Livslögn?

Lever jag i en sådan? Man kan undra, för när vi idag var ute på gården fick Love syn på en liten liten bit isolering. Denna har såklart fallit utanför avspärrningarna kring de nya hus som just nu byggs på vår gård (ett bygge som pågått under sjukt lång tid nu, utan att aldrig någonsin förefalla bli klart, vilket är väldigt konstigt, det är ju inte så att PEAB bygger fyra exakta replikor av Hagia Sofia-kyrkan i Istanbul, fyllda med små små keruber bestående av bladguld, myrra och ebenholts, nej de bygger fyra helt vanliga bostadsrättshus på fem våningar och med balkong, men en jävla tid tar det minsann ändå) och Love fick alltså upp ögonen för denna lilla bit isolering och proklamerade genast: ”Mamma!”.
Detta fick mig att börja fundera. Är inte min fru och livskamrat lärare, som hon säger att hon är? Bygger hon i själva verket hus? Kanske är hon byggledare någonstans? Typ som den grånade mannen i Riesen-reklamen? Eller gjuter hon möjligen grunderna till nya Stockholmsarenan vid Globen? (en arena som för övrigt blixt-PEAB också bygger).
Och om så är fallet, varför har hon inte berättar detta för mig? Varför vill hon ge sken av att hon är lärare?
Och hur kan Love veta mer om detta än mig?
Många frågor, som jag ännu inte vågat ställa.
 

Tänk er följande:

Ni befinner i ett mörkt rum tillsammans med en annan person.

Det är kväll, alldeles mörkt och tyst i rummet.

Personen i sängen bredvid er börjar plötsligt att prata.

– Piano! Piano, utbrister personen.

Sen sänker sig åter tystnaden, bara för att brytas en halv minut senare av nya ord.

– Traktor. Traaaaaaaaktor, säger personen, rakt ut i tomma intet.

Det dröjer ett par sekunder.

– Mango! Mango! Mango!????

Det blir åter tyst. Personen i sängen snurrar runt runt på madrassen, det frasar om sängkläderna.

Sedan tar ett klickande ljud plötsligt vid. Personen i fråga verkar ha upptäckt att det går att skapa ljud långt bak i svalget. Mycket kul!

– Kranbil, säger personen sedan, och ställer sig upp i sängen.

– Pappa. Pappa? Pappa! Kran-bil!

Därefter lägger sig personen ner, smackar lite med tungan, och tystnar.

Efter ett par minuter stiger ljudet av små, lätta snarkningar upp från sängen.

Vad tänker ni kring denna scen? Att ni har med en smått galen person att göra?

Kanske – men inte jag. Jag tänker att det är en ynnest att få vara med om dessa små skådespel.

Att lägga Love är storstilad underhållning. Varje kväll!

Vi befinner oss i köket.

Jag sitter på en stol, Love står exalterad på golvet framför mig.

– Pappa!

– Ja?

– Pappa?

– Ja?

– PAAAAAPPA!!

– Ja, vad är det Love?

– Pappa.

– Ja.

– Pappa. Pappa. Pappa.

– Jaaa? Vad är det?

– PaPPAA!

– Ja!

– Pappa! Kocka!!!

– Ja, Love,  det är en klocka på väggen.

Gå! Gå! Gå!
Loves största intresse just nu är att gå. Allra helst utomhus. Han går och går och går. Han behöver inga leksaker, han behöver ingen speciell plats. Bara det faktum att han får GÅ räcker bra. Just nu går Love runt på vår innergård. Att det byggs hus, och att gården för tillfället mest påminner om ett nedlagt järnverk i Ruhr-området, bekommer honom överhuvudtaget inte. ”Gå!” ropar han. Och så går han ännu lite mer.

Love är snorig, jag är trött, det SNÖAR ute, jag borde städa här hemma. Istället: inget händer. Seg dag. 

Love har tittat tätningsmassan kring skruvarna under fönsterbänken.
Just nu krockar våra intressen; Love vill gärna peta bort all fogmassa, jag ser helst att den är kvar. Svårt läge – vem ger upp först?

Kvargen!

Snackade just med min vän Tommy, som kom med intressant infallsvinkel. Kvargen är ett sagoväsen! Precis som grip, kentaur, skvader osv. Kvargen är en blandning av kalv och varg. Ett väldigt komplext väsen – liten, from och med ett barnsligt sinne men samtidigt kraftfull, skrämmande och skygg som vargen. Intressant!

Vi var och handlade i morse, jag och Love. Det var vi och alla andra föräldralediga och alla pensionärer – verkligen en helt ny upplevelse att hadla klockan 09.20.
Nåväl, det jag ville skriva ett par ord om denna gång är motivet på bilden. Kvarg. Alltså, det är verkligen ingen produkt som ligger i flödet, så att säga. Det är oerhört lite snack om kvargen. Jag har exempelvis aldrig läst en enda artikel om kvargen. Har heller aldrig hört någon utbrista ”satan, vilken god kvarg!”. Själv har jag aldrig ringt Lina när hon handlat, bara för att säga: ”älskling, glöm nu för Guds skull inte bort att köpa kvarg. Köp två burkar på en gång, lika bra.”
Nu finns det säkert nån kvarg-supporter som läser bloggen bara därför. Men jag kan med rak rygg säga: detta var första gången jag såg en kvargburk, och jag hoppas att det var den sista.

Flopp!

När Love nyss för åttahundrasjuttiofjärde – jag överdriver ICKE – ville höra Pippi alternativt Jay Smiths vinnarlåtar från ”Idol” satte jag ner foten.
Jag tänkte mig istället lite Sven-Ingvars. Starka melodier, Sven Eriks vackra stämma, klassiska låtar, ett av Sveriges mest kända band – behöver jag fortsätta. Men se, Sven-Ingvars funkade inte. Verkligen inte. Så här lång tid gav Love låtarna innan han skakade frenetiskt på huvudet medelst starka ”Ääääeeejj!!!”:

”Jag ringer på fredag”: 4 sekunder. Riktigt illa.
”Leende guldbruna ögon”: 10 sekunder. Något bättre, men han gav den aldrig någon chans.
”Fröken Fräken”: 50 sekunder. Jag hann börja hoppas. Men – nej.
”Kristina från Wilhelmina”: 18 sekunder. Nu började det att kännas hopplöst.

Men sen hittade jag löningen. Love fick hålla i en nyckel. Då funkade plötsligt allt. Så nu lyssnar vi på ”Te dans med Kallstatösera”. Eller, pappa lyssnar i alla fall. Love försöker sätta fast nyckeln i soffan.

Läskigt!

Jag gillar hockey. När det gäller ett visst lag från Karlstad är det nog närmast att likna vid en besatthet.
Frågar ni Lina är det ställt bortom allt tvivel att det handlar om en sjuklig besatthet. Hittills har dock inte mitt intresse haft någon negativ inverkan på vårt äktenskap – i alla fall inte om ni frågar mig. Därför var denna sökning på google OERHÖRT läskig. En inblick i framtiden? Hoppas inte!