Tänk er följande:

Ni befinner i ett mörkt rum tillsammans med en annan person.

Det är kväll, alldeles mörkt och tyst i rummet.

Personen i sängen bredvid er börjar plötsligt att prata.

– Piano! Piano, utbrister personen.

Sen sänker sig åter tystnaden, bara för att brytas en halv minut senare av nya ord.

– Traktor. Traaaaaaaaktor, säger personen, rakt ut i tomma intet.

Det dröjer ett par sekunder.

– Mango! Mango! Mango!????

Det blir åter tyst. Personen i sängen snurrar runt runt på madrassen, det frasar om sängkläderna.

Sedan tar ett klickande ljud plötsligt vid. Personen i fråga verkar ha upptäckt att det går att skapa ljud långt bak i svalget. Mycket kul!

– Kranbil, säger personen sedan, och ställer sig upp i sängen.

– Pappa. Pappa? Pappa! Kran-bil!

Därefter lägger sig personen ner, smackar lite med tungan, och tystnar.

Efter ett par minuter stiger ljudet av små, lätta snarkningar upp från sängen.

Vad tänker ni kring denna scen? Att ni har med en smått galen person att göra?

Kanske – men inte jag. Jag tänker att det är en ynnest att få vara med om dessa små skådespel.

Att lägga Love är storstilad underhållning. Varje kväll!