Oj, oj.

Love har gjort sin tredje dag helt själv på förskolan idag.

Inte helt själv naturligtvis, det skulle troligen vara ett lagbrott av rang att lämna en 20 månaders kille ensam i kommunal verklsamhet.

Men det var hans tredje dag utan mamma eller pappa på plats.

Så här har dagarna varit:

DAG 1

Lämning: No probs. Love förklarade för sin fröken att han ville sjunga. Jag fick en puss och gick.

Sova: Succé. Love somnade först av alla barn – helt otroligt. Oväntat!

Hämtning: Medelstor glädje.

Tårar: Många. Nära att personalen ringde dit mig. ”Tobbe” Pappa Tobbe!”, sa Love och tittade ut genom ytterdörrens glasruta.

DAG 2

Lämning: Succé. Love hittade en traktor i sandlådan. Jag fick en puss. Men efter en stund kom tårarna, berättade personalen.

Sova: Stor framgång. Love låg och myste när han vaknat, ville inte gå upp.

Hämtning: Mysigt! Stor leende.

Tårar: Något färre än dag 1, men mycket ”Pappa kommer. Pappa Tobbe kommer”.

DAG 3

Lämning: Vidrig. Jag vände alltså ryggen mot min son, och lämnade förskolans gård, när han storgrät. Jag gick 50 meter, ställde mig sedan mitt på grusvägen och lyssnade på hans skrik i säkert åtta minuter. Varför gjorde jag det? Maken till självplågeri har jag aldrig varit med om. Men efter ett tag tystande skriken, jag ringde upp tvåbarnspappan Björn för att få moraliskt stöd och vandrade hemåt med en klump i halsen.

Sova: Javisst! Trots att fem nya barn började sin inskolning idag, somnade Mr Loverman ännu en gång. Vaknade dock av de nyanländas lek efter ett tag.

Hämtning: Blandad. Först lite tårar när han fick syn på mig, men snart övergick de i lekglädje. Love blev mycket nöjd när jag förklarade att vi skulle gå hemåt. Men först fick ena fröken en puss! (mamma och pappa mycket avundsjuka på detta beteende, vi som sliter hund för att kämpa till varsin puss per dag hemma).

Tårar: Efter lämningskrisen lugnade det ned sig. Men fortsatt många ”Pappa Tobbe kommer”, i en slags mix av fråga och konstaterande.

Summa summarum: Trots allt en mycket bra start på denna omvälvande förändring i Loves – och mitt och Linas – liv.

Därav glassbilden ovan – vi firade med Sandwich på vägen hem.

På väg till kiosken stod Love upp och dansade i vagnen (nej, Socialstyrelsen, vi gick inte på en bilväg) och utbrast:

”Äntligen ute! Äntligen Love!”

Love vägrade att släppa sin yoghurt och sked. Trots att sömnen var oerhört nära. Därför slutade det såhär i bilen. 

Vad konstigt det där ordet såg ut i rubrik.

Nåväl.

Igår hängde Love med in till toppfräscha Kungsbrohuset för ett möte på pappas jobb.

För mig var det nog det största mötet i min karriär hittills, för det förkunnades att jag efter sommaren blir ny nöjeschef på Aftonbladet.

Men det är inte grejen nu, faktiskt. Den här bloggen handlar om Love, och han skötte sig galant på det Viktiga Mötet.

På vägen dit förklarade att vi skulle till JOBBET och att på mötet måste vi vara TYSTA.

Så väl på plats i mötesrummet utbrast Love tämligen omgående:

– Jobbet!

– Ja, vi är på jobbet Love, och vi måste vara tysta nu, viskade jag.

– TYSTA, sa Love.

Och sen var han otroligt lugn och duktig.

Mot slutet av mötet skulle jag snacka lite, och Love valde att kliva in i handlingen igen.

– BAJSAT, avbröt han mig.

Sen var mötet slut, vi bytte blöja, åkte hem och åt ärtsoppa.

En fin dag.

Kompiskärlek när den är som finast! Tommy och hans lilla Alve kom på besök idag. Och vad kan vara bättre än denna bild för att väcka bloggen ur sin träda? Plötsligt satt både Love och Alve i fåtöljen och MYSTE. Lutade sig mot varandra, klappade på varandra och log. Ett magiskt ögonblick för Love Strikes!

Solen skiner i Grums.
Love sover i trädgården hos farmor och farfar, strategiskt mellan bokträdet och björkarna.
Om några år ligger han i skuggan med en tidning – en pappersvariant. Det kan jag lova. För igår när han skulle sova kom plötsligt en tydlig uppmaning:
”Köpa tidning!”
Redan ett  klassiskt citat.

Vi gräver, gungar, går, försöker klättra. Allt i denna magiska sommarvärme, bland fjärilar och fåglar.
Jag berömmer och förstärker alla fina saker som vår lilla älsklingssnubbe gör. Och kommer att tänka på vad Lina har läst någonstans: 95 procent av allt beröm en människa får i sitt liv, får hon innan hon fyllt fem.
Därför: bra fixat med frukosten i morse, fint städat innan Frida kom igår, cool musiktävling förra helgen. Bra Tobbe!

Fast sen dök en ny möjlighet upp: lägga stenar på alla Kolonis stolar! Bra!

Efter en fruktlös jakt på ”fälilanana” (fjärliarna), passade det bra att vila lite.

Efter middagen fanns en härlig trädgård att upptäcka!

Vi är på trevliga Koloni och käkar middag i deras trädgård ikväll. Love har fått ett eget bord.