. Ja, det är en helig stund. 

Igår fyllde Love ett och ett halvt. Och som han tagit mig och Lina med storm, precis som alla föräldrar såklart känner. Ett barn bara kliver in, tar plats, bara är, förändrar allt genom sin blotta existens. Och det blir bara mer och mer ljuvligt att vara med denna lilla snubbe.

Visst, just nu är egentiden minimal, förhållandet inte alltid superspännande, krogbesöken färre och kompisdejterna likaså. Men herregud vad det är värt det.

Ibland är det faktiskt som att hjärtat ska sprängas av kärlek till den här killen, så stort  känns det i bröstet.

Grattis igen, lilla älskling!